Mer
Uppdaterad 14 juni 2023. Ny bok Ericson Wolke
Synpunkter och kompletterande information tas tacksamt emot: KONTAKT/GÄSTBOK.
Lars Ericson Wolke (1957-)
Författaren Lars Ericson Wolke, professor vid Försvarshögskolan, är en av Sveriges främsta experter på militärhistoria. Han är en flitig författare, skribent och föredragshållare.
Främlingslegionens återkomst. Publicerad i Populär Historia 8/2000
BOK:
Svenskar i främlingslegionen. Frivilliga i fransk tjänst från 1831 till idag.
Lind & Co 2023 (Utkommer i oktober 2023)
Mark Fields
Föredrag Flottans Män Västerås i april 2019
Mark Fields berättade om den fänglande och fantastiska tiden, när han i 5 år befann sig hos den franska främlingslegionen!
Ingvar Flink, fil.dr. i historia
Utdrag ur: Öknen brinner! Motstånd i Sahara och Nordafrika med nordiska ögon
”Flera nordbor stred i den franska legionen mot Abd-el-Krim, bl.a. den danske prinsen Aage, som var kapten. Några av dem gav ut sina minnen i bokform. De skrev om bakhåll, omringningar, en osynlig fiende, kanonmat, plundring och boskapsstölder och brända byar. Nattlig posteringstjänst var det de fruktade mest, då många fick halsen avskuren och sina vapen stulna. Ett ständigt gissel var den idiotiska kadaverdisciplinen.
Widar Swahn var legionär 1921-26 och tillbringade mycket tid i Rifbergen (Marschera eller dö. En svensk i franska främlingslegionen, 1928). Tillgången på vatten var viktig och han upplevde vid flera tillfällen hur Rif-gerillan kunde avleda vattendrag eller förorena dem i syfte att genom törst göra sina fiender stridsodugliga.
Swahn och de andra svenskarna i legionen ifrågasatte inte Frankrikes rätt till Nordafrika, men de betraktade samtidigt sina motståndare som frihetsälskande folk. Swahn menade att hade Krim haft tillgång till mer och bättre vapen hade Frankrike inte lyckats besegra honom. Han bevittnade Krims avfärd efter kapitulationen.
Gösta Sehler var korpral i legionen under Rifkriget (Äventyr i franska kolonier, 1946). Han var med om att bränna upp Rif-böndernas skördar som ett led i den brända jordens taktik.
G.V. Jönsson hade varit underbefäl i svenska armén, men blivit arbetslös efter regementsnedläggningarna 1927 (Fem års tjänst i franska främlingslegionen, 1959). Han deltog i rensningsoperationerna i Anti-Atlas och Sahara efter Rif-kriget fram till 1935. För honom var legionen platsen för pliktkänsla, tapperhet, kamratanda och stordåd. När berber låg i bakhåll var de lömska mördare, när legionen gjorde detsamma handlade det om hjältedåd.
Bertil (anm. Bertel) Kurtén var finländsk legionär 1922-27 (Fem år i främlingslegionen, 1928). Han var liksom Swahn kritisk till den destruktiva disciplinen i legionen och han tog avstånd från Frankrikes kolonialpolitik. Det var naturligt för honom då han varit aktiv i finländarnas arbete för frigörelse från Ryssland och därför förstod berbernas kamp för sitt oberoende.
Han beundrade deras vilja till självständighet. För honom var Abd-el-Krim en frihetshjälte och ett militärt geni. Enligt Kurtén var Krims mål att inspirera till motstånd mot kolonialismen i hela Nordafrika och Sahara”.
Hela texten HÄR
Anders Frankson
Militärhistorisk författare
SMB:s Artikelserie Vietnam del 9:
Legionens nederlag i franska Indokina. Av främlingslegionens sex bataljoner bestod två av fallskärmsjägare, eliten inom legionen. 1953 luftlandsattes 1. bataljonen med 654 soldater där hälften var vietnameser som hade svurit legionen trohet, ”jag är legionär, inte vietnames”.
Lars Gyllenhaal (1968-)
Lennart Westberg
Gyllenhaal med modern militärhistoria som specialitet. Ledamot av Svenska Militärhistoriska Kommissionen. Blogg
Westberg, kriminalpolis som publicerat flera artiklar om nazistiska massförbrytelser och skrivit en uppmärksammad studie om svenskarna i Waffen-SS.
BÖCKER:
Svenskar i Krig 1914 - 1945
Historiska media 2004
Detta är boken om svenskarna i Främlingslegionen, Finlands armé, Internationella brigaderna i Spanien, Waffen-SS, US Army, Röda armén m. fl. arméer.
Flera legionärer finns omnämnda i boken. Bland andra, sergeanten Nilsson i Narvik 1940.
Vem var denne Nilsson som också är nämnd bara med sitt efternamn i böcker av Tano, Ronnö och även i dansken Christensens bok Sahara-Narvik-Brest?
Enligt Gyllenhaal/Westberg lär han heta Östen Nilsson vars vidare öden är okända.
The book is also published in English.
Swedes at War: Willing Warriors of a Neutral Nation, 1914-1945
WW1:Members of the Swedish Volunteer Corps within the French Foreign Legion. Nils Persson, Edgard Meissner, Elow Nilson, Olof Bremer and Ivan Lönnberg.>
Fler svenskar stupade för la France,
Lars Gyllenhaals artikel i Krigsmyter, nyhetsbrev som ges ut av Per-Anders Lundström i samarbete med Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.
Per Tycko Granberg (1908-1945) I legionen 1929-1945. Tog värvning samtidigt som Gösta Valdemar Jönsson och Assar Tano. Efter Narvik 1940 tog han tjänst i de Gaulles fria franska trupper och stupade i Tyskland.
Fredrik (Frédéric) Peters (1924-1945), stockholmsgrabb som jag inte hittat fler uppgifter om.
Svenskar i krig 1945-2015
Historiska Media 2015
Uppdaterad upplaga med ny titel:
Svenskar i krig efter 1945.
Historiska Media 2019.
Innehåller ett kapitel om främlingslegionären Ingvar Grundström från Haraby i Jämtland. Han var i legionen 1960-63 under Algerietrevolten.
Fler intressanta böcker av Lars Gyllenhaal hittar du HÄR
Per Iko (1963-)
Major i kavalleriet, fil.mag. i militärhistoria vid Försvarshögskolan.
SMB:
Från ökensand till ishavsfjord.
Främlingslegionen i Narvik 1940
Nils Källkvist
Pennan & Svärdet, 9/2006
Om bl.a. krutets utveckling och Främlingslegionen. 32 s., 17 x 24 cm, rikt ill. i färg och svart/vitt, klammerhäftad, mjuk pärm. ARTIKLAR I DETTA NUMMER: Per-Arne Persson: ''Krutet som förändrade världen''; Nils Källkvist: ''Marschera eller dö'' (om Främlingslegionen).
Pennan & Svärdet är en kombination av bokkatalog och tidskrift från bokklubben Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Tidskriften innehåller bokanmälningar och fristående artiklar i militärhistoriska ämnen.
Tomas Nilson, fil.dr i historia
Här hittar du:
1/ “Den feminine legionären”
2/ Förväntningar på äventyr, mystik och manliga dåd. Om grusade förhoppningar bland svenska främlingslegionärer ca 1890–1960.
3/ Uti Cafardens röda dimma…
Våld och vanmakt bland skandinaviska främlingslegionärer ca 1930-55. Presentation av ett föredrag.
Tomas Nilson höll seminarium på Försvarshögskolan i maj 2014:
Inför elddopet. Mod, död och evighet bland svenska främlingslegionärer, 1920–1954.
"Inför döden" - svenska främlingslegionärers erfarenheter av koloniala krig i Marocko och Indokina under 1900-talet
Publisher: Högskolan i Halmstad, Centrum för lärande, kultur och samhälle (CLKS) Oslo : Universitetet i Oslo 2015
Carl Olsson
Röda byxor och vatten till knäna: En fallstudie i Sven Bloms upplevelse av det första världskriget.
Studentuppsats (Examensarbete) 47 sid. 2017
Linnéuniversitetet, Fakulteten för konst och humaniora (FKH), Institutionen för kulturvetenskaper (KV).
Bo Pellnäs (1939-)
Den vänlige legionären.
Publicerad 15 februari 2013 i Kristianstadbladet
När man ser på Frankrikes militära insats i Mali förundras man över hur dess armé löser sina uppdrag i Afrika. Under de senaste tio åren har man flera gånger ingripit i farliga situationer för att rädda franska medborgare, för att stabilisera något som är på väg att bli kaotiskt och ibland säkerligen bara för att tillvarata franska ekonomiska intressen.
Det man sätter in är oftast en begränsad styrka om 2 000 - 3 000 man ur Främlingslegionen, som utför det jobb de har ålagts och gör det med förvånansvärt få förluster och stor snabbhet. Det förefaller som om man opererar snabbare, säkrare och inte minst klokare än vad amerikanerna förmår göra. Jag har inga bevis för detta påstående, men väl ett antal funderingar som möjligen underbygger dess trovärdighet.
Främlingslegionen tycks agera utan den massiva underhållstjänst, som länge varit amerikanernas kännetecken där deras förband sätts in. USA:s vilja och förmåga att ta hand om sina soldater är till synes utan gräns. Där etableras underhållsbaser som kan erbjuda allt från kycklinggrillar till glassmaskiner, fältsjukhus av yppersta klass och allt annat som tänkas kan. Det är beundransvärt men tynger förstås organisationen och låser många soldater till skydd av baserna. Svenskar som tjänstgjort tillsammans med amerikanska förband häpnar också över hur mycket som bestäms av föreskrifter och reglementen, sällan anpassade till den verklighet där man befinner sig. Själv är jag på kant med den amerikanska soldatutbildningen, där tuffa sergeanter tycks ha som främsta uppgift att jaga skräck i nyinrykta rekryter. På stridsfältet blir ju soldaterna ändå alltid mer rädda för fienden än för sergeanten.
Men, frågar sig då vän av ordning, är det inte just samma metoder som alltid använts i Främlingslegionen? Mina erfarenheter tyder inte på det. Jag kom till Balkan med tron att Främlingslegionen består av råa soldater och sadistiska befäl. Jag fick anledning att ompröva min uppfattning. Jag besökte flera förband och hade ofta kontakt med legionärer på flygplatsen i Sarajevo. Man får leta efter mer korrekta och vänliga soldater än dessa, som trots ständig beskjutning lugnt hanterade alla sorts besökare, alltifrån generaler, diplomater, hjälparbetare och lycksökande frilansjournalister. Förhållandet mellan befäl och soldater föreföll att vara det bästa. Officerarna är alltid franska medborgare, men också många av soldaterna är fransmän, som mot bestämmelserna fuskat sig in i legionen med hjälp av pass från någon av de före detta franska kolonierna.
I den svenska armén har vi länge skickat officerare på utbildning i USA. Det är synd att vår oförmåga att tala franska hindrar oss att djupare undersöka om inte den franska försvarshögskolan vore av intresse även för våra officerare.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.
Mikaela Sundberg (1977-)
Stockholm University, Sweden
Seminarium på Försvarshögskolan 7/11 2011
Broderskap - en skiss till begreppsutveckling
Detta seminarium kommer att presentera ett sociologiskt forskningsprojekt om franska främlingslegionen vilket tar sin utgångspunkt i det mytomspunna militära elitförbandet som ett exempel på en total institution.
***
Militärhistoriskt seminarium: 16/12 2015 Kl. 15:00 till 17:00.
Lejonsköldska salen, Försvarshögskolan Föreläsare: Mikaela Sundberg, Stockholms universitet
Främlingslegionen inifrån –
ett organisationssociologiskt perspektiv.
***
Bok
A Sociology of the Total Organization: Atomistic Unity in the French Foreign Legion
Ashgate 2015
Examining the organization of everyday life inside the regiments of the French Foreign Legion
Acast 45 min.
Publicerat av Fritte Fritzson 28 februari 2017: Allt du velat veta. Om främlingslegionen med Mikaela Sundberg.
Allt du velat veta. Din populärvetenskapliga podcast. Den snabbaste och roligaste vägen till kunskap och allmänbildning. Ett ämne, en expert, en knapp timme.
Socio(b)log
Glad Valborg – men inte för franska Främlingslegionen
Jacqueline Vennström
Berättelser och berättande
Linköpings universitet ht 2010
Under Främlingslegionens fana under förra seklets första hälft
En essä om legionärsberättelser
Lockelser eller varningar?
Du hittar den HÄR!
Denna essä tittar på tre självbiografier av män som levt under devisen ”Marschera eller dö!” i flera år, och de gjorde det i Saharas öken och Atlasbergens höjder på grund av desperata beslut. De tre legionärerna är Erwin Carlé (Skrev under pseudonymen Erwin Rosen), Gösta Valdemar Jönsson och Harry Forberg.
Theodor Broch
(Norrman, 1904-1998)
Artikeli The Sunday Morning Star - Jun 1, 1941, om Brochs flykt till Sverige, undan tyskarna i juni 1940.
BÖCKER:
Fjällen väntar Albert Bonniers förlag 1943.
Theodor Broch var borgmästare i Narvik den 9 april 1940 och var den som fick leda förhandlingarna med de tyska ockupanterna. Två gånger blev han dömd till döden av tyskarna, men han lyckades fly till Sverige och vidare till USA. Denna bok skrev han för amerikanska läsare (The Mountains Wait. Michael Joseph, London, 1943). Översättning Nils Holmberg. Kartor och krigsbilder från Narvik.
Gunnar Cederschiöld
(1887-1949, konstnär och författare)
Verkade bl.a. i Paris. Representerade Sverige i Fäktning (värja) i Olympiska Spelen i Amsterdam 1928. Oplacerad i både individuellt och lag. Bilden hämtad här: Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Vennberg.), hämtad 2012-07-25.
BOK:
Krig och hem. Karaktärer, interiörer och äventyr från Frankrike och England. Illustrerad. 182 sid.
Lund, C. W. K. Gleerups förlag, 1916.
Innehåller kapitlet "Svenskarna i främlingslegionen”. Cederschiöld tror att det är drygt 20-tal svenskar som värvat sig till legionen. Han nämner Herman Thomas, Sven Blom, Oscar Nyberg, Elof Nilsson (Elow Nilson), Marinmålaren Sandström och Blondell.
Recension i Biblioteksbladet / Första årgången. 1916 / 137
Förf. till I väntan på segern har här lämnat nya skildringar av livet bakom och vid fronten. Han berättar om »franska barn i lek och allvar», om engelska soldater, om franska präster och deras insats i kriget, om svenskarna i främlingslegionen o. s. v. I skildringarna finner man samma vakna iakttagelseförmåga, samma livliga framställningssätt, samma medkänsla med krigets offer, som framträdde i det föregående arbetet. Även denna gång har förf. illustrerat sina skildringar med egna karakteristiska teckningar. F. H.
Ebbe Gyllenstierna
Sekundchef, militärattaché (1911-2003)
Tillhörde den friherrliga ätten
GYLLENSTIERNA AF LUNDHOLM nr 3
BOK:
Kungl. Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift, 1990, 6:e häftet
''Den franska expeditionen till Narvik 1940” sid 325-331
Innehåll: Wilhelm Odelberg: ''Minnesteckningar över bortgångna ledamöter'' (s. H:207-215) | Robert Lugn: ''Akademiens årsberättelse 1989-1990'' (s. H:217-219) | Sven-Olof Olson: ''Styresmannens anförande på högtidsdagen'' (s. H:221-222) | Lars-Ivar Nero: ''Driftsäkerhet hos våra stridsfartyg - Hur säkras den i anskaffningsprocessen?'' (s. H:223-283) | Erik Norberg: ''I fädrens spår för framtids segrar. Framväxten av ett utåtriktat arkivstöd'' (s. H:285-294) | Tomas Ries: ''Nordiska konsekvenser av förändringar i Sovjetunionen och Europa'' (s. H:295-304) | Bengt Wadensjö: ''Vad gör en fältbiskop?'' (s. T:321-323) | Ebbe Gyllenstierna: ''Den franska expeditionen till Narvik 1940'' (s. T:325-331) | Jan Östlund: ''Stridsvagnen i framtiden'' (s. T:333-347) | Stig Strömbäck: ''Neutrals in International Politics'' (s. T:349-373) | Torsten Örn: ''På vakt för freden'' (s. T:375-376).
Richard Halliburton
(1900-1939, amerikansk upptäckare och äventyrare)
BOK:
Den flygande mattan. Illustrerad. Utvikbar karta över flygrutten 303 sid.
Holger Schildts Förlag Stockholm 1934.
Richard Halliburtons och Moye Stephens (amerikansk testpilot) flygning Paris-Manila 1931-32 med en Stearman C3B med en 225-hk Wright J-5 motor. Med avstickare till Nordafrika och främlingslegionen (47 sid. med illustrationer)
Recension i Tidskriften Tiden N:r 6, 1 juni 1935
Rickard Halliburton: Den flygande mattan. Schildts förlag. 111. 302 sid. 9:50 kr.
Den flygande mattan hörs ju närmast som en sagobok. Som sådan skulle den väl ock ha ansetts förr i världen, men nu äro vi ju bortskämda med möjligheter att komma fram även genom luften på »flygande mattor». Det är en flygtur genom Europa, en del av Afrika ned till Timbuktu, över Asien och bort över Sundaöarna. Kan man nu få veta så mycket under en flygtur, då man sitter instängd uppe i luften? Ja, det beror på hur brått man, har. Förf. och hans pilot ha tagit det med ro och vilat ut lite här och där och sett sig om. Det ges rätt fylliga bilder både från negerlivet i Timbuktu, från Marocko, från franska främlingslegionens strider och marscher samt från Borneo. Mera kan man ju inte begära i en bok. Och det är faktiskt inte bära flygäventyr, tvärtom; komma de i skymundan. Sådant som andra resenärer uppehålla sig vid i det oändliga, sandstormar och pontonbrott o. dyl., halkar förf. lätt och lekande förbi och talar i stället om infödingsliv och annat dylikt. Man får verkligen veta en hel del i boken och förf. håller styvt på att det är sant, sedan hans berättelser i tidigare böcker utsatts för tvivel. Dessutom är boken väl skriven och bra översatt.
Maths Holmström
(1879-1947, överstelöjtnant)
Stred i Afrika 1921-22 på franska sidan.
BÖCKER:
Det kalla landet med den heta solen. Minnen från Marocko. 178 sid.
Åhlén & Åkerlund 1926.
Översatt till franska:
Un pays de gel et de soleil: Au Maroc avec un officer suédois.
Préface du maréchal Lyautey. Avec 81 illustr.
Berger-Levrault 1930
Ur Ord och Bild Trettiosjätte årgången. 1927/316:
En annan Afrikabok, Det kalla landet med den heta solen, för oss till norra Marocko, där författaren, Maths Holmström, varit med på franska sidan som artilleriofficer under expeditioner mot berberna, — expeditioner till oländiga trakter bland södra Atlasbergen, där enligt författaren knappt någon europé satt sin fot alltsedan legionerna på kejsar Claudii dagar drogo den vägen fram.
Det rör sig om strider under åren 1921—22, alltså något innan det egentliga Abd-el-Krim-kriget.
När militärer överhuvud kunna skriva alls, skriva de oftast bra och intressant, vilket delvis beror på att de verkligen ha något att skriva om och inte som vanliga turister ängsligt måste hålla utkik efter någon slumpsensation duglig att förvandla till litteratur. Krig må vara en betänklig sak, men som ämne för en berättelse om egna upplevelser hör det utan tvivel till de bättre. Det ställde sig besvärligare för Xenophon att göra god litteratur av fredliga ting än av minnena från de dagar, då han och lake-daimoniern Cheirisophos manövrerade med sina tiotusen mellan Kunaxa och Sinope.
Major Holmström skriver klart och ledigt, och det krig han skildrar är, litterärt sett, ett bra krig, — fört under pittoreska förhållanden mot vilda och tappra motståndare, för vilka plundring och strid utgöra den naturliga sysselsättningen, och med skärmytslingar och sammandrabbningar av lagom storlek för att kunna återges som en överskådlig helhet.
Dessutom är en avdelning ur främlingslegionen med, och det är alltid intressant folk att läsa om: Förutom yrkesmilitärer räknar legionen inom sina led icke blott kroppsarbetare, utan även studerat folk av olika kategorier, affärsmän, filosofer, jurister, ja, alla fakulteter finnas representerade. Då en gång en brunn skulle grävas, lämnade en legionär som varit gruvingeniör högst värdefulla upplysningar, och då en gång vid en begravning av de stupade fältpräst saknades, uppdagade en f. d. präst sitt yrke genom att anmäla sig till att förrätta jordfästningen.
Maths Holmström skrev en artikel i Hemmets Veckotidning nr 16 1938 "Främlingslegionen, de utstöttas, förtappades och de tragiska livsödenas legion."
Läs också Ingvar Flinks artikel: Öknen brinner! Motstånd i Sahara och Nordafrika med nordiska ögon.
Bertil Hult
BOK:
Genom äventyrens land. Ensam över Saharas öknar på motorcykel.
A. Bonniers. 1931
Bilden från benzzon.se
Recension i Biblioteksbladet 1932/117
Den kände sportsmannen skildrar här en ganska märklig färd genom Afrika, rik på allvarliga strapatser och riskabla situationer, men intressant även av annan anledning. H. är djärv och kallblodig och aldrig dumdristig, och han genomförde med seghet och skicklighet sitt företag. Målet var från början Kapstaden, men vid Niger, där H. insjuknade, måste färden avbrytas — man kan endast beundra, att han höll ut så länge. Första delen av boken behandlar Stockholm—London —Gibraltar och är av mindre intresse. I den andra fäster man sig, oavsett själva färden, vid historierna om främlingslegionen och om det fantastiska projekt, som kallas Transsaharajärnvägen. C. S—g.
Kurt Håkanson (1911-1957)
Svensk biografisk handbok / 1957 / 450
Håkanson, Kurt Conny, kapten, Bonn, f. i Kinnarumma, Älvsb. L, 2/3/11 av fabr. Conny H. o. Anna Gülich; stud:ex. Lund 30, kapt. 43, KHS 45-47, tjg fst o. genistabsasp. 47-50, sambandsoff. mell. Sv. sjh i Korea o. 8. amer. armén 50-51, medarb. SvD sed. 52, dess korresp, i Västtyskl. sed. 56. Skr.: Kampen om Korea (51), Gul soldat ser rött (52), Vittne till våld (56). Gm. (39) Eva Enhörning, f. 18, dtr av gen:kons. Emil E. o. Maria v. Hartman.
BÖCKER
Kampen om Korea.
Inb. Illustrerad. 152 sid
Hörsta Förlag AB 1951
Gul soldat ser rött
Illustrerad med kartskisser och foton av främlingslegionärer.
Hörsta Förlag AB 1952.
Från baksidetexten: "Kurt H är aktiv infanterikapten...och en av Sveriges mest uppmärksammade krigskorrespondenter genom sina reportage från det oroliga Fjärran Östern.Nu senast har han tillbringat några månader i Indokina,där han på närmaste håll mött kriget mellan Fransmän och kommunister...Författaren skisserar den oerhört komplicerade bakgrunden till dagens virrevarr av händelser. Kurt Håkansons skildring är ögonvittnets och den skolade militärens."
Anna Levertin
BOK:
Anna Levertin (1869-1960)
På nära håll. Minnen från det stridande Frankrike.
P. A. Norstedt & Söners Förlag. Stockholm, 1917. 112 sid. Illustrerad.
Biblioteksbladet 1918 /199
Innehållet är tydligt angivet genom underrubriken. Hade denna bok kommit tidigare, innan vi fått så många skildringar av krigets hemska förstörelse, hade den säkert väckt större uppmärksamhet, än vad nu måhända blir fallet. Lidandet och nöden — ty härom handlar boken mest — lära väl dock icke undgå att göra intryck, hur mycket vi än läst. Ett präktigt kapitel är det näst sista, om »storsvensken» Karlsson, vilken som menig i främlingslegionen tjänat under officerare, »så hårda, att de ej ens brinna i helvete».— Som är att vänta, har förf. utpräglade franskvänliga sympatier, ehuru hon undviker direkta omdömen; berättelserna om »bochernas» framfart äro ofta lagda i franska kvinnors mun. S. S
Anna Levertins artikel om Storsvensken Karlsson har jag hittat i Svenska folkets tidning från den 10 januari 1917. Sid 11. En storsvensk.
Frode Lindgjerdet
Kampen om Narvik 1940. Tyska alpjägare, franska främlingslegionen och den svenska järnmalmen.
Inb. 190 sid. Illustrerad.
Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag 2014
Baksidestext: "Tidigt på morgonen den 9 april stävade en armada av tyska jagare in i Ofotfjorden med Narvik som mål. Tysklands angrepp mot Norge var i full gång. Den viktiga malmhamnen i Narvik var ett viktigt mål för Adolf Hitler och den tyska krigsmaskinen. De måste försäkra sig om den viktiga försörjningshamnen för svensk malm, så att produktionen av tysk krigsmateriel inte avstannade. Dessutom var det viktigt att hinna före Storbritannien och Frankrike. På väg in i fjorden sänktes de två pansarskeppen Norge och Eidsvold och många norska marinsoldater miste livet. Striderna flyttade sig efter hand från vattnet och upp i bergen runt staden. General Carl Gustav Fleischer mobiliserade sina norska styrkor i 6. divisionen och tillsammans med brittiska, polska och franska styrkor på marken, i luften och till sjöss gick han till angrepp mot general Eduard Dietls bergsjägare som hade förskansat sig i staden och i bergen bort mot gränsen till Sverige. Striderna blev hårda och onådiga. General Fleischer och hans soldater var nära att besegra Hitlers elitsoldater och tränga tillbaka dem över gränsen
till Sverige när de allierade plötsligt beslutade att dra sig ur striderna och lämna norrmännen åt sitt öde: kapitulationen."
Norska originalet
Militære Operasjoner; Kampen om Narvik 1940,
Ares Forlag 2013
Gösta Moberg (1894-1975)
C Gustaf (Gösta) Moberg, Officer, forskningsresande.
Gift i New York 1946 med Marie-Louise d’Esternaux f. 1913, som dog samma år. Vad hände?
<Porträttet av Moberg kommer från: Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Thor), hämtad 2012-09-16.
Artikel i Hufvudstadsbladet 23.09.1923. Den franska Främlingslegionen. Minne och intryck från ett besök. Legionen vida bättre än sitt rykte. Diciplinen inte så fruktansvärd som man tror.
Hederslegionär 1952>
Sin 3,5 år långa expedition i Afrika avslutade Moberg 1952 i Sidi-bel-Abbés, där han under högtidliga former erhöll den förnämliga utmärkelsen "Legionere de I:ers Classe Honoraire" Honneur et Fidelite, Ordre du regiment no 201, AU GRADE DE LEGIONNAIRE ds 1ere CLASSE HONORAIRE, Monsieur le Docteur Gösta Moberg.(Hederslegionär av 1:a klass); en sällsynt utmärkelse till en person som icke-enrollerad i Främlingslegionen.
BÖCKER:
Rädslans land. Sexton tusen kilometer genom Sahara och Sudan.
Illustrerad. Inb 430 sid. Utvikbar karta! Första omslag medbundet. Innehåller kapitel om Franska främlingslegionen.
Bonniers 1927
Främlingslegionen och dess land.
Illustrerad. Häftad. 233 sid. Första upplagan. Stämpel på försättsbladet. ”För benägen anmälan”.
LTs förlag 1952
Denna bok behandlar Franska Främlingslegionen och Marockos sällsamma land. Innehåller minnen, intryck och upplevelser från ett flertal besök hos Legionens skilda truppförband. Studierna omfattar en tidrymd av 30 år. Det är författarens önskan att bringa till en större allmänhets kännedom sanningen om den trupp, som tyvärr är så misskänd inte minst i vårt land.
Översatt till franska: La Légion étrangère et son pays d'élection. 200 sid.
Lavauzelle, Paris 1956
Un ouvrage à la fois historique sur la Légion étrangère et ses combats jusqu'à la guerre d'Indochine, mais également une présentation de la vie des légionnaires.
Även som ljudbok: Främlingslegionen och dess land / Gösta Moberg
Inläsare: Eric Linderholm, Förlaga: LT, Stockholm 1952. Omfång 1 CD-R (6 tim., 5 min.)
Annotation Initierad skildring av den franska, och i någon mån spanska, främlingslegionen, grundad på förf:s erfarenheter från många resor i Marocko där han bland annat kunnat följa legionen i fält. "I sin iver att resa ett äreminne över legionen går han stundom väl långt i idealiseringen av dess och fransmännens civilisatoriska insatser i Nordafrika", hette det i en recension i Biblioteksbladet 1952.
Äventyrens land. Illustrerad. Inb. 240 sid. Harriers Förlag 1956
Denna bok utgör ett sammandrag av min tidigare reseskildring ”Rädslans land, 16.000 kilometer genom Sahara och Sudan”, med uteslutande av det, som antages kunna tynga en ungdomlig läsekrets. I stället har jag tillagt en del förut ej publicerade upplevelser, vilka jag tror skall kunna intressera äventyrslystna ungdomar. FÖRFATTAREN.
(Kapitel om främlingslegionen har försvunnit i detta sammandrag men en hel del militärt finns dock kvar.)
Sällskapet D.B.V. Minnesblad 1956 - 57. (De Badande Wännerna, Gotland, grundades 1814)Innehåller bla: Doktor Mobergs föredrag om främlingslegionen.
Moberg skrev flera artiklar i tidningen Lektyr på 1930-talet.
Läs också Ingvar Flinks artikel: Öknen brinner! Motstånd i Sahara och Nordafrika med nordiska ögon.
Notis i STRÖMSBOKEN
Mot bättre tider. 1934 -1935
Ströms Hembygdsförening Årsbok l993 Årg 57. Sid. 62:
SKANDALÖST!
24 okt 1934
(LT) Författaren Gösta Moberg föreläste i Strömsund över den s.k. främlingslegionen. Av den tämligen osammanhängande framställningen kunde man lätt få den uppfattningen att Moberg tjänstgör såsom värvningsagent för den beryktade kåren i Afrika.
Det kan ej bortresoneras att föreläsningen var smått skandalös, och man må betänka att föreläsningsverksamheten understödes av såväl stat som kommun. De små anslagen för folkbildningsarbetet kunna säkert användas på bättre sätt.
Under föreläsningen omtalade M. flera gånger att han inom kort åter skulle bege sig ner till sina vänner, de förnäma riffkabyldödarna nere i Afrika. Där kan han passa men däremot inte som kulturspridare ute i svenska bygder.
Gösta Moberg på föredragsturné i USA 1939
Notis i Vestkusten, Number 8, 23 February 1939. Sid. 8
Vid Patriotiska Förbundets möte i måndags beslöts det att även i år arrangera en John Ericsson-fest i Sw. Am. hall. (Swedish American Hall) Denna fest får i år en enastående betydelse därigenom att en framstående svensk upptäcktsresande dr Gösta Moberg kommer att hålla en intressant föreläsning om franska främlingslegionen i Morocko, vilken han besökt under sina äventyrliga expeditioner i Afrika. Denna legion av djärva äventyrslystna krigare, har inom sina leder haft åtskilliga skandinaver såväl som män av alla andra nationaliteter. Dessutom blir det ett kort intressant John Ericsson-program med musik och sång.
Artikel i Vestkusten, Number 14, 6 April 1939. Sid 1
Prins Majoren i Främlingslegionen. För Vestkusten av Gösta Moberg.
Inom Främlingslegionen finner man de mest olika folkelement och individer, som någon psykolog kan önska sig. Där står den ur samhället utstötte vid sidan om fursten, vilken av pur äventyrslystnad, av blodets kraft lockats ut i krigets ohygglighet. Kan någon människa förklara, varför en kunglig prins, kusin till Europas nästan samtliga kungar och gift med en förtjusande prinsessa, som har alla förutsättningar att giva ett furstligt hem den familjelycka, som är möjlig, tar anställning som vanlig major. Varför överger en sådan man hem, ställning och allt för att tjäna en sak, som i själva verket är honom ganska främmande. Prins Aage av Danmark är icke vern som helst från någon synpunkt. Han är icke allenast furste av blodet, han, är vid sidan därav människa, officer, ja bäst sagt soldat, som levt soldatens enkla liv och känner med honom och förstår hans tankar och känslor. Prins Aage har under sin tjänstetid vunnit ett synnerligen gott namn inom legionen, inom den trupp, där man värderar karlatag och ett gott hjärta. Det förtäljes att prinsen eller, som han inom legionen kallas, major Aage, vid flera tillfällen under tröttsamma marscher stigit av sin häst och låtit någon utschasad legionär rida i stället, under det att han själv fortsatt vidare till fots. Det kan kanske intressera en eventuell läsekrets, om jag förtäljer ett av hans äventyr, under den nyss avslutade pacificeringen av Marocko.
Från slutet av sommaren det ena året intill början av vintern året därpå låg prins Aage uppe i Atlasbergen i fortet La Kelaa sysselsatt med att ombesörja transporterna för de yttersta militärposternas behov av ammunition och förnödenheter i övrigt. Till ett litet fort hade 35 2-hjuliga kärror anlänt mod kuskar och mulåsnor med vars hjälp förråden skulle föras vidare till en avlägsen liten fästning, Tadout. Det är en tidig augusti-morgon marschen begynner, en morgon, som endast kan upplevas i vilda Atlas. Sedan kl. 5 f. m. är den lilla konvojen på väg med 30 man ur prinsens kompani som arriärgarde och flankskydd, under det att infött kavalleri, s. k. spahis, säkrar täten. Snart nog skingras nattmörkret och bleka strimmor båda det första, svaga gryningsljuset medan så småningom en röd solskivas gnistrande strålar kasta ett purpursken över ett av världens praktfullaste landskap. Den långa raden av människor och djur slingrar sig långsamt fram genom bergen. Någon väg finnes icke, utan blott en liten stig, vars ringa bredd knappt tillåter kärrorna att komma fram.
Terrängen är ödslig och vild — vad kan man annat vänta i hjärtat av Marocko — och delvis bevuxen med buskar och träd, vilka just ej bidraga att vidga synvidden. Det är ett ganska osäkert företag, att med en konvojs värdefulla förnödenheter hege sig från en plats till en annan. Därför är också innan huvudposten lämnas telefonorder given till alla de fort, som ligga i färdriktningen, att sända ut en styrka till skydd och först indraga denna, sedan konvojen passerat. Skaran av män och djur tager sig lugnt fram i den besvärliga terrängen ungefär 12 km., men så leder den knaggliga stigen plötsligt fram till en smal, eländig bro, som för över en tämligen djupt framilande flod. På andra sidan finns en tätt bevuxen klyfta, ovanför vilken två militärposter ligga mitt emot varandra, och när karavanen närmar sig bron, brakar plötsligt en dundrande gevärssalva emot oss. Jämmerropen från sårade människor blanda sig med skriandet från de förskräckta mulåsnorna, då skotten knalla. Men ögonblicket därpå ljuder en kraftig kommandostämma och order komma snabbt och klart, halt göres och hela styrkan ledes in på ett skyddat ställe. Fienden, berberna, som ligga dolda i den djupa sänkan, fortsätter emellertid beskjutningen, oaktat de båda forten ingripa med såväl gevärseld som bombardemang med granater. Bron är omöjlig att passera i samlad trupp, men konvojen måste fram till varje pris. Berberna äro fruktansvärda fiender och en natt med dem inpå sig är för den ringa styrkan ien säker död. En ny order gives och i full galopp under häftigt kulregn bär det över, kärra efter kärra med vissa mellanrum. Det är ganska spännande ögonblick, men antingen är farten för stof eller skjuta de illa av pur överraskning, ty konvojen kommer över utan alltför stora förluster.
Efter denna händelse återtar styrkan sin lugna marsch genom en terräng, som stiger alltmer. Spahis rida framför, men utgöra dock ett svagt skydd mot en fiende, som döljer sig så väl, att lian är-kart när omöjlig, att upptäcka och som ibland har den djärvheten att släppa de framtågande legionärerna några få tiotal meter in på livet, varefter han plötsligt försvinner för att en kort stund senare avlossa en salva från ett helt annat håll. Flankskydden äro också utsatta för ideliga överfall och en gång smäller det från en irad buskar alldeles inpå. Prinsen skyndar därför till hjälp med ett 15-tal man, men han finner vid framkomsten två av sidostyrkans folk döda och deras gevär bortförda. Det hela har gått med sådan fart, att fienden var försvunnen, innan legionärerna fingo tid att skjuta. Sådan krigföring tar på nerverna, och man är fullkomligt hjälplös mot en motståndare, som man icke ser och vars eld man måste besvara i blindo. Emellertid letar sig konvojen, berberna till trots, ut ur den buskiga terrängen och upp på en öppen slätt. Till höger på omkring 400 meters avstånd höjer en bergrygg sina blånande linjer och till vänster i ien liten palmlund ligger en mindre militärpost. Marschen fortsätter och man nalkas Tadouts fort. Ett hundratal meter framför posten finnes en liten sänka, som skyddar för krypskyttar. Där samlas kärrorna och så köra tre av dem i full karriär in i fortet under der att marockanerna dolda i bergssidornas klyftor roa sig med att sända en eller annan kula efter dem.
Medan urlastningen av kärrorna pågår bereder manskapet sin måltid. Det gäller att vara klar fortast möjligt för att hinna tillbaka till slutmålet, fortet La Kolaa, före mörkrets inbrott. När det åter bär iväg till huvudposten går det därför hastigt. Berberkulorna äro just ej behagligt sällskap och som det sluttar nedför och det icke beridna manskapet sitter i kärrorna går det fort nog. Att som prins Aage ligga i 18 månader i ett litet fort långt från all ära och redlighet torde ej vara något nöje, åtminstone för en man, som är född och uppvuxen i civilisationens koncentrerade lyx. Man måste verkligen vara bestämd för ett äventyrligt liv, om man skall kunna trivas med det. Jag tror nästan att manskapet på en sådan post har det trevligare än befälhavaren, som ju alltid på grund av sin ställning måste vara mera ensam. För att få tiden att gå hittar man på allt möjligt i nöjesväg. I en av de kringliggande små fästningarna hade folket satt igång med en kasper-teater, vilken om söndagarna ambulerade runt till de övriga forten till stor förtjusning för de stora barn, som kallas legionärer. Prinsen förtäljer att i sin post anordnade han örn kvällarna boxningstävlingar eller också gav kompaniets sångförening konsert. En sak, som är av oerhörd betydelse, är maten på en plats, som uteslutande är beroende av tillförseln, men som dock är bättre lottad än vad som är fallet under ett fälttåg. Så här är t. ex. matsedeln för manskapet på La Kolaa: På morgonen choklad och kakor, till middag sardiner, potatis och tomat-sallat, soppa, kött mod grönsaker, efterrätt och kaffe. Till aftonmål serveras soppa, kött, grönsaker och kaffe. Även om maten på en sådan liten militärpost är god och ett och annat oskyldigt nöje även ingår i det dagliga livet, så sköter en tämligen onådig natur om att det ändock finns tillräckligt med vedervärdigheter för att man helst skulle önska sig vara på en annan plats.
— Tråkigt nog, säger major Aage, låg mitt fort i ett sandigt hål och varje dag vid middagstiden började vinden blåsa och sandkornen komma silande fram, först i smala remsor och så i breda band, för att till slut bilda en enda sky, som inneslöt hela posten och vilken först upphörde i soluppgången. Så fram i september började regnet, starka tornados och virvelvindar. Plåttaket på mitt hus behagade i ett sådant oväder förflytta sig cirka 100 m. bort och under samma storm svämmade floden över och förvandlades till en bred forsande vattenmassa som tog med sig den bro, över vilken transporterna brukade föras till posterna. Det blev att hugga timmer för att snarast möjligt reparera skadan och så en vacker solskensmorgon medan bergen ännu glänste violetta i det försvinnande diset, korn jag dit med manskap och materiel och började arbetet med brons iståndsättande. Men länge hade vi ej hållit på förrän kulorna började på att susa obehagligt nära, och marockanerna svärmade omkring oss, så att vi måste avbryta arbetet. Nästa dag återvände vi med två kulsprutor och närliggande fort utsände folk till vårt skydd och efter åtta dagars arbete var bron färdig. Men redan samma natt korn en ny stormflod och bron gick ali världens väg, så att vi måste i stället arrangera en övergång med i floden utlagda stenar.
Posterna ligga tätt inom stridszonen i Marocko, men mellan dessa finnas mången gång små torn under kommando av ett underbefäl med några mans besättning. Omkring 400 meter från Tadouts fort låg ett sådant litet torn, vars chef var en korpral, vilken under sig hade tre man. Den ene av legionärerna var arab och känd för att vara en mycket rå individ. En morgon spanade man förgäves efter ett livstecken från tornet och postchefen i Tadout gick dit, men när hail kommer in i tornet, ser han till sin fasa korpralen ligga badande i sitt blod på golvet. Den ende kvarvarande var en ung rysk legionär, som blivit vansinnig. Det visade sig, att de två återstående legionärerna hade mördat sin korpral och deserterat över till fienden under nattens lopp med en låda patroner och sina två gevär. Senare fingo vi veta, att marockanerna skurit halsen av deni båda strax efteråt.
Men det är icke endast tragedier, som utspelas på de små posterna, utan ibland händer nog så muntra episoder, så som följande, vilken visar att man kan roa sig ganska ordentligt även i en liten ökenstad. Löjt. Raab, som tidigare en tid som sergeant tjänstgjort på prins Aages kompani, låg förlagd i en liten ort på gränsen till de stora ökenvidderna, då major Aage händelsevis fick en kommendering i samma trakt. Raab beslöt då att inbjuda sin förre kompanichef på en så skandinavisk middag, som resurserna tilläto, vilken dock lyckades sträcka sig till dansk akvavit och delvis svenskt smörgåsbord. Major Aage anländer mycket riktigt i god tid, binder sin häst vid ett träd utanför Raabs bostad och välkomnas av sin värd. Tjugofyra timmar senare knackar en person på dörren och frågar om någon i huset möjligen känner till vern hästen, som nu stått där bunden ett helt dygn, tillhör. — Middagen tycktes ha varit ganska svensk.
Prins Aage låg sedan en tid en gång i ett avlägset bergfort, då en dag kocken kommer in och berättar, att det till majoren anlänt en korg innehållande sex levande duvor och kocken föreslår därför, att de skola anrättas på lämpligt sätt. I tanke att någon vänlig och omtänksam kamrat sänt duvorna som omväxling i den enformiga dieten, svarar prins Aage därför: En briljant idé, min vän, det blir ett behagligt avbrott i vardagsmaten. Duvorna avlivades, stektes och åtos med behörigt tilltugg och en tid förgick. Så kom där en dag ett stort kuvert innehållande ett papper med franska statens stora stämplar på och förfrågan, om man varit betjänt med duvorna och haft någon nytta av dem. Majoren svarar och tackar för fåglarna, som redan voro uppätna och hade smakat mycket gott. Något senare korn ytterligare en skrivelse, dock av annat innehåll. Brevet löd: Till etc. etc. I anledning av att major låtit för sitt privata kök anrätta sex stycken brevduvor, vilka avsetts att vid kritiska tillfällen befordra meddelanden, så ådömes han o. s. v. Prins Aage låter omedelbart tillkalla kocken. — Hör du min gosse, hur var det egentligen med de där duvorna vi åto upp ? Hade de en ring ovanför ena foten? — Jo, svarar legionären, det hade de bestämt, när jag tänker efter. — För pocker, — ryter major Aage — begrep du då inte, att det var brevduvor.
Jörgen Nielsen (1909-1983)
BOK:
På moped genom Europa, Sahara och Afrikas djungel. 159 sid
Författares Bokmaskin 1980
”För att underlätta affärerna är det bra att vara en kändis. Bokförfattaren har för avsikt att åka moped till Kapstaden för att bli en framgångsrik mopedförsäljare. Han lånar en standard Crescent med Sachsmotor och utrustar den med 23 liters bensintank och 18 liter vattentank. Start från Stockholm i slutet av november 1954, beräknad restid 6 mån. Genom Danmark, Tyskland, Frankrike till Algeciras i Spanien. Följer Afrikas kust till Agadir. Får tillstånd att följa efter Främlingslegionens försörjningskonvoj på den illa beryktade piste nr 1 till Atar. Sedan ensam genom öknen till Dakar”...
Bild och utdrag av text från Benzzon.se
Kassettbok:
Inläsare: Anne Asplund, 3 ljudkassetter (4 timmar 30 minuter)
Förf. reste för 25 år sedan (1954-55) till mörkaste Afrika på tvåhjuling. Strapatserna skulle i dag vara betydliga, då var resan knappt genomförbar.
Thorsten Orre 1889-1975
Ur Vem är vem? /Götalandsdelen utom Skåne 1948 / 752-53
Viking Nils Thorsten Orre, major, turistbyråföreståndare, Göteborg, född. 28/2/1889 i Linköping. Underlöjtnant vid Norrbottens regemente 1910, löjtnant 1914, kapten 1924, på friv. överg:stat 1927, major i reserven 1939. Kompanichef vid skidlöparbataljonen i Boden 1925-27, bataljonschef vid fältregementet I19 1939-40, tjänstgjort i franska armén 1921-22, deltagit därunder i fälttåg i Sahara o. Västafrika. Föreståndare för STF:s byrå i Göteborg sedan 1927. (Död 1975)
Bilden hittad här: Signaturen Faithless, Thorsten Orres barnbarn.
BÖCKER
Skisser från öknen. 256 sid.
Wahlström & Widstrand 1922
Biblioteksbladet / Åttonde årgången. 1923 / 177
Skisser från öknen. W.& W. 1922. 256 s. Ill., kart. Np. 7:50.
Förf. har efter kriget tjänstgjort som officer vid franska armén under ett års tid, därav större delen vid ett saharakompani långt inne i öknen, och därunder deltog han i ett strapatsrikt strövtåg, som förde honom långt åt sydväst genom knappast kända ökentrakter. Expeditionen var riktad mot en skara rövare från berabererna, den enda okuvade ökenstammen i Sahara, och berättelsen härom, med dramatiska episoder och en spänning, som en äventyrsroman kunde avundas, fyller nästan hela den senare hälften av boken. Såväl här som framför allt i de tidigare kapitlen meddelar förf. även skildringar och iakttagelser från öknen och ökenliv, som äro mycket intressanta och på sina ställen korrigera eller avvika från gängse föreställningar. Hela framställningen är livlig och medryckande, och språket behandlas med en viss stilistisk talang. Boken är ett gott tillskott till den populära geografiska litteraturen; för skolbiblioteken är den en god ungdomsbok. S. S.
Strövtåg i hjärtat av Sahara. Nya skisser från öknen. 259 sid.
Wahlström & Widstrand 1924
Förf. utgav 1922 under titeln »Skizzer från öknen» (Bibl.-bl. 1923, s. 177) en skildring från sin tjänstgöring som officer i franska armén i Nordafrika, och detta hans arbete erhöll ett gynnsamt mottagande, som var lika allmänt som välförtjänt. Hans nya bok är, kan man säga, en fortsättning på den föregående och äger dess väsentliga egenskaper. Han har en framstående litterär förmåga, hans skisser äro ovanliga i sitt slag och ge en livlig bild av öknens tjusning och dess fasor, dess mödor och dess lärdomar. För dem, som sätta värde på reseskildringar, böra »strövtågen» varå av största intresse, och detsamma gäller de bibliotek, som ge plats åt litteratur av detta slag. S. S.
Ingen mans land - strövtåg och rövarjakter i Sahara. 189 sid.
Wahlström & Widstrand 1926
Intressant bok skildrande livet i västra Sahara. Beduiner och främlingslegionärer, expeditioner i öknen. Rikt illustrerad med foton, dessutom en karta över området.
Biblioteksbladet 1927/207-208
Trots aeroplan och bilar m. m. av modern teknik finns det ännu kvar ett stycke öken Sahara med kameler och oaser, sandstormar och t. o. m. rövare. Det är den öknen med dess lockande charm och farliga äventyr som Thorsten Orre denna gång gjort till föremål för sin kultiverade och fängslande berättarkonst. I fransk krigstjänst har han upplevat äventyren, och när man läst dem underskriver man gärna hans påstående, att det i det tysta därnere i öknen utföras sportbragder som skulle kunna göra en olympiamästare minst sagt fundersam. Ingen mans land är av ojämförligt större värde och intresse än flertalet fabricerade rövarromaner.
Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 / 543
HÄROMDAGEN kom undertecknad av en händelse att bläddra i en nyutkommen bok. Dess titel var: Skisser från öknen av Thorsten Orre. Jag ögnade i den och kunde konstatera en hel del vackra bilder, däribland en som föreställde en arabisk ryttare på en stegrande häst och som osökt kom mig att minnas De Amicis’ målande skildring från en färd till Fèz. Men ämnet föreföll mig inte vidare lockande. Jag har ju t. ex. läst Ole Olufsens »Sahara». Vad kunde denne okände författare väl bjuda av nytt? Men jag hade inte hunnit läsa många sidor förrän jag blev förvånad och — betagen. Det kan nämligen inte förnekas, att med denne unge författare har den svenska litteraturen erhållit en av sina allra bästa reseskildrare. Detta är ganska mycket sagt, men jag säger det med övertygelse. Det är en ung svensk officer som i denna bok skildrar sina upplevelser. Han tillhör synbarligen ett norrländskt regemente. Från Bodens skidbackar har han för en bröståkommas skull sökt sig ned till Saharas heta och torra luft. Men han vill inte vara overksam. Därför söker han och erhåller tjänstgöring vid de franska trupperna i Algeriet. Dragen av öknens mystik söker han sig allt längre in, dit där ingen turist satt sin fot. Han anhåller sålunda om transport till Sahara-kompaniet, som fransmännen satt upp längst inne i hjärtat av öknen, — en ansökan som säkert icke utan en viss häpnad över det excentriska däri beviljades. Nio månader tillbragte han så i den stora öknen, och då han åter kom till en järnvägsstation, hade han tillryggalagt femtusen kilometer över de öde vidderna.
Under den sista tiden av sin tjänstgöring fick han tillfälle deltaga i spännande äventyr, nämligen en jakt efter en stam av rövare och slavhandlare, vilket förslagna villebråd dock till större delen lyckades klara sig från sina förföljare. Det är dessa minnen författaren nu skildrar. Han gör det med en aldrig svikande säkerhet. Lugnt och stilla men med färg och reflexer glider hans stil; han äger en målares öga och han besitter den för så väl pennans som penselns män sällsynta förmågan att kunna skildra rörelse. Hans i beskrivningen av detta djurfattiga land här och där instuckna djurbilder äro anmärkningsvärt levande. Över hela hans framställning ligger något rättframt, manligt och okonstlat, som väcker sympati. Under jakten på slavhandlare hade infångats en kamel och i en vid dess sadel bunden påse hittades en naken, förskrämd och ytterst vanvårdad negerunge — ett flickebarn på ungefär två år. Den svenske officeren tog hand om kräket. Men som han i fråga om späda varelsers uppfostran icke hade annan erfarenhet än i fråga om hundvalpar, nödgades han anlita liknande metod. Historien om »Yetti», åt vilken hennes svenske farbror förfärdigade skallror av kolokvint och ett halsband, bestående av på en lädertråd uppträdda kulor av kamelspillning, är en av de vackraste och mest levande berättelser jag på länge läst.- Birger Mörner.
Louis Sparre
(1863-1964, svensk greve, konstnär, grafiker, möbeldesigner och författare).
Tillhörde den Grevliga ätten SPARRE AF SÖFDEBORG nr 66
<Porträttet från Stockholmskällan.
Ett Marockominne-dagboksanteckningar under resa i Algeriet och Marocko.
Ingår i Ord och Bild. Illustrerad månadsskrift, 1925: Fjärde häftet.
Wahlström & Widstrand, Stockholm. 1925.
I berättelsen, på sidorna 213-223, från resan 1921-22 nämns en del om främlingslegionen och franska trupper. Här ett litet utdrag:
”Tre vagnar upptagas uteslutande av soldater tillhörande främlingslegionen, som sändas till fronten norr om Fez. Just som tåget sätter sig i rörelse få vi till medpassagerare befälhavaren för truppen, en lång, mager, senig sergeant med stålkall blick och ärrigt ansikte… …Han är ryss, har deltagit i kriget i Galizien såsom löjtnant vid ett husarregemente, blivit sårad sex gånger och belönats med Georgskorset. Han har här under sitt befäl många landsmän, som liksom han i främmande tjänst söka bryta sig nya vägar i livet. Han tänker efter vissa tjänsteår söka inträde vid officersskolan i S:t Maixens och drömmer om att småningom erövra officersepåletterna. Hans öppenhjärtighet föranledde från min sida en fråga huruvida bland hans män funnes några svenskar. Vid nästa station gå vi tillsammans ut, och svenskar efterfrågas. Endast en dansk anmäler sig. En gladlynt, godmodig dansk, som tyckes förtjust över tillfället som erbjudes att få tala modersmålet. Han har varit i Canada och såsom canadensisk soldat vid fronten i Nordfrankrike deltagit i världskriget. Nu har han tagit värvning i främlingslegionen på fem år. Han finner ej tjänsten allt för hård, trives bra och hoppas på att med legionen efter tjänstgöring i Marocko bliva sänd till Tonkin och få se mera av världen. Det är enligt hans mening ett praktiskt sätt att lära sig franska, såsom det varit att lära sig engelska i canadensiska armén. Tyska får han även antagligen på köpet, då största flertalet av legionärerna utgöras av tyskar. Det lilla tåget rasslar vidare…”
Hela reseberättelsen kan läsas HÄR
Hugo Wachtmeister
(1867-1940, greve, lantbrukare, författare och riksdagsman)
Tillhörde den Grevliga ätten WACHTMEISTER AF JOHANNISHUS nr 25
Kapitel i bok:
På jakt efter solen. Reseminnen. 388 sid. Med 55 bilder och 32 planschblad.
Stockholm, Alb. Bonniers Boktryckeri, 1917
Innehåll: På jakt efter solen; Runt Korsika; Lazzaronernas dag; Nationerna på turiststråt; På osäker grund; Europas vackraste punkt; En färd till Lipariska öarna; Franska Nord-Afrika som turistland (Allmänt skaplynne; Oran; Tlemcen; Legionärernas paradis; Oran - Tunis); Lekmannaintryck från Egyptens fornlämningar (Tempel och gravar; Ett besök i egyptiska museet); Gatuliv i Kairo.
Torsten Örn (1933-2007)
Främlingslegionen på marsch
Sammanfattning av Torsten Örns artikel i KKrVAHT nr 6 2001. (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, handlingar och tidskrift)
Många tror att den franska Främlingslegionen gick i graven tillsammans med det franska kolonialvälde den hjälpt till att bygga upp på 1800-talet och försökt rädda efter andra världskriget. Men så är det inte.
Som Tony Geraghty visar i sin nyutgivna bok March or Die. France and the Foreign Legion finns Legionen i hög grad kvar. Men nu är den främst baserad i Provence och på Korsika med detachement i Franska Guyana, Djibouti och på Mayotte. Huvuduppgiften har varit att stötta franskorienterade regimer i Afrika. Men enheter ur Främlingslegionen har också deltagit i Gulfkriget och i olika fredsfrämjande insatser på Balkan. Psykologiskt och politiskt har den varit mycket bättre ägnad för sådana aktioner än värnpliktiga, men den har ibland visat sig för småskalig och ibland för skjutglad.
I dag (2001) uppgår numerären till 8 000 man från 138 länder. Anonymiteten är fortfarande garanterad. 46 procent kommer från det forna östblocket, men officerarna är fransmän.
Article in RSAWSPJ no 6 2001 English
Franska krigsmakten
Svenskar som gjort tjänst i franska krigsmakten men troligtvis inte i främlingslegionen 1831-2023
Utmärkelseförkortningarna hittar du HÄR R=Riddare. Ex: RFrHL= Riddare Franska Hederslegionen. RSO= Riddare Svärdsorden.
1831-1868
Henrik August Ankarcrona
Född 1831-09-14 på Boserup. Kadett vid Karlberg 1845-09-03. Utexaminerad 1850-11-06. Underlöjtnant vid Svea livgarde 1850-11-21. Löjtnant 1855-04-12. RSpS:tFerdO1kl 1860-05-25. GM 1860-07-10. RFrHL 1860-07-27. SpFM 1861-03-20. Kapten 1861-10-01. RNS:tOO 1862-09-09. Major i armén 1867-05-03. RSO 1872-05-27. Major i Svea livgarde 1873-04-25. 3. major 1874-12-18. Överstelöjtnant i armén 1880-07-02. Överstelöjtnant och 1. major vid södra skånska infanteriregementet 1881-04-27. Överste och chef vid södra skånska infanteriregementet 1883-01-19. Överste och sekundchef för Svea livgarde 1888-04-06. KDDO1gr 1889-01-30. KSO1kl 1889-12-01. Överadjutant hos konungen 1891-01-21. Avsked från överstebeställningen 1892-09-16. Ståthållare på Gripsholms slott 1892-10-04. Erhöll »Medaille coloniale avec 1'agrafe Algérie» 1895. RPrKrO2kl m. kraschan 1895-07-00. Avsked ur krigstjänsten 1896-09-14. KVO1kl 1907-06-06. KFrHL 1908-07-00. Avsked från ståthållarämbetet 1911-12-12. Död 1917-01-10 i Mariefreds förs, Stockholm. Deltog åren 1858–1861 i de fransk-spanska expeditionerna mot araberna, varunder han vid flera tillfällen utmärkte sig genom sin tapperhet. Bekant målare. Gift 1870-07-24 i Lybeck med sin brorsdotter Ebba Julia Charlotta Sofia Ankarcrona, född 1848-08-02, död 1912-04-19 i Svea lifgardes förs Stockholm ]], dotter av underlöjtnanten Sten Vilhelm Teodor Ankarcrona och hans 1:a fru Sofia Vilhelmina Amalia Lamberg.
Johan Gustaf Carl Bergenstråhle
Född i Stockholm 1836-1864
Carl Hellberg Ur minnet och dagboken om mina samtida : personer och händelser efter 1815 inom och utom fäderneslandet Stockholm, 11/12 1874
Löjtnanterna vid Andra lifgardet J. G. C. Bergenstråhle och vid Westgötha regemente Carl Ericson hade begge med utmärkelse under Bazaine gjort kriget i Mexico, och mot nyåret 1864, sedan de tagit afsked derifrån och i diligens den 1 Jan. lemnat Qveretaro, anföllos de på aftonen af ett guerillaband, som på stället dödade Bergenstråhle och lemnade så- «oin död på platsen samt plundrad in på bara kroppen Ericson, blödande ur 9 sår. Den förre begrofs vid Rio Sarco; den senare, upptagen och vårdad af fransmän, kunde redan den 6 Januari skrifva till hemlandet om olyckan och hemkom frisk fram på försommaren. Bergenstråhle bar vid 27 års ålder redan hederslegionen, franska medaljen för stormningen af Puebla och spansk medalj för fälttåget i Marocco. Hans gamle 76-årige fader f. landshöfdingen, generaladjutanten frih. Cl. Gr. Bergenstråhle (förr Budmän) räddades från smärtan, af förlusten utaf denne sin ende son, genom döden, som afhemtade honom sjelf i Stockholm den 31 i samma månad, innan sorgebudet hann dit.
Ur Adelsvapen
Carl Theodor Alexander Björck
Löjtnant Helsinge regemente. Frivillig i det dansk-tyska kriget 1864. Riddare af Dannebrogsorden. Franska armén Algeriet 1866
Notis Aftonbladet1866-04-28. Militärstipendier.
Gustaf Anton Bråkenhielm
1837-1922. Från Norra Åsum/Kristianstad
Genomgick kejserliga franska ridskolan vid Saumur i Frankrike jan. 1861-okt. 1862; antogs i fransk tjänst vid regementet 1 chasseurs d'Afrique 1 dec. 1862 med bibehållen grad i svenska armén; deltog i expeditioner i Afrika mars-maj, aug. och dec. 1863 samt till Mexiko 13 jan. 1864-sept. 1865 och bevistade därunder ett flertal träffningar. Med utnyttjande av de under ridskolekursen förvärvade förbindelserna lyckades han vinna anställning vid första afrikanska hästjägarregementet, som satts på krigsfot i Afrika. Under en expedition med detta regemente inåt Afrika år 1863 fick B. sitt elddop, och då regementet därpå fick deltaga i Napoleon III: s bekanta, till slut misslyckade företag i Mexiko, dröjde B. icke att gripa tillfället att ytterligare vidga sin krigiska erfarenhet. B: s franska krigstjänst blev rik på händelser, och han höljde sig med ära under de många strider, i vilka han med stor tapperhet deltog. Bland dessa kunna nämnas expeditionerna till Saltillo, Monterey, Durango, Mazatlari, Guyamas, träffningarna vid Matchuala 18 juni 1864, vid Agua Nueva 16 aug. s. å., vid Espinazo del Diavolo 1 jan. 1865, vid Los Veranos 10 jan. s. å. samt vid Tepausta 11 jan. s. å. och intagandet av Guyamas 13 mars s. å. B. sårades vid Tepausta av en kula i vänstra axeln och av ett lansstyng i vänstra knäet. Han nämndes å arméns dagorder för visad tapperhet vid Los Veranos och Tepausta samt erhöll mexikansk fälttågsmedalj 16 mars 1865.
Carl Wilhelm Ericson
1840-1928. Från Åker/Trollhättan
Som ung underlöjtnant vid Västgöta regemente inträdde Carl E. i fransk krigstjänst vid tredje zuavregementet med tjänstgöring i Alger men sedan under kejsar Napoleon III:s mexikanska fälttåg förflyttat till Mexiko. E. deltog här under general med utmärkelse i belägringen av Puebla och bataljen vid San Lorenzo (8 maj 1863), sårades och uppfördes på dagorder för tapperhet samt erhöll dagen efter striden Hederslegionen. Vid ett tillfälle hade E. legat som död på slagfältet, då en likplundrare kom och sökte dra av honom en ring, som han hade på fingret. Den satt fast, och rövaren tog upp sin kniv för att skära av fingret, medan E. var besluten ej röja, att han var vid liv; lyckligtvis kom hjälp just i rätta ögonblicket. När E. och en annan svensk officer, J. G. C. Bergenstråhle, i postdiligens åtföljda av en fåtalig fransk truppstyrka, på vägen mellan Puebla och Vera Cruz överföllos i en hålväg av ett par hundra mexikanska guerillas, hade E. samma tur att klara sig levande igenom. Hans kamrat Bergenstråhle och de flesta fransmännen stannade på valplatsen, men E. togs om hand dagen efter striden, medvetslös och med nio blessyrer, därav en genomskjuten vänsteraxel och ett lansstyng i högra sidan, som han hade ont av åtskilliga år efter. Hemkommen till Sverige våren 1864 blev E., vars krigarrykte gått före honom, s. å. kallad till ordonnansofficer hos Karl XV och erhöll svensk guldmedalj för tapperhet i fält. Under sommaren 1866 var E. under italiensk-österrikiska kriget kommenderad till krigstjänst som adjutant i italienska arméns tunga kavalleridivision. Även här skördade han berömmelse och ordnar.
Henrik Fredrik Gyllenram
Född 1842-04-24 Död 1924 Sturefors. Kadett vid Karlberg 1856-11-13. Utexaminerad 1861-04-10. Underlöjtnant vid Svea livgarde s. å. 23/4. Löjtnant 1863-08-07. Ordonnansofficer hos konung Carl XV 1864-02-17.
Gyllenrams lifliga intresse för militärtjänsten tog sig bland anr.at uttryck däri, att han i mars 1866 inträdde i franska armén, där han först anställdes vid 12:te linjeregementet (Algeriet), hvarest han i sept. samma år beordrades till adjutant hos öfverste de Colomb, (Louis Joseph Jean Francois Isidore Colomb 1823 – 1902, fransk general). och sedan i april 1867 vid andra zuavregementet.
Notis i Östgöta Correspondenten1866-01-03. Swensk officer i Fransk krigstjenst
Notis i Östgöta Correspondenten1867-05-04. Swenska officerare i utländsk krigstjenst
August Hilder Mauritz (Maurice) Gyllenram
Född 1840-10-05 i Vaxholm. Student i Uppsala 1858-12-06. Furir vid Gotlands nationalbeväring, sedermera Gotlands infanteriregemente 1859-08-04. Officersexamen i Stockholm 1860-03-02. Fanjunkare s. å. 29/10. Underlöjtnant 1861-11-12. Löjtnant 1867-08-07. Tjänstg. 1868–1869 i franska armén i Algeriet vid andra och första zuavregementena och bevistade därunder dessa regementens alla expeditioner.
Pål Peter Per Hintze.
Underlöjtnant vid Jönköpings regemente.
Notis i Norrköpings Tidningar 1879-06-15. Svensk officer i utländsk krigstjenst
Notis i Nya Dagligt Allehanda 1879-06-25. Anstäld i utländsk krigstjenst
Notis Geni släktsida
Pål Peter Per Hintze. 1855-1885. Från Kristianstad. Underlöjtnant vid Jönköpings regemente. Blev underlöjtnant 1875. Som underlöjtnant hade han någon tid anställning dels i fransk och dels i tysk tjänst. Befordrad till löjtnant 1884. Löjtnant vid Jönköpings regemente. Tog tre års permission från sitt regemente och begav sig till Kongo 1984 för anställning i Kongostaten. Dog där till följd av ett ormbett.
Christer Horn af Åminne
Lorentz Leopold von Horn
(1836-92) Deltog i fransk tjänst i kriget i Kina 1860 o i Indokina 1861
Riksarkivet Horn, von, släkter
Notis i Nya Dagligt Allehanda 1892-01-09. Militärbegrafning
Henrik Maximilian Kilman
Notis i Geni, släktsida
1833-1909. Överste, riksdagsledamot. Deltog i danska kriget 1864 och i fransk-mexikanska kriget 65-67. Genomgick Karlbergs krigsakademi och blef wid nyss fylda 19 år officer, underlöjtnant wid Bohusläns regemente. Efter några få år inträdde han i fransk krigstjenst och utmärkte sig synnerligen under fälttaget i Algier, der han ock ett par gånger blev sårad. Bland franska ockupationstrupperna deltog han, likaledes med bravour, sedan i det wilda mexikanska kriget och stälde sig ock 1864 under danska krigsfanan. Bland de 7 dekorationer, major Kilman bär, har blott en enda förwärfwats i fred och trots sitt namn: Swärdsorden. De öfriga: franska Hederslegionen, mexikanska Guadeloupe-orden, danska Dannebrogen, swenska och franska tapperhetsmedaljerna.
Notis i Östgöta Correspondenten1867-05-04. Swenska officerare i utländsk krigstjenst
Notis i Hallandsposten 1892-07-11. Öfverstelöjtnant Max Kilman.
A. G. W. Kistner
Löjtnant wid Gotlands nationalbewäring. 1860-talet
Notis i Barometern 1868-05-13 Franska armén i Algeriet
Ivan August von Knorring
Jakob Reinhold Lagercrantz
Johan Lilliehöök
Johan Fredrik (John), Född 1834-11-19 Känsö. Död 1918. Kadett vid Krigsskolan
Albert Edvard Lybecker
Född 1815-01-23. Kadett i Fredrikshamn 1831-02-00. Avgick utan avslutad kurs 1833-03-20. Underofficer vid livgardets finska skarpskyttebataljon 1834-05-30. Avsked 1835-10-08. Underfänrik vid 9. finska linjebataljonen. Fänrik vid 9. finska linjebataljonen 1838-11-08. Transporterad till mingreliska jägarregementet 1839-11-08. Underlöjtnants avsked 1841-07-08. Ingick i fransk tjänst såsom volontär vid armén i Algier, varifrån han efter utståndna mångfaldiga lidanden sökte och slutligen genom svenska ministerns i Paris, greve Löwenhielms bemedling erhöll entledigande och återvände till Finland. Åter anställd i rysk tjänst såsom fänrik vid storfursten Constantin Nikolajevitj's dragonregemente 1847-04-08. Löjtnants avsked 1848-12-28. Fänrik vid gränsbevakningskåren i Ryssland 1849-07-03. Transporterad till storfursten Constantin Nikolajevitj's dragonregemente 1850-07-24. Löjtnant vid storfursten Constantin Nikolajevitj's dragonregemente 1851-08-01, död ogift 1852-05-12 i staden Paulovsk i guvern. Voronesj.
Carl Roland Printzsköld
Axel Abraham Mauritz De Remée (Natt och Dag)
Carl Vilhelm Edvard Ridderstad
Född 1843-08-13 på Håtö. Död 1930. Kadett vid Karlberg 1861-05-02. Utexaminerad 1864-12-10. Underlöjtnant vid Svea livgarde s. å. 30/12. Extra riddarhuskanslist vid riksdagen 1865–1866. TunNIO4kl 1866-12-17. Tjänstg. vid 2. zuavregementet i Algeriet 1867-03-01–1868-11-01. Tjänstg. som adjutant hos överstelöjtnanten Colonieu 1868-01-00–05-00 under expeditionen mot Marabout Sidi Hamza till oasen Figuig i det inre av Marocko. Deltog därunder i razzian framför oasen Taria s. å. 31/3 och i affärerna vid Ksar Iche s. å. 2/4 och El Bridj s. å. 3/4.
Notis i Östgöta Correspondenten1867-05-04. Swenska officerare i utländsk krigstjenst
Svenskt biografiskt handlexikon 1906
F. d. öfverstelöjtnant vid Älfsborgs regemente och öfverste i armén, deltagande i striderna i Algeriet 1867–68 och i 1876 års fälttåg mot karlisterna, gjort sig känd som uppfinnare af det s. k. reliefkrigsspelet och som krigshistorisk författare. Bland hans skrifter märkas Slaget vid Lund 1876, Gustaf II Adolfs deltagande i trettioåriga kriget 1882, Fältbok för armén 1882–86, Taktiskt reliefkrigsspel 1884, Gula gardet 1903, m. fl.
Palle Rosencrantz
Wilhelm Mauritz Rouget de s:t Hermine,
1837-1907. Riddare av Franska Hederslegionen RFrHL.
Riksarkivet. Fotografisamlingarna.
Överstelöjtnant Bohusläns regemente, i fransk krigstjänst vid franska kolonialarmén1864
Claes Olof Lorentz Rudbeck
Carl Vilhelm Sandels
L. J. Schubert
Underlöjtnant wid Swea artilleriregemente
Notis i Göteborgsposten1868-05-11
Understöd till sv. Officerare i utl. Krigstjenst. Franska armén i Algeriet 1860-talet
Lambert Edvard Maurice Frédéric Staël von Holstein
Född 1812-03-04 i Hamburg. Kapten i fransk tjänst. Stupade i Alger 1852.
Gustaf Mauritz Stiernswärd
Född 1806-01-07 på Ängeltofta. Död 1870. Fanjunkare vid livgardet till häst 1815-04-
Ingick i fransk krigstjänst, där han med utmärkelse deltog i kriget i Algeriet 1832-35.
Paul Edvard Constantin Zielfelt
Notis Wikisource: Östgötars minne.
F. i Värmdö, Sthlms län, 1833 26⁄12; Stud.-ex. 55. Underlöjtn. vid Västm. reg. 56; löjtn. 62, kapten 74; afsk. 84; major i armén 84. D. i Sthlm 1886 27⁄9. Z. hade verksamt deltagit i fransmännens strider icke blott i Algeriet utan äfven i Mexiko, i sistnämnda land under marskalken Bazaine, samt för sitt välförhållande undfått utmärkelser.
Notis i Östgöta Correspondenten1867-05-04. Swenska officerare i utländsk krigstjenst
1869-1900
August Emil Sebastian Andersson.
Från Uppsala. I Algeriet och i det fransk-tyska kriget 1869-71
Notis i Upsala1868-07-07. Swensk officer i utländsk krigstjenst
Notis i Jönköpings Tidning1871-02-25. Från kriget återkommen.
Sten Johan Teodor Claes Ankarcrona
Löjtnant vid flottan i fransk örlogstjenst.
Notis i Svenska Dagbladet 1885-08-22. I utländsk krigstjenst
Född 1861-01-17 på Huskvarna. Död 1936. Elev vid sjökrigsskolan 1873-09-29. Sjökadett 1877-09-20. Kadettunderolflcer 1878-10-12. Sjöofficersexamen 1879-10-09. Underlöjtnant vid flottan samma dag. Befälskurs 1879– 1880. Med fregatten Vanadis till Medelhavet vintern 1880–1881. Allmän och högre minkurs 1882–1883. Löjtnant 1883-06-22. Enseigne de vaisseau (löjtnant) i fransk örlogstjänst 1885–1889 och tjänstgjorde härunder såväl i Medelhavet som över två års tid på kusterna av Tonkin och Ostasien.
George Bagge
Underlöjtnant. Wermlands Fältjägarrregemente Militära studier i Frankrike på egen bekostnad.
Notis i Nya Wermlandstidningen 1873-08-27. Svensk officer i utländsk krigstjenst
Notis i Post- Och Inrikes Tidningar 1878-02-14. Underdåniga ansökningar
August Béen
Löjtnant Kungliga flottan till franska flottan Tonkin 1880-talet
Notis i Post- Och Inrikes Tidningar1884-11-03 Svensk officer i utländsk krigstjenst.
Robert Teofron Cederschiöld
Född 1874-06-20 i Stockholm. Död 1944. Volontär vid livregementets dragoner 1894-
Carl Alexander Dardel
Född 1848-10-19 Koberg. Kadett vid Karlberg 1865-05-22. Överflyttad till
Emil Fredrik Fick
Löjtnant Svea Artilleriregemente. Franska härens gymnastik och fäktskola vid Joinville-le Pont 1892-93 och 1901
Notis i Sydsvenska Dagbladet 1892-06- Svensk militär i utländsk krigstjenst.
Notis i Svenska Dagbladets Årsbok (Händelserna 1930)
Emil Fick, 1863-1930. Underlöjtnant vid Svea artilleriregemente 1885, löjtnant 1890 och kapten 1900, övergick till reserven 1913. Utexaminerades från Gymnastiska centralinstitutet 1892, fortsatte sin utbildning som fäktare vid franska statens fäktskola i Joinville-le-Pont och var snart en fäktare av även internationellt sett hög klass. Under många år ordförande i Svenska fäktförbundet och ordförande i Riksförbundets fäktningssektion. Innehade en sällsynt omfattande och värdefull samling av litteratur om fäkt- och ridsport, utövade en flitig verksamhet som författare rörande fäktning. Död 20 febr 1930.
Hans samling på Livrustkammaren
Carl Gustaf Gerard De Geer af Finspång
Född 1859-11-24 i Stockholm. Volontär vid Livregementets grenadjärkår 1877-07-20. Mogenhetsexamen 1882-06-15. Sergeant i nämnda kår 1882-08-04. Elev vid Krigsskolan s. å. 17/7. Utexaminerad 1883-10-30. Underlöjtnant vid ovannämnda grenadjärkår s. å. 16/11. Transport till Kronprinsens husarregemente 1884-07-18. Tjänstgjorde i franska armén i Algeriet och i Frankrike 1888–1890.
Claes Grill
Underlöjtnant vid fortifikationen. Franska Armén 1874-75
Notis i Sydsvenska Dagbladet 1875-11-08. Från utlandet hemkommen militär.
Notis i Dalpilen 1876-08-12 Reseersättning.
Göran Gustafsson Posse
Född 1856-04-10 på Vreten. Död 1917-10-03. Volontär vid skånska husarregementet 1873-04-10. Mogenhetsexamen i Uppsala 1874-05-30. Transportera till livregementets husarkår 1875-04-09. Vice korpral 1875. Elev vid krigsskolan 1875-07-14. Utexaminerad 1876-10-17. Underlöjtnant vid livregementets husarkår 1876-11-24. Jur. fil. Preliminärexamen i Lund 1878-01-24. Attaché vid den särskilda beskickningen till Bruxelles 1878. RBLeopO 1878-08-05. Kansliexamen 1880. Amanuens i finansdepartementet 1880. Löjtnant 1884-09-12. Anställd i fransk tjänst 1891–1892. Ryttmästare i kåren 1892-08-05. Avsked med tillstånd att kvarstå såsom ryttmästare i kårens reserv 1895-11-07. Kammarherre 1897-01-20. Disponent Almnäs 1897. RSO 1900-12-01. Avsked ur regementets reserv 1901-04-12.
Carl Adam Magnus Hjulhammar
Född 21 januari 1846 i Ärla (Södermanland), död 2 mars 1914 i Djursholm, var en svensk viceamiral. Hjulhammar inledde sin bana som sjöofficer 1865, då han utnämndes till sekundlöjtnant efter avslutad utbildning. Han var tidigt i karriären, 1882, i fransk örlogstjänst. Bland viktigare kommenderingar kan nämnas att han var fartygschef för korvetten HMS Balder under utlandsexpeditionen 1896-1897, chef för Sjökrigshögskolan 1898-1901, chef för örlogsvarvet i Karlskrona 1901-1904 samt kommendant för Karlskronas fästning och befälhavande amiral för flottans station i Karlskrona 1904-1910. Hjulhammar var flitigt anlitad som utredare och bidrog bland annat till utformningen av Sjökrigshögskolan, förändringar av värnpliktslagstiftningen och med sakkunskap i materielfrågor. 1911 lämnade han aktiv tjänst och befordrades samtidigt till viceamiral.
Gustaf Theodor Kraak
(1864—1929) Löjtnant vid Flottan - till fransk örlogstjenst 1894-96
Notis i Svenska Dagbladet 1894-07-18. Svensk officer i utländsk krigstjenst
Adolf Erik Ludvig Lagercrantz
Löjtnant Svea Lifgarde till 66:e franska linieregementet 1893
Född 1863-04-04 i Stockholm. Volontär vid Svea livgarde 1881-01-03.
Notis i Aftonbladet1893-12-19 I utländsk krigstjenst
Sixten Oskar Cecile Charles Emile
Lewenhaupt
Sixten Oscar Cécile Charles Emile L (1849—1916). Sixten L deltog i fransk tjänst i fransk-tyska kriget 1870— 71 men blev sv undersåte 1872 o var 1904-12 överste för Södra skånska infanteriregementet.
Sixten Oskar Cécile Charles Emile, (son av Charles Auguste, tab 16), född 1849-11-26 i Strassburg. Död 1916. Kadett vid Karlberg 1865-11-01. Avgick från krigsskolan 1870-08-09 för att inträda i fransk tjänst. Volontär vid 2. franska gardesregementet 1870 och deltog därunder i fransk-tyska kriget 1870–1871. Korpral vid 2. franska gardesregementet 1870-10-09. Sergeant 2. franska gardesregementet 1871-01-10.
Notis i Dagens Nyheter 1890-09-30 Utländsk krigstjenst, zuavregementet Algeriet
Axel Emil Rappe
1838-1918 Från Arby/Kalmar. Tjänstgjort vid franska armén 1870–1872
En viktig roll för R:s övertygelse om officersutbildningens betydelse spelade hans erfarenheter från Frankrike. De franska motgångarna i kriget med Preussen 1870–71 skyllde R på befälets oduglighet. De franska soldaterna ansåg han däremot vara de bästa i världen. R hade 1869 av Lantförsvarsdepartementet sänts till Paris för att studera den franska härordningen. När kriget utbröt i juli 1870 lyckades han få tillstånd att delta. Han var med i flera slag, och för att ha hejdat och återfört flyende soldater till stridslinjen vid Vionville-Mars-la-Tour dekorerades han på slagfältet med hederslegionen. Sårad genomled han även det blodiga slaget vid Gravelotte-Saint-Private. Sedan den franska Rhenarmén dragit sig tillbaka till fästningen Metz, där den inneslöts av preussarna, deltog R i flera utbrytningsförsök ur fästningen, och ett par veckor efter Metz' kapitulation lyckades han fly till det neutrala Luxemburg. Via Belgien återvände han sedan till franskt territorium och förenade sig med den franska Nordarmén i Lille. Han deltog i ytterligare strider och trivdes uppenbarligen med livet i fält. På order av den sv regeringen, som i slutet av 1870 börjat svänga till en mera tyskvänlig linje, lämnade han dock Nordarmén i jan 1871.
R begav sig istället till Alger för att tjänstgöra vid de franska trupperna i Nordafrika. Som adjutant åt generalerna Pouget och Lallemand deltog han i två expeditioner mot kabylstammarna vid tunisiska gränsen. Med tillåtelse från lantförsvarsminister G R Abelin (bd 1) kvarstod han sedan i fransk tjänst till 1872. Under denna tid bevistade han även den italienska arméns höstmanövrer. I sept 1872 återvände R till Sverige, och han är (1996) den siste sv general som haft någon mer omfattande krigserfarenhet. Med sina varma sympatier för Frankrike, som han kom att bevara livet ut, blev han med tiden också alltmer unik i det annars tyskorientera-de Sverige.
Notis i Östersundsposten 1892-05-21. Den blifvande krigsministern. En porträttskizz.
Bok: Franska nordarméns fälttåg 1870-1871. Stockholm :Samson & W. :Hæggström,1874
Carl Magnus Viktor Rehbinder
Född 1844-04-17 på Norrladugård. Kadett vid Karlberg 1859-12-01. Utexaminerad 1864-12-30. Underlöjtnant vid 2. livgrenadjärregementet 1865-01-24. Löjtnant vid 2. livgrenadjärregementet 1875-07-02. Tjänstgjorde i lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition 1875-09-01–1877-02-20. Anställd i franska armén 1877-10-20–1880-02-20. Tjänstgjorde därunder vid 76. linjeinfanteriregementet i Orleans till 1879-01-20, vid generalguvernören över Algeriet och general en chef för XIX. armékåren, general Chanzy's stab 1879-01-20–20/3 och vid
Johan Gabriel (Jan) Sjöcrona
Född 1858-10-30 Vegeholm s län. Död 1908. Volontär vid skånska dragonregementet 1876-12-24. Mogenhetsexamen 1878-06-11. Vice korpral s. å. Elev vid krigsskolan s. å. 14/7. Utexamen 1879-10-31. Underlöjtnant vid nämnda regemente s. å. 14/11. Tjänstg. i franska armén 1883-10-01–1884-09-01 (Saumur) samt 1887-12-062–1889-10-01.
Notis i Göteborgsposten1888-01-26. Svensk officer i Algier. Femte afrikanska jägarregementet.
Georg Magnus Bernhard Stierngranat
Löjtnant vid Lifgardet till häst
Notis i Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning 1877-10-10 Främmande krigstjenst.
Notis i Göteborgsposten 1877-10-11 Svensk officer i fransk tjenst.
Notis i Göteborgsposten 1887-11-21. Dödsfall
Oskar Adolf Rikard af Ström
Född 1867-07-08 på Karlbergs slott. Död 1952. Volontär vid livregementets dragonkår 1884-12-01. Mogenhetsexamen 1886-12-16. Sergeant 1888-05-12. Elev vid krigsskolan s. å. 18/7. Utexaminerad 1889-10-23. Underlöjtnant vid nämnda regemente s. å. 8/11. Tjänstg. i franska armén vid 28. dragonregementet i Vincennes 1897-02-01–s.å. 1/10.
Vilhelm Stål
Kapten Topografiska kåren. Till Algeriet 1872-73
Notis i Dagens Nyheter 1872-12-06 Svenska officerare i utländsk krigstjenst
Notis i Nya Dagligt Allehanda 1873-06-20 Svensk officer i utländsk krigstjenst
Carl Alfred Wingstedt
Sjöman från Östersund i fransk tjenst på örlogsfartyg utanför den kinesiska kusten. 1880-talet
Notis i Östersundsposten1885-01-28. I utländsk krigstjenst
1901-
Ivar Knut Carlsson Reutersvärd
Född 1897-05-18 Svartsjö. Död 1984. Mogenhetsexamen 1917-05-14. Officersaspirant 1917-09-26. Utexaminerad från krigsskolan 1919-12-18. Fänrik vid Svea livgarde 1919-12-31. Underlöjtnant vid Svea livgarde 1921-12-31. Utexaminerad från instruktörs- och gymnastiklärarkurserna vid gymnastiska centralinstitutet 1924-05-10. Löjtnant 1924-10-24. Flygare och flygspanare 1927-04-30. Genomgick franska fäktskolan i Joinville le Pont 1929–1930. Lärare å Östra arméfördelningens studentkompani 1930–1932. Biträdande lärare vid Krigsskolan 1932–1935. kapten i Svea livgarde 1937-09-11.
Carl Gustaf (Gösta) Drake af Hagelsrum
Född 1867-06-15 i Stockholm. Död 1944. Volontär vid Svea livgarde 1885-06-01. Mogenhetsexamen i Stockholm 1886-05-18. Sergeant vid Svea livgarde 1887-05-22. Elev vid Karlberg 1887-07-18. Utexaminerad 1888-10-17. Underlöjtnant 1888-11-02. Genomgick skjutskolan å Rosersberg 1890-07-21–1890-10-12. Gevärsbesiktningskurs i Eskilstuna 1891-02-01–1891-07-11. Inträdesexamen till krigshögskolan 1892. Löjtnant 1894-10-01. RPrRÖO4kl 1895-07-02. Ledare av Stockholms skytteförbunds statspris- och fältskjutningar 1896–1905. Ledamot av Stockholms skytteförbunds verkställande utskott 1897–1905. Sekreterare hos Stockholms skytteförbund 1898-01-01–1904-12-31. Genomgick gymnastiklärarekursen vid Gymnastiska centralinstitutet 1898-09-15–1899-05-25. SkmG 1898. Student i Uppsala 1898. Instruktör för Stockholms stads frivilliga skarpskytteförening 1898-07-25–1901-12-31. Medstiftare och ledamot av riksidrottsförbundets överstyrelse och förvaltningsutskott 1903–1915. Kapten 1903-05-01. Initiativtagare till frivilliga landstormsrörelsen i Sverige 1904 och ledare av landstormsbefälskurser 1904–1912. Sekreterare i föreningen för befrämjande av skolungdomens vapenövningar sedan 1907 och i Stockholms landstormsbefälsförening 1908–1911-04-26. RVO 1908-07-16. RSO 1909-06-06. RRS:tAO3kl 1909-06-26. SvmifbGM 1909-10-29. Tjänstgjorde vid 60. franska infanteriregementet i Besançon 1910-11-01–1911-08-31.
Reinhold Gustaf David Von Essen af Zellie
Född 1883-01-07 i Kristianstad. Mogenhetsexamen 1900-05-26 . Volontär vid Skånska husarregementet 1900-06-13. Student vid Uppsala universitetet 1901. Jur. filosofie kandidatexamen 1902-04-26. Kadett vid Karlberg 1902. Fanjunkare 1903-08-28. Utexaminerad 1903-12-02. Underlöjtnant vid Skånska husarregementet 1903-12-11. Löjtnant vid Skånska husarregementet 1906-12-21. Genomgick Krigshögskolan 1912–1914. Aspirant i Generalstaben 1916-04-15. Skvadronchef 1918–1920. Ryttmästare i regementet 1918-12-13. Stabsadjutant och kapten vid generalstaben 1920-06-22. Generalstabsofficer vid IV arméfördelningen 1920-12-15–1922-04-29. Stabschef vid kavalleriinspektionen 1922-04-29. Tjänstgjorde i engelska armén 1922. RSO 1924-06-06. Överadjutant och major i Generalstaben 1924-07-25. Tjänstgjorde i franska armén 1925. Avsked 1926-06-04
Ivar Thorsten Vilhelm Fahnehielm
Född 1881-06-17 i Visby. Mogenhetsexamen i Visby 1900-06-15. Officersvolontär vid Gotlands infanteriregemente 1900-06-18. Sergeant vid Gotlands infanteriregemente 1901-07-31. Elev vid krigsskolan 1901-09-00. Fanjunkare 1902-08-27. Utexaminerad 1902-11-28. Underlöjtnant vid Gotlands infanteriregemente 1902-12-12. Löjtnant Gotlands infanteriregemente 1906-08-15. Certificat d' études francaises vid univ. i Grenoble 1908. Genomgick Krigshögskolan 1910–1912. Tjänstgjorde vid livgardet till häst 1912–1913. Regementsadjutant 1914–1918. Kapten i regementet 1918-04-05 och vid regementet 1918-05-31. RSO 1923-06-06. Tilldelad Gotlands truppers stipendium för utrikes militära studier 1923. Kommenderad till franska armén 1923-11-15–1924-11-15.
Curt Carl Mauritz Klingspor
Född 1888-04-14 i Stockholm. Död 1938. Mogenhetsexamen 1906-05-17. Volontär vid Svea livgarde 1906-06-01. Elev vid krigsskolan 1907. Utexaminerad 1908-12-19. Underlöjtnant vid Svea livgarde 1908-12-31. Löjtnant vid Svea livgarde 1911-06-09. RDDO 1912. Genomgick krigshögskolan 1916–1918. Lärare vid sjökrigsskolan sedan 1920. Lärare vid signalkurserna 1921–1925. Kapten 1921-05-13. Elev vid franska arméns signalskola i Versailles 1923.
Gustaf Axel Emanuel Lagerfelt
Svenska män och kvinnor 1942-1948.Biografisk uppslagsbok.
Friherre, arméofficer, f. 25 aug. 1877 i Kärna skn, östergötl. län. Död 1958.
- L. blev underlöjtnant vid Första Svea artillerireg. 1897, genomgick Artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurs 1900—02 och var artilleristabsofficer 1906-09. Han bedrev språkstudier i Frankrike 1900, i Tyskland 1903 och i Ryssland 1906. L. utnämndes till major vid Generalstaben 1918 samt blev överstelöjtnant i armén 1923 och överste i armén 1926. Han var chef för Bodens artillerireg. och artilleribefälhavare i Boden 1930, tf. kommendant i Bodens fästning 1933-35 och kommendant där 1935-37. Han utnämndes till generalmajor i armén 1936 och avgick ur aktiv tjänst följ. år. — L. var efter genomgång av Artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurs repetitör vid skolan 1902—04 och lärare 1909-15. Han tjänstgjorde vid Artilleristaben 1905-06, var artilleristabsofficer 1906-09, stabschef vid dåv. Sjätte arméfördelningen 1918-21 och chef för Artilleri- ocli ingenjörhögskolan 1922-30. År 1922 tjänstgjorde L. ett halvt år vid franska armén. Han utarbetade under sin lärartid vid Artilleri- och ingenjörhögskolan "Lärobok i artilleri" (1- 2, 1916-17) och utgav "Minnesskrift vid Artilleristabens 100-årsdag" (1911). L. blev led. av Krigsvet. akad. 1922. - Gift 1923 med hovfröken Christina (Stina) Emerentia von Stockenström. F. M.
Carl-Gustaf Mauritz Ture Lewenhaupt
Född 1884-01-07 i Örebro. Död 1935. Mogenhetsexamen vid högre realläroverket i Stockholm 1902-05-14. Officersvolontär vid livregementets dragoner 1902-05-28. Elev vid krigsskolan 1903-09-00. Utexaminerad 1904-11-28. Underlöjtnant vid livregementets dragoner 1904-12-08. Löjtnant vid livregementets dragoner 1906-12-14. Elev vid ridskolan i Saumur 1907-10-09–1908-08-05. Genomgick krigshögskolan 1909–1911. GV:sOlM 1912. RItKrO 1913-07-05. Aspirant vid Generalstaben 1912–1914. Ledarmot av Sveriges olympiska kommitté för ridsport 1912, 1920 och 1924. RItKrO 1913-07-05. Tjänstgjorde vid belgiska armén 1913. RBelgMK2kl. RBMK. Stabsadjutant och löjtnant vid generalstaben 1916-02-04. Stabsadjutant och kapten vid generalstaben 1916-12-09. Ryttmästare i livregementets dragonkår 1917-07-20, och vid regementet 1922-10-27. Tjänstg. vid franska generalstaben 1921. Representant vid olympiska kongresser i Lausanne 1921, i Paris 1921, 1925 och 1927. Sekreterare i jockeyklubben 1921–1927. Byråchef vid järnvägsstyrelsens militärbyrå 1920-11-01–1922-10-30 och 1925-10-15–1926-10-20. Skvadronschef 1922–1924. Stabsadjutant och kapten vid generalstaben 1924-10-24. RSO 1925-06-06. Överadjutant och major i generalstaben 1926-07-26. Transporterad till major i och ryttmästare vid livregementets husarer 1926-10-26. På övergångsstat 1926-11-01. Anställd i Svenska tändsticksbolaget 1926-11-01. RVO 1931-06-06. Chef för tändsticksmonopolet i Ungern 1931. Avsked från majorsbeställningen på övergångsstat 1933-12-21 fr.o.m 1934-01-08. GM. Död 1935-05-11 i Oscars förs Stockholm och begraven i Dicksonska graven i Hyltinge förs Södermanlands län.
Gustaf Adolf Lewenhaupt
Född 1875-10-20 i Stockholm. Mogenhetsexamen i Hälsingborg 1895-05-29. Student i Lund 1895-09-10. Officersvolontär vid skånska husarregementet 1896-05-05, sergeant vid skånska husarregementet 1897-08-23. Elev vid krigsskolan 1897-09-00. Fanjunkare 1898-08-15. Utexaminerad 1898-11-30. Underlöjtnant vid skånska husarregementet 1898-12-09. Attaché vid beskickningen i London 1902-05-06–1902-08-12. Genomgick krigshögskolan 1902–1904. Löjtnant vid skånska husarregementet 1903-03-13. TOO4kl 1906-02-02. 2. adjutant vid I. arméfördelningens stab 1908-11-01–1912-12-31 Regementskvartermästare 1913-05-15–1917-10-31. Ryttmästare vid regementet 1914-09-18. Skvadronschef 1917-12-11–1922-10-13. RSO 1919-06-06. Tjänstgjorde i franska armén, 6. dragonregementet i Vincennes, 1921-03-01–1921-06-10. ÖRKHt2kl m krigsdek. 1921-12-15
Felix Gustaf Louis Claes Peyron
Född 1886-11-08 i Marseille. Examen baccalauréat ès lettres därst. 1904-10-15. Student i Aix i Provence s. å. Baccalauréat en droit därst. 1907-07-24. Student i Lund 1908-09-18. Jur. kandidat därst. 1913-05-31. Extra ordinarie notarie i skånska hovrätten s. å. 6/6. Tjänstg. vid Hälsingborgs rådhusrätt s. å. 20/6–s. å. 3/9. Attaché i utrikesdepartementet s. å. 22/10. Tjänstg. därst. s. å. 1/11–1916-06-30. Attaché vid svenska generalkonsulatet i New York 1916-07-10–1917-04-16. Förestod österrikisk-ungerska generalkonsulatet i Filadelfia 1917-04-15–s. å. 2/8. Frivillig i franska armén s. å. 15/10–1919-02-00.
Carl Peter Soldan Ridderstad
Född 1876-06-20 vid Borenshult i Motala landsförs. Mogenhetsexamen 1897-06-05. Volontär vid södra skånska infanteriregementet s. å. 12/6. Elev vid krigsskolan 1898. Fanjunkare 1899. Utexaminerad s. å. 25/11. Underlöjtnant vid nämnda regemente s. å. 8/12. Genomgick Gymnastiska centralinstitutet 1901–1903. Löjtnant 1902-05-02. Gymnastiklärare vid Malmö realskola 1903-01-01–1909-08-31. RPrRÖO4kl 1909. Kapten 1915-07-20. RSO 1920-06-06. Kommenderad till franska armén 1924.
Reinhold Gustaf Edvard Moore Von Rosen
Tjänstgjorde i franska armén 1911
Fredrik Georg Rudman Bergenstråhle
Född 1872-09-05 Skogs-Ekeby. Död 1943. Mogenhetsexamen 1892-05-17. Volontär vid fortifikationens pontoniärbataljon 1892-06-08. Sergeant vid Fortifikationen 1894-06-08. Elev vid Krigsskolan 1894-08-16. Fanjunkare vid nämnda kår 1895-08-12. Utexaminerad 1895-11-20. Underlöjtnant vid nämnda kår 1895-12-06. Löjtnant 1898-06-03. Examen i högre fortifikationskursen vid artilleri- och ingenjörhögskolan 1900-05-00. Genomgick Ridskolan på Strömsholm 1900–1901. Kapten 1904-12-02. Lärare vid krigsskolan 1905–1912. Tjänstgjorde vid danska armén 1911. Fortifikationsofficer vid III arméfördelningens stab 1912–1915. RDDO 1913. Major 1915-05-28. Adjutant hos konungen 1915-06-06. RSO 1916-06-06. Chef för Göta ingenjörkår 1917–1922. KNS:tOO2kl 1918-09-16. Tjänstgjorde vid franska armén i Frankrike och Afrika 1919–1920. TunNIO2kl 1920.
Rutger Rudolfsson Gyllenram
1886-1969. Kommenderad vid franska armén 1926-01-02–1929-04-01.
Johan Gustaf Henning Schmiterlöw
Född 1881-11-08 i Vänersborg. Mogenhetsexamen i Värnersborg 1899-06-05. Volontär vid Vendes artilleriregemente 1899-06-10. Sergeant vid Vendes artilleriregemente 1901. Elev vid krigsskolan 1901-09-00. Utexaminerad 1902-11-28. Underlöjtnant vid Vendes artilleriregemente 1902-12-15. Löjtnant 1905-08-11. Avslutade högre artillerikursen vid artilleri- och ingenjörhögskolan 1908. Artilleristabsofficer 1912-11-01–1920-10-14 och 1923-10-15–1926-01-29. Kapten vid regementet 1914-11-13. Lärare vid krigshögskolan 1916-10-01–1920-09-30. Kommendering till franska armén 1918 och 1928.
Carl August Tersmeden
Född 1876-10-09 Strömbacken. Död 1962. Mogenhetsexamen i Falun 1895-08-08. Volontär vid Västmanlands regemente s. å. 17/6. Kammarpage hos drottningen 1896-03-25. Sergeant s. å. 29/7. Elev vid krigsskolan s. å. 24/9. Fanjunkare 1897-08-12. OII:s Jmt s. å. 18/9. Utexam, s. å. 29/11. Underlöjtnant vid nämnda regemente s. å. 10/12. Gymnastiklärarexamen från gymnastiska centralinstitutet 1900-05-25. Löjtnant vid regementet 1901-05-03. Genomgick kurs vid franska arméns gymnastik och fäktskola i Joinvillele-Pont 1901-10-12–1902-07-12. Elev vid krigshögskolan 1902-10-02–1904-06-27. Aspirant vid generalstaben 1906-05-01–1908-04-30. Stabsadjutant och löjtnant vid generalstaben 1909-05-25. Stabsadjutant och kapten vid generalstaben s. å. 25/6. Kapten i Västmanlands regemente s. å. 13/7. Tjänstg. vid 1. schweiziska infanteriregementet 1912-08-21–s. å. 7/9. Adjutant hos chefen för lantförsvarsdepartementet 1912-10-15–1914-10-31. RItS:tMLO 1913-07-05. Kapten i Skaraborgs regemente 1915-04-24 och vid regementet s. å. 18/6. Överadjutant och major vid generalstaben 1917-11-13. Stabschef vid 1. arméfördelningen 1918-01-01–1920-10-31. RSO 1918-06-06. Major vid södra skånska infanteriregementet 1920-06-18. Studieresa till slagfälten i norra Frankrike på inbjudan av franska regeringen s. å. 15/10–15/11.
Léon Oscar Tigerstedt
Född 1894-09-29 i Moskva. Död 1919. Först lantbrukare. Inträdde under världskriget som frivillig i franska armén. Blev 1915-10-08 under attacken mot de tyska positionerna i Champagne sårad i bröst och huvud. Sergeant vid Lapen Ryhmä i Finland och deltog i krigsoperationerna i Kuolajärvi men försvann vid en rekognoscering 1919-03-18.
Svenskar-Utland-Utland2-Mer-Artiklar-Historik-Fiktion+Film-Tidskrifter-Kuriosa-Bibliografier-Bibliografier2-E-post/Gästbok
