Uppdaterad 22 september 2023 Ny bok som Elow NIlson finns med i.

Främlingslegionen Fremmedlegionen Legión extranjera Vreemdenlegioen กองทัพต่างประเทศ

Foreign Legion Fremdenlegion Legione straniera Idegen légió 外国人部隊

Légion étrangère Muukalaislegioona Legião Estrangeira Cizinecká legie الفيلق الأجنبي

 

Välkommen till min sida. Här har jag samlat information från min boksamling och internet, som jag hoppas ska bli ett ganska heltäckande ”lexikon” för de som vill gräva djupare i ämnet:
”Franska främlingslegionen. Svenskar och på svenska”.

Jag har spårat upp mer än 230 svenskar som gjort tjänst i franska främlingslegionen från dess bildande 1831. Ett 30-tal av dem finns dokumenterade i böcker och de övriga i artiklar och notiser från dags- och veckopress / Bo Laurin

Militärlitteratur
säljes då och då>Tradera

Många intressanta notiser: Artiklar  Och även mer HÄR!

Synpunkter och kompletterande information tas tacksamt emot 

E-POST/GÄSTBOK. 
         
                     Short summary in English>         

Titlar med GRÖN TEXT ingår och med RÖD TEXT  saknas i min samling.  

Edgar Paul Andersson
(1895-1990)

I legionen: 1914-1916 och 1921-1927

Född i Svartsjö. Gav sig ut i världen som sjöman 1911. Värvade sig under första världskriget till Franska Främlingslegionens specialförband, där man bara behövde binda sig så länge kriget varade (se Hans Habe som gjorde samma sak under andra världskriget). Efter nära två år blev han utskriven på grund av sjukdom. Stred sedan för engelska trupper. Efter kriget blev han främlingslegionär i Nordafrika i 6 år. Deltog 7 månader i Spanska inbördeskriget 1938.

Från Simon Olsson: Förteckning "Översergeanter vid Svenska frivilligkåren (SFK) i Finland", där Edgar P. Andersson finns med. 

I denna framgår att Edgar P Andersson var uttagen till 2 skyttekompani inom III stridsgrupp. När det gäller tiden i Finland kom III stridsgruppen inte längre än till Kemi där SFK hade sin depå. Gruppen höll där på att organiseras under ledning av Martin Ekström när vinterkriget tog slut. Den 26 mars 1940 avtackade Mannerheim gruppen i Kemi och därefter var det bara att återvända till Sverige. Jag hittar inget i arkiven om att Andersson återvände till Finland under fortsättningskriget 1941-1944.

Andersson lär också varit spion men om det återkommer Simon Olsson.

BÖCKER:

<40° resfeber. Äventyr i krig och fred bland svarta och vita. Häftad. Illustrerad. 237 sid. Bonniers 1933. Pris: 7:50. Dedikation från medförfattaren Nils Edgren (1901-1978) 

Bonniers 1938>

 

Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 78:

Edgar P. Andersson är den negative äventyraren. Alla hans upplevelser leda till intet, annat än sorg och bedrövelse för honom själv. Han är rotlös och rolös, kastar sig utan betänkande ut i de hårdaste äventyr för att döva sin eviga längtan. I åratal lever han under de mest nervslitande förhållanden, vantrivs i dem, söker sig fri från dem och uppsöker dem igen. Hjälplöst driven av sin oro. Våldsamma sensationer kräver han, det är hans livsluft. Sina föräldrar har han aldrig känt. Han uppfostrades på ett barnhem. Kom till sjöss, blev rånad in på bara kroppen i Sfax’ arabkvarter och minsprängd i Engelska kanalen. Mönstrade av under första krigsåret. Bytte i Paris kläder och papper med en engelsk desertör för att rädda honom från arkebusering. Råkade själv illa ut, kom i fängelse som spion. Blev enrollerad som frivillig i franska armén. Efter två år som frontsoldat och flera gånger sårad blev han utklassad som kronvrak. Reste omkring en tid i Europa och Afrika, tog värvning i engelska armén och tjänade där till krigets slut. Blev sjöman och luffare. Blev främlingslegionär. Tjänstgjorde i Marocko, först de ordinarie fem åren och extra år då han inte visste någon annanstans att ta vägen. Kom hem, vantrivdes, gav sig av som pilgrim mot Mecka, men kom inte längre än till Spanien. Irrade en tid omkring i hamnstäderna, for hem igen för att omedelbart tillsammans med en kamrat starta en världsomsegling i en gammal rutten kutter som förliste vid Danmark. Och nu är han enligt epilogen på nytt på väg mot Mecka. Han är en av de eviga vandrarna, får aldrig nog av vägar och öden. En allvarlig och anspråkslös man med en sorgset självhumoristisk glimt i ögat. Om sina hårdaste upplevelser iakttar han en viss slutenhet. Det han berättar är tillräckligt av hemsk och våldsam art. Av det uppslitande skyttegravslivet och av den kvävande tristessen i Främlingslegionen får man i hans bok ett starkt intryck. Redaktör Nils Edgren har stått för det litterära utformandet av skildringarna. Han har gjort det bra. S. B.

Biblioteksbladet 1934/51:

»Inte bara en av de mest spännande, utan också kanske den bäst berättade äventyrsbok vi på åratal fått tag i . . . Den tanklöse landsstrykaren har fem ypperliga sinnen och låter dem vittna. Det är en fullgod metod.» 
Erik Nyblom i D. N

Biblioteksbladet 1934/187:

A. deltog i världskriget bland franska och engelska trupper och slapp undan med livet blott för att ta värvning i den beryktade främlingslegionen i Marocko. F. n. lär han vara på väg till Mecka. Hans krigshistorier äro utmärkta och bära helt äkthetens prägel, och intet kan vara honom mera främmande än att söka göra sig märkvärdig. Längtan efter det sällsamma behärskar honom och driver honom in i det ena företaget vanskligare än det andra. Det litterära samarbetet med N. Edgren har givit ett förträffligt resultat. C. S—g.

Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 79:

Fångar i öknens inferno.
Ett år i främlingslegionens straffängelse.
Inb. 196 sid. Första omslag medbundet. 
Bonniers 1934
Liksom i hans första bok "40° Resfeber", har Nils Edgren hjälpt till med manuskriptet, dock i mindre omfattning.

Biblioteksbladet 1935/155:

Bilder från Främlingslegionen och det beryktade ökenfängelset Abdul Hamrid. I ett lugnt och lidelsefritt språk blottar förf. de mest häpnadsväckande interiörer. Man får en inblick i vilka offer och lidanden, som kolonisationen av Nordafrika pålägger både infödda och inkräktare. Läsarens intresse hålles på helspänn från första sidan till den sista. Boken rekommenderas till alla, som uppnått mogen ålder. H. O

Barn och ungdomsbok

Kamrat med äventyret
Rabén & Sjögren1959.

Orientens Pärla är namnet på fartyget som ska föra Roy Hendersons far ut på en lång resa till Medelhavet. När det är dags för avsked får Roy, sonen och arvtagaren, en nyckel. Den nyckeln går till den hemlighetsfulla kistan som fadern förvarar under sin säng. En lång tid får Roy vara familjens överhuvud. Orientens Pärla har blivit uppbringad av sjörövare och en farbror till Roy dyker plötsligt upp. Han gör anspråk på att vara familjeöverhuvud och Roy bestämmer sig för att rymma. Franska främlingslegionen blir hans mål och han blir KAMRAT MED ÄVENTYRET?.

Lars Jesper Benzelstierna
(1809-1880)

I legionen 1831-1835, kanske den första svenske främlingslegionären.

Tillhörde den adliga ätten BENZELSTIERNA nr 1628 †

Notis i Jönköpingsbladet 1848-04-04. Sid. 1.

Stockholm.
Polisundersökningarna tyckes gifwa vid handen, att förre Kapten Levin alls icke haft någon del i emeuten, utan fallit ett oskyldigt offer, då han, stadd i enskilt ärende och intet ondt anande, skulle passera den del af staden, som war skådeplats för tumultet.
Likaså eger ett högst mystiskt förhållande rum med bland de stupade upptagne Löjtnant Benzelstjerna: hans lik skall hafwa förswunnit, och polisen gjort förfrågningar efter detsamma hos hans slägtingar. Stockholmstidningarna meddela ej hwad swar derpå erhållits, så att man ej vet om någon med ifrågawarande namn warit med eller ej. Det säkra lär wara, att det af Aftonbladet uppgifna signalement (en f. d. Löjtnant Benzelstjerna, som tjenat wid främlingslegionen i Algier) slår in på en i Carlskrona wistande person, som derstädes warit bosatt i halftannat år och gjort sig känd för ett hedrande uppförande.

Notis i tidningen Kalmar 1874-07-07

Wäntad bokhandelsnyhet. (Anm. Blev nog aldrig verklighet)
I Kristianstadstidningen "Nya Skånska Posten" läses: Den åldrige, sedan många år här i staden bosatte f. d. löjtnant L. J. Benzelstierna ämnar med det snaraste till tryck befordra åtskilliga af honom under ett ovanligt omwexlande lif förda dagboksanteckningar. Dessa anteckningar sysselsätta sig hufwudsakligen med hr B:s sjöresor och hans äfventyr såsom medlem af franska främlingslegionen i Algier i början af trettiotalet. Wi hafwa warit i tillfälle att genomläsa en stor del af manuskriptet och ha funnit detta erbjuda mycket af werkligt intresse. Löjtnant Benzelstierna är bekant äfwen här i Kalmar, bland annat såsom arrangör af barnbaler à la Höökenberg. Det war i Rostad på slutet af 1850-talet.

Dödsannons i Tidningen Kalmar 1880-02-18

 

Nekrolog i

Tidningen Kalmar 1880-02-18

— Utslocknad adlig ätt.

F. b. löjtnanten Lars Jesper Benzelstierna afled i Kristianstad d. 11 d:s i en ålder af något öfver 71 år. Med honom utslocknde på manliga linjen adliga ätten Benzelstierna. Den aftidne, son af kommendanten på Karlshamns kastell, kapten Jesper Benzelstierna, föddes d. 8 dec. 1808, erhöll anställning wid Wendes artilleri-reg:te 1824 och tjenstgjorde der såsom underofficer till år 1829, då han ingick wid handelsflottan; han tog under- och öfverstyrmansexamen samt gjorde flera längre turer tills år 1831, då han ingick som frivillig i franska främlingslegionen ; sänd med sin kår till Algeriet, deltog han där under en tid af fyra år i en mängd större och mindre strider emot beduiner och kabyler, avancerande emellertid från menig till sergeant-major. Återkommen till fäderneslandet, utnämdes han, år 1836. till underlöjtnant vid Norra skånska infanteri-regementet; under de närmast, åren tjenstgjorde han dels å topografiska ritkontoret, dels i general-adjutantsexpeditionens stentryckeri samt erhöll år 1841 begärdt afsked ur krigstjensten. År 1852 erhöll han anställning som kustsergeant vid Kalmar distrikts kustbewakningsafdelning och tjenstgjorde der till år 1857, då han på egen begäran öfverflyttades på indragningsstat, med bibehållande af lönen. Sedan dess har han den mesta tiden bott i Kristianstad. Han var gift, men enkling sedan några år tillbaka och efterlemnar twenne gifta döttrar. Löjtnant Benzelstierna war endast tills för få år sedan en livlig och munter man. Gerna talade han om be många efventyr och skiftande öden, som hans levnad erbjudit. Hans efterlemnade dagboksanteckningar erbjuda mycket af intresse; han hade börjat att ordna och omredigera dessa, då ett benbrott lade honom på sjukbädden och för alltid bröt hans kraft. (Sl. P.)

Artikel av Pär Rittsel, som spårade upp Benzelstiernas handskrivna memoarer under arbetet med Den svenska fotografins historia (Bonnier Fakta 1983).

BOK:

Björn Axel Johansson.
De första fotograferna. Introduktion av fotokonsten i 1840-talets Sverige. Inb. Illustrerad. 320 sid.
Historiska Media 2005
Innehåller kapitlet ”Den svenske ökenkrigaren” om Benzelstiernas tid, 1831-1835, i Franska främlingslegionen. 

 

Tony Berglund (1963-)

I legionen 1986. Fallskärmsjägare

Artikel i Aftonbladet 2003-10-27

"Jag är ingen krigsmaskin"

Tony Berglund gick med i ett av världens tuffaste elitförband, den franska främlingslegionen. Kontraktet var på fem år. Men märkte att han var helt fel ute - han ville inte bli en stridsmaskin. Till slut såg han ingen annan utväg än att rymma. Hela artikeln!

Malou efter tio; April 2009

På temat om att följa sitt hjärta och göra annorlunda livsval får ni möta Tony Berglund som var en stökig ung man, som missbrukade droger och slogs. Inga män i hans närhet gick säkra, han ville slåss med alla. Som 23-åring gick han med i franska främlingslegionen. Efter ett år där uppstod en konflikt inom honom: hans hjärna hade inget emot att dö, men hans hjärta sa ifrån. Han berättar om vägen ur våldet och om att kontrollera mörkret som finns inom oss alla. I dag har han hittat en ny väg i livet som framgångsrik företagare och pappa.

BOK

Mitt hjärta var aldrig fruset.
Curieux AB  2017

Jag heter Tony Berglund. Det här är min berättelse. Den handlar om ett livslångt sökande efter att finna mig själv. Från destruktiva irrvägar, främlingslegionen och livsfarliga bergsbestigningar till kreativitet och entreprenörskap som sprängde normen och retade jante. Den berättar också om en inre resa, från förvirring till självkännedom och från rädsla till kärlek.

Föreläsare: Attityd & Värderingar. Förändring. Kreativitet & Innovation. Ledarskap. Personlig utveckling. Team & Medarbetarskap.

Wilhelm Boberg

I legionen 1933-1939. Marocko och Syrien.

Under krisåren i Sverige på 1930-talet arbetade Wilhelm Severin Boberg på söder i Stockholm i en vedaffär med så låg betalning att han knappt klarade sig. I hans artikel i Såningsmannen arbetade han i restaurangbranschen, där det var svårt att hitta jobb. Med äventyrslusten i blodet beslöt han sig för att lämna Sverige och tog ”stuvning” alltså smyga ombord på ett fartyg som fripassagerare. I kolboxen på ångaren ”Hugo” stötte han på en annan rymling som hette Ström som rymt från flottan och efter 9 dagar till sjöss smög de iland i Rouen i Frankrike. Där visade det sig lika svårt att få arbete. Han och flottisten Ström kom i kontakt med främlingslegionens värvningsagenter och valet var enkelt. Efter utbildning kom Boberg till Fezs i Algeriet vid gränsen till Marocko där han stannade i 3 år. Blev på egen begäran förflyttad till Syrien. På grund av ekonomiska orsaker blev han tvingad att förlänga sitt kontrakt med ett år och kom tillbaka till Sverige efter 6 år i legionen. Boberg och flottisten Ström utbildades på olika platser och de sågs aldrig mer.

BOK:

Legionären: Skildring av en svensk, som hemkommit från Franska främlingslegionen efter 6 års tjänst. 30 sid. Södertälje tryckcentral, 1939.
<Kopia från Uppsala universitetsbibliotek. Finns 1 ex. i Carolinabiblioteket, Uppsala och 1 ex. Kungl. Biblioteket i Stockholm. 

Artikel: Såningsmannen 1939 nr 18: 
Som främlingslegionär i öknen. >

"Johan" Felldihnj
(1844-1886)

I legionen 1874-1879

Se också Gotlands militärhistoria och Gotlands trupper.

Notis i Wermlands läns tidning 1878-12-17

Svensk militär i utländsk tjenst.

En yngling vid namn Felldin från Norrland, hvilken en tid tjenade vid Lifgardet till häst såsom menig man, begaf sig på 1860-talet till Rom, der han i den påfliga armén tjenade såsom underofficer med utmärkelse, hvarför han också blef dekorerad. Då, efter Roms intagande, den påfliga armén upplöstes, begaf sig Felldin, eller, såsom han, för det italienska uttalets skull, numera kallade sig Felldihni till Paris. Der uppehöll han sig en tid med lektioners gifvande och literära arbeten, tills han vann inträde i franska armén. Flitig och väl hemmastadd i sitt yrke. tjenade han småningom upp sig och utnämndes för fyra år sedan, till officer. Såsom underlöjtnant vid främlingslegionen befinner han sig nu i Algeriet, i staden Blidah, hvarifrån han den 2:dra dennes tillskrifvit en bekant i hufvudstaden ett enskildt bref, hvarur meddelas följande utdrag:
"Vid min ankomst till Algeriet blef jag skickad långt söderut; visserligen icke ända fram till Turgurt, men med de stora afstånden här, så kan jag säga, att det är icke mycket af vägen, som fattas, för att nå dit. Vi marschera vanligen 30 till 35 kil cm dagen, d. v. s. innan vi, vid någon "étape", få oss middag och några timmars hvila. Mycket sofva blir det icke utaf här i landet. Hettan är sommartiden faslig: ända till 49 grader Celsius. Vattenbristen är det värsta. Så länge vi befinna oss i "le Tell"*),
*) "Tell" --- mellan Geryville och Oran;
"lilla Tell'- - mellan Saida Mascara och Oran, går det dock något så när för sig; men i Sahara är det olidligt. Då vi framkomma till etapperna, nödgas vi icke sällan sätta ut skildvakter med befallning att skjuta hvar och en. som försöker att taga vatten, utan att vakthafvande sergeanten eller dagkorporalen är tillstädes, och lemnar sitt bifall. Intet vatten får af manskapet tagas, förrän kompaniets och officerarnes fältflaskor först blifvit fylIda.
Jag var varit utkommenderad med ett detachement på 80 man, för hvilken jag var befälhafvare. I Sifissfa, "au milieu des Chotts", blef jag cernerad i 32 dygn, tack vare tit. Sidi Hamsa, en arab som, efter att hafva blifvit dekorerad med Hederslegionen, deserterat från fransmannen till kabylerna och nu i spetsen for en stam anstälde en razzia bland Frankrike tillgifna stammar. Jag förlorade dock endast 2 man. Efter ett års garnisonerande i Sifissfa återvände jag till Mascara. Sedermera vistades jag ett år Sidi-Bel-Abbés under hvilken tid jag äfven hvar detacherad till El Hacciba (det förbannade) Daya, för att med min afdelning bevaka arrestanter. På vägen hade vi en sammanstötning med fienden, hvarvid jag förlorade 4 man, men kom sjelf helskinnad ur den fäktningen.
Jag har varit nog lycklig att tvänne gånger blifva omnämnd på dagordern, och nu har general Osmond, på grund af de examina, jag genomgått i Bel-Abbés och i Oran, skickat mig hit till skjutskolan i Blidah. Jag är således, Gudi lof, på god väg framåt på den militära banan."

Gotlands tidning 1886-07-14. Sida 2.

Löjtnanten vid Gotlands nationalbeväring Felldihnj afled i Stockholm den 12 dennes vid 41 års ålder. Den aflidne har såsom officer varit anställd vid påfliga gardet och i franska armén samt dervid gjort sig förtjent af åtskilliga yttre utmärkelser och vedermälen. I anledning deraf, att löjtnant F. före sin afresa från Stockholm till mötet på Gotland erhöll ett anonymt bref med hotelse, att hans lif icke skulle blifva långt och hvilket bref fanns förvaradt och hittades efter hans plötsliga frånfälle, har förordnats om rättsmedicinsk undersökning. Det var efter intagen middagsmåltid, som F. genast blef illamående med uppkastningar, hvarefter han dagen derpå avled.

Notis i Gamla och nya hemlandet. 18 augusti 1886

Gotland VISBY. Löjtnant Felldihnjs död. Efter å liket företagen obduktion har tillförordnande andre stadsläkaren D:r E. Scholander nu konstaterat att löjtnant J. Felldihnj aflididit i följd af leversjuka. De hemska rykten, som uppkommo däraf, att det hastiga dödsfallet sattes i samband med ett bland den aflidnes papper funnet bref af hotande innehåll, hafva sålunda dessbättre visat sig sakna all grund.

Artikel i Svenska folkets tidning 11 augusti 1886. En svensk krigares öden. Kort levnadsteckning på grund av hans död den 12 juli 1886

Artikel i Svenska amerikanaren. 11 september 1886. En svensks äfventyrliga krigarbana.

Legionären Jean de Felldihnjs brevsamling finns på Landsarkivet i Härnösand (depå: Kusthöjden 46). Referenskod SE/HLA/3010800. ExtraID D:42. 1 Volymer. Datering 1874 – 1879.

BOK:

Barbro Lindqvist: Bäfvernytt nr 12 augusti 1995,
Jean de Felldihnj, sid 49-66, Släktforskarnas årsbok, Sveriges Släktforskarförbund 2001.

 Vid ett besök i Främlingslegionens arkiv i Vincennes utanför Paris, där franska arméns arkiv även är beläget, fick Barbro Lindqvist kompletterande uppgifter om Mr Felldin, katolik från Härnösand, som tjänstgjort i Främlingslegionen.
Hans tid i legionen var inte fullt så ärorik som det framkommit av hans egna berättelser. Efter fyra gånger i arresten för fylleri hade han fått avsked. Med andra ord, ett sorgligt slut.

Curt Lennart Fjellström (1949-1972)

I legionen: 1968-1970

Flykten från främlingslegionen. 

Från Dast-magazine. 2003-02-15

Om Kurt Lennart Fjellström, född i Gällivare den 5 februari 1949. Som värvade sig som ”Karl Fjorden” till legionen 1968.
Följande sanna dokumentärberättelse, som utgör kapitlet En stat i staten i f. generalkonsuln Henry R. Leos nyligen färdigskrivna memoarbok, Inte bara kristallkronor, är ett exempel på hur en engagerad VD-tjänsteman kan agera som en agent i en verklig thriller.

Ur artikel i SDS 2005.

Franska främlingslegionens högkvarter finns i Aubagne utanför Marseille. Med ett egenhändigt tillverkat pass hjälpte Henry R Leo 1970 en 20-årig man att fly från legionen efter det att den unge svensken medverkat i legionens krigföring i Tchad i Afrika. Flykten kunde ske sedan en hemlig kontakt till Leo överlämnat civila kläder, det nya passet och flygbiljetter till 20-åringen på en undanskymd plats invid en park.
Kort därpå smög den flyende svensken in på en offentlig toalett där han bytte legionärsuniformen mot de civila kläderna. Därefter gick han ombord på ett tåg som tog honom över gränsen till Italien och därifrån vidare med flyg till Sverige.
Henry R Leo hade bara ställt ett krav på den flyende legionären - inte ett knyst om hur flykten gått till för svenska journalister. För om historien då blivit offentlig hade generalkonsul Leo med stor sannolikhet gjort sitt inom diplomatkåren. 

Furir Curt Lennart Fjellström omkom i en olycka 1972 under FN-tjänst "UNFICYP" på Cypern.

Från Gun Eks Blog 11 mars 2016:

Franska främlingslegionen - La Légion Etrangère - och berättelsen om Lennart Fjällström.

Aftonbladet Plus 12 Mars 2016

DOG MYSTISKT EFTER FLYKTEN FRÅN LEGIONEN

FN-Svenskarna – DEL 3 AV 4
Svenskens väg till friheten är som tagen ur en agentroman

Artikel i FIB Aktuellt 1970-17 L Fjellström Främlingslegionär 4 sidor.

BOK:

Henry R Leo (1928-2009)
Inte bara kristallkronor. Inb.
Förlags AB Gondolin 2002

Flykten finns dokumenterad i Henry R Leos memoarer.

 

Harry William Forsberg
(1915-1992)

I legionen: 1936-1945. Född i Ljusne i Hälsingland.

Från Facebook:
Tog värvning i La Légion Ètrangére i oktober 1936, deltog i blodiga strider med nordafrikanska beduinstammar, stred mot Rommels trupper i Nordafrika, deltog vid de allierades invasion av Sicilien och Italien och tillfångatogs av tyskarna under de hårda striderna vid Monte Cassino sommaren 1943 och satt drygt två år i italienska och tyska krigsfångeläger, som befriades av allierade fallskärmsjägare i april 1945. Avmönstrade vid krigsslutet och kom hem till Svedala söndagen den 5 augusti samma år. Innan Harry blev tillfångatagen erhöll han sex tapperhetsmedaljer, befordrades till patrullchef för ett av legionens jägarförband som nattetid utförde spaningsuppdrag bakom de tyska linjerna, samt utnämndes under 1943 till "caporal-chef" (under fälttåget i Tunisien), "sergent" (Sicilien), och till "adjutant" i anslutning till Monte Cassino, Italien. Har skrivit en uppsjö av artiklar för främst veckopressen, bl a serien som gick i Lektyr från nov 1945 över 1946 och in på 1947. Följetongen "Resor och äventyr" i gamla Folket i Bild på 60-talet och 2 böcker.

Wikipedia

Oroliga föräldrar.

Brev förmedlat av pastor Willis Säwe: 17 maj 1940

Svenska Generalkonsulatet i PARIS.

Herr Generalkonsul,

För någon tid sedan erhöll jag ett brev från ett äldre par i Sverige, vars son är värvad i den franska Främlingslegionen sedan 3 och ett halvt år.
De leva nu i ständig ångest för sonen, som inte lämnat några livstecken ifrån sig efter det nya världskrigets utbrott, och bedja mig göra efterforskningar för att om möjligt söka utröna sonens vistelseort.
Då jag inga möjligheter har att få reda på denna, ber jag å föräldrarnas vägnar, att Generalkonsuln godhetsfullt hos vederbörande franska myndigheter begär upplysning om ifrågavarande legionär. Event. Kostnader betalas av fadern, vars adress är:

Herr F. V. Forsberg Box 1484, LJUSNE. (Suède)

Sonens senaste adress var:
Légionnaire 68240 Forsberg,
2 Batterie, 10 Compagnie, 4 Reg, ètranger d’Infanterie,
OUARZAZATE. (Maroc.)

På förhand uttalande mitt förbindliga tack för älskvärt tillmötesgående har jag äran teckna
med utmärkt högaktning
Willis Säwe

Svar från konsulatet:

Paris den 22 maj 1940.
78, rue d’Anjou.

PastorWillis Säve
33, rue des Chênes,
Le Havre-Graville (Seine-Inf.)

   Åberopande Eder skrivelse den 17 innevarande maj rörande efterforskning av legionären Forsberg får jag tyvärr meddela, att det enda som under nuvarande förhållande torde vara att göra för att söka komma å förbindelse med Forsberg är att tillskriva honom under den adress i Ouarzazate.

Med utmärkt högaktning
Generalkonsul.

En websida med mycket om Harry Forsberg.
http://harryforsberg.wordpress.com/

BÖCKER:

Kamrat med 52 nationer. 286 sid.
Hökerbergs 1946.
Medförfattare, Gösta Svender (1910-? Pseudonym för Gösta Axel Svensson)

Jag var främlingslegionär. 285 sid. FIB 1953. Upplaga 52 000 ex.
Till höger, så som man normalt hittar den. Omslaget är ganska ovanligt!>

Svarta palmkronor
Harry Forsberg stod som förebild för karaktären "Olofson" i Peder Sjögrens debutbok ”Svarta palmkronor”, Medéns Förlags AB 1944. Boken filmatiserades 1968 i regi och manus av Lars-Magnus Lindgren. Max von Sydow spelade sjömannen Gustav Olofson. Sjögren träffade Harry Forsberg i Valencia 1936. Se filmen HÄR
Se även Peter Ejewalls bok (sid. 65 ff) ”Det för mig ytterst intressanta mysteriet Jag. En bok om Peder Sjögren” Ellerströms 1993. 

Dagens Nyheter 1992-11-04

Berättare av guds nåde. HARRY FORSBERG, Stockholm, har avlidit 77 år gammal.

Sven Forssell (1914-1962)

I legionen: 1947
Sven Forssell, född Sven Gustaf Eriksson Forssell 14 februari 1914 i Stockholm, död 4 augusti 1962 i Eksjö

Tog värvning i legionen under namnet John Johnson den 16 maj 1947 och anledningen var som han skrev i en artikelserie i Lektyr nr 1-6 1953: "Det var inte äventyrslust som drev mej till Bas Fort Nicholas, främlingslegionens europeiska huvuddepå i Marseille. Inte heller längtan efter krig, utmärkelserbefordran, ära och skådespel. Det var likgiltighet, kanske också feghet. Jag hade spelat falskt och var färdig med livet. Bakom mej: skam, förnedring och framför mej: ingenting, ett tomt mörker. I främlingslegionen skulle jag få hjälp att sätta punkt på mitt erbarmliga liv."
Vad som hade hänt i Sverige framgår inte. Det verkar som om han bara var i legionen under kort tid 1947 innan han fick hjälp att desertera. Jag har de sex första delarna av artikelserien i Lektyr och det lär finnas tre delar till där upplösningen finns.

Notis i Tromsö Nr 248 30-10-1947. Vekselsvindleren i Stockholm har meldt seg selv. Idrettsforfatteren Forssell hade to øre i lommen da han ble arrestert.

Ur en intervju i DN Publicerad 2012-03-05 10:10, med Johannes Brost som är son till Sven Forssell som försvann tidigt ur Johannes liv.

”Men pappa Sven åkte till Frankrike och skrev in sig i Främlingslegionen, den franska elitkår som är öppen för utländska medborgare. – Det var femårskontrakt, men efter två år insåg han att han måste därifrån. Och att rymma från Främlingslegionen var inte att leka med. Mamma (Gudrun Brost) fixade en bil som åkte ner till någonstans i Afrika med en kostym och ett kuvert med pengar i. På det sättet lyckades han ta sig till Paris och därefter hem till Sverige.” Text: Mats Carlbom.
(Thorleif Hellbom 1924-2011)
Ur Hellbom’s Weblog: 1945 … hade Sven just kommit ut med idrottsromanen “4 x 400″, som fått berömmande recensioner. Han gifte sig med Gudrun Brost och levde i en borgerlig tillvaro på Lidingö. Ann Mari och jag var ditbjudna en kväll och allt verkade frid och fröjd. Men plötsligt en dag var han försvunnen. Något hade hänt som fick honom att fly landet och ta värvning i Främlingslegionen. Enligt skvallret visade det sig att Gudrun gav sig iväg till Algeriet, charmade tvättbilens chaufför och fick honom att gömma Sven bland sketna kallingar och lakan. Trot om ni vill – men hur klarade hon franskan?

BOK:

Syrsorna i St. Florentine. Noveller. Häftad. 151 sidor.
Bonniers 1948
Några av novellerna med motiv från Franska Främlingslegionen.

I den norska tidskriften Alle Menn's blad  nr 9, 10 och 11 1950 publicerades Sven Forssells artiklar om hans tid i legionen. Se under Tidskrifter

Se 1950-10 Att vara främlingslegionär, 3 sidor.

Sven Forssell skrev också en artikelserie i Lektyr 1953 om sin korta tid i legionen.

 
 

Peter Hassel

(Pseudonym) I legionen 1989-1991. Tchad och Kuwait.

BOK:

Anders Carlén, Mattias Falk
Svenskar i strid – Veteranernas Historier 1943 – 2011. 315 sidor. Bonniers 2012
Sidorna Sid 195-236 handlar om Peter Hassel.

Ur recension av Kristoffer Pettersson, Kulturdelen:

Ett exempel på en man med bittra erfarenheter är Peter Hassel. Efter problem att passa in i det svenska samhället söker han sig till den franska främlingslegionen eftersom den anses vara den hårdaste i världen. Efter en mycket tuff gallring får han bära den prestigefyllda baskern och kastas ut i fält. Han skickas till afrikanska Tchad som sjuder av våld och postkolonial oro. Hans liv som legosoldat blir mycket våldsamt och han börjar ta till hasch för att stilla sina nerver. När Irak invaderar Kuwait 1990 skickas han dit för att från hus till hus systematiskt rensa ut Irakiska soldater. I efterhand inser Hassel att han endast varit ett förbrukningsverktyg för amerikanska intressen och att även främlingslegionen bygger på lögner om brödraskap och ära.

Joakim Hogg 

I legionen 1988-1994. 2eme REP.

LJUDBOK:

Joakim Hogg / Örjan Blix
Min tid i Främlingslegionen - en sann berättelse
Vibery Audiobooks 2023

Vad är det som gör att en yngling i sina bästa år lämnar sin trygga vardag i Mellanmjölkens land för att skriva in sig i franska Främlingslegionen? Och hur kommer det sig att någon överhuvudtaget stannar kvar under de fem obarmhärtiga åren utan att desertera? Är det bara en tjockskallig okuvlig vilja? Eller ligger någonting annat bakom?

Det har nu gått mer än 20 år sen jag lämnade Frankrike. Min ambition är att försöka ge en så rättvis bild av Legionen som möjligt. Mycket har fallit i glömska, särskilt namn har jag svårt att komma ihåg. Vaga minnesbilder, som att söka i ett töcken. Små fragment av ett pussel som fogas ihop. Breven som jag skickade till min tvillingbror under den här tiden har varit till stor hjälp i det kronologiska händelseförloppet. Som ett tidsdokument beskriver "Min tid i Främlingslegionen" vad jag fick gå igenom. Det här är min historia.

"Som legionär har du svurit eden - du ska vara beredd att offra ditt liv för ett främmande land - Frankrike. Det är ett elitförband som den franska regeringen kan sätta in varhelst den behagar"

Knut Edvin Häll
(5/2 1914-26/5 2000)

I legionen 25 juni 1935-1941. Född i Helsingborg, död i Härnösand.

Knut E. Häll var en äventyrslysten ung svensk som råkar hamna i legionen på 1930-talet. När han var 18 år vandrade han genom Europa. Misstänkt som tysk spion i Tjeckoslovakien men överlevde avrättningen, vittne till attentat mot kungen i Jugoslavien och hamnade i fängelse. Misshandlades av SA-män och räddades av självaste Hermann Göring. Sedan greps han av Gestapo och utvisades till Frankrike. För att komma in i Frankrike tvingades han skriva på ett papper, som gällde alla som var utvisade från Tyskland, för att komma in. Han kunde inte franska, men det visade sig vara ett kontrakt med Främlingslegionen...
Hemkommen till Sverige blev han bland annat stationerad på de tyska permittenttågen. Under sitt senare liv var han verksam som uppfinnare.

Artiklar:
Frisksport nr 8 1943
Möte med SS och Göring. Främlingslegionären K.E. Häll berättar.
Frisksport nr 10 1943
Äntligen i Paris. Främlingslegionären K.E. Häll berättar 

Rekordmagasinet 1959-24
Dödsrikets port. En svensk berättar om främlingslegionen.

Hemmets Veckotidning 1984-1 Fotvandring i mellankrigstidens Europa
Hemmets Veckotidning 1984-2 Främlingslegionen en fasansfull historia.

BOK:

Soldaten som inte kunde dö.
Svensk äventyrare i Främlingslegionen. Illustrerad. 312 sid.
LTs Förlag 1987

Även som ljudbok c:a 10 tim inläsare Timothy Gibran.

Minnen nedtecknade av en f d svensk främlingslegionär, som 1935 enrollerade sig i Främlingslegionen. Vilseledd, tecknade han kontrakt för 5 års tjänst i Marocko, en tid av hårt och krävande soldatliv. 1941 kom han hem till Sverige, lagom till beredskapstjänstgöring. Lättillgängligt språk. Läsaren får möta många spännande miljöer.

I  “Den feminine legionären” Manlighet och omanlighet bland svenska främlingslegionärer ca 1910-1940, av Tomas Nilson, hittar man mer information om Knut Häll.

Gösta Valdemar Jönsson
(21/8 1907-2003)

I legionen 1929-1934

Gösta Valdemar Jönsson född i Trulstorp i mellersta Skåne 1907, blev sillfiskare som femtonåring och enrollerad i Kronprinsens Husarregemente 1924.
Blev furir vid Kungliga Norrlands Dragonregemente, men blev arbetslös efter regementsnedläggningarna 1927. Tog värvning i främlingslegionen samtidigt med Assar Tano och Per Tycko Granberg. ”Goda” var hans namn i legionen.

Ur artikelserie av Jan Samuelsson Ystad Allehanda som sommaren 2000 skrev om nazismen i sydöstra Skåne under 1930- och 1940-talen.

NSAP (Nationalsocialistiska Arbetarpartiet) hade under 1938 fått en ny skånsk provinsledare, efter Nils Wenchert, i den före detta främlingslegionären Gösta Valdemar Jönsson. Han satsade hårt i valrörelsen för att vinna mandat i Skåne och besökte bland annat Lövestad men partiet fick inget mandat där. Inte heller i Ystad togs något mandat. 39 röster av de 4 989 röstande räckte inte.
1938
Svenstorp 6 april: Jönsson talade på pensionatet inför 25 personer.
Sövestad 8 augusti: Jönsson talade inför 70 personer, de flesta lantbrukare.
Snårestad 9 augusti: På Ången samlades 100 personer och lyssnade på Jönsson.
Baldringe 10 augusti: Intill kyrkan samlades 40 personer kring Jönsson.
Skivarp 11 augusti: 175 personer och marxister störde mötet med Jönsson.
Tomelilla 7 september: Jönsson inför 50 personer på torget.
Skurup 19 september: Möte på torget med 100 åhörare och Jönsson talade.
Lövestad 21 november: Jönsson talade. SSS-Formation (avdelning) bildades.

I oktober 1938 bytte NSAP namn till Svensk Socialistisk Samling (SSS). Hakkorset byttes ut mot vasakärven. Hälsningen kamp-heil (Sieg heil) ersattes med kampropet ”Vi vill – Sverige åt svenskarna”. Partiorganet fick namnet Den Svenske Folksocialisten.

Ur Victor Lundbergs artikel i Tidskriften Scandia 2012:1:

Nazismen som förklaring?

Landskrona, Sverigedemokraterna och
(o)betydelsen av ett brunt förflutet. 

”Jönsson var en av de ledande kringresande SSS-talarna i Sverige under åren kring 1940 och en i nationalsocialistiska kretsar högt respekterad och mytomspunnen ledargestalt. Internt kallades han ”Länderman” och var med sina meriter från Franska Främlingslegionens koloniala krigföring i Nordafrika (1930–1934) en av rörelsens centrala militära organisatörer. Den nyinrättade (1938) och centraliserade nationella säkerhetspolisen – Allmänna Säkerhetstjänsten (SÄPO:s föregångare) – klassificerade honom vid denna tid med bokstavsbeteckningen A, vilket i deras ögon motsvarade den högsta graden av politisk farlighet som fordrade strikt övervakning”. 

Dödsfall, nekrolog 1
Publicerad 2003-06-23. Uppdaterad 2010-07-06 Kristianstadbladet:

Moderat veteran har gått ur tiden, nekrolog 2
Publicerad 2003-06-24. Uppdaterad 2010-07-06 Kristianstadbladet:

BÖCKER:

<Fem år under främlingslegionens fana. Illustrerad. 143 sid.
Författarens Förlag, Lund 1939. Mycket ovanlig bok. Finns bara på KB och Krigsarkivet.

<Fem års tjänst i franska främlingslegionen. 282 sid
Författarens Förlag, Falsterbo 1942. 
Författarens Förlag, Finja 1959.
Det finns uppgifter om en tredje utgivning;
Författarens förlag (Vekerum) 1975, men den lär aldrig ha tryckts.

Gösta V. Jönsson har skrivit om sitt liv i Frostabygden.
Frosta Härads Hembygdsförenings årsbok 2006.

Hans dotter presenterade honom så här:

Vem var Gösta Valdemar Jönsson?

Svaret ger hans dotter. Hon skriver:
   ”Under några år i mitten på 1980-talet nedtecknade min pappa sina levnadsminnen från tidig barndom till knappt 25 års ålder. Om denna tid kommer han att berätta i hembygdsföreningens årsbok.
   Men lite först om min pappa, som föddes 1907 i Trulstorp strax norr om Södra Rörum. Hans föräldrar var Nils Jönsson Fritz från Uppåkra och Ellen Karlsson från Furuby norr om Växjö. Familjen bestod också av min pappas båda yngre syskon Sture och Signe. Efter Trulstorp bodde familjen några år i Kvesarum utanför Höör. Härifrån flyttade de sedan våren 1914 till Trulstorp i Östra Strö församling. Om detta kommer min pappa berätta.
   Efter sex år på olika gårdar omkring Hurva flyttade pappa med resten av familjen 1920 till Bunkeflo vid Malmö. Här bodde han kvar endast ett år för att som fjortonåring flytta till Högseröd där han under två år jobbade som dräng på en gård. 1923 flyttade han till Kämpinge, där den övriga familjen nu bodde. Här arbetade han några år med såväl jordbruk som med fiske och drog upp fångster både från Östersjön och Öresund.
   Året därpå, som sjuttonårig, påbörjade han sin militära utbildning genom att värva sig vid Kronprinsens husarer i Malmö. Därefter blev det militära hans verksamhet under nästa hela hans yrkesverksamma liv.”
   Dottern berättar att fadern drog vidare till bl. a. till Norrlands dragonregemente och Rosersberg, där han var instruktör i skytte. 1929 värvade han sig för fem år i Främlingslegionen, där han efter utbildning i Algeriet kom till fronten i Marocko. För sin tjänstgöring i legionen fick han fler utmärkelser bl.a. Croix du Guerre. Efter hemkomsten skrev han sin bok ”Fem års tjänst i Franska Främlingslegionen”.
   ”Mina föräldrar hade träffats innan tjänstgöringen i Afrika och gifte sig 1937. En tid var familjen bosatt i Stockholm. Därefter flyttade man till Skåne, först till Lund sedan till Falsterbo, där jag föddes 1943” skriver dottern. ”Under andra världskriget var min pappa ständigt i svensk beredskap som befäl och utbildare. 1948 flyttade familjen till Finja, och fram till 1960-talet var min pappa sedan verksam som fanjunkare på P2 i Hässleholm. Många har haft honom som omtyckt befäl under sin värnpliktsutbildning, bl. a. min man under kortare övning”.
   Efter pensioneringen var föräldrarna från 1976 bosatta i Kristianstad. Gösta V Jönssson var verksam långt upp i hög ålder och bl.a. politiskt engagerad. Sedan hustrun gick bort 1999 bodde Gösta kvar i lägenheten till 95 års ålder. Han avled sommaren 2003.
   ”Min pappa hade lätt för att berätta och gjorde det gärna vid familjesammankomster. Det kunde handla om tiden i det militära men något som han också återkom till var uppväxten och en del av detta kommer han att berätta här.” slutar dottern.

Gösta Valdemar Jönsson är omnämnd i Hans Alfredssons bok, Attentatet i Pålsjö skog, Gedins 1996, en s.k. kontrafaktisk historieskrivning, där även andra mer välkända personer flimrar förbi.

…”En kår av äldre svenska ”brunskjortor” ur NSAP:s södra distrikt hälsade honom genom att med upplyfta armar ropa ”Hell! Hell! Hell!” och deras ledare, den ärrade f.d. främlingslegionären Gösta Valdemar Jönsson, höll ett kort anförande på skånska (tolkat till tyska av lektor Arvid Bergman)”…

<Bilden från en pocketutgåva.

Artikel i Finja socken 2016.12.12. En färgstark Finjabo skrev en intressant bok
Läs också Ingvar Flinks artikel: Öknen brinner!  Motstånd i Sahara och Nordafrika med nordiska ögon. I “Den feminine legionären” Manlighet och omanlighet bland svenska främlingslegionärer ca 1910-1940, av Tomas Nilson, hittar man mer information om Gösta V. Jönsson.

Bengt Korch (1922-1995)

I legionen 1952-1954

Född i Stockholm. Restaurangstudier i USA och Sydamerika 1947—50. Journalist, Djursholm
Legionärsnamn: "Steven White" Var i Nordafrika och Indokina. Deserterade 1954 efter slaget vid Dien Bien Phu, efter 14 månader i Vietnam. 

Han dekorerades med tre medaljer: Den första är en minnesmedalj som alla legionärer får efter sex månader. Den andra tilldelas dem som tjänstgjort 100 dagar i de främsta frontlinjerna. Den tredje är franska krigskorset som Korch fick efter fallskärmshoppet över Laos.

Ur: Förväntningar på äventyr, mystik och manliga dåd. Om grusade förhoppningar bland svenska främlingslegionärer ca 1890–1960, av Tomas Nilson, fil.dr i historia:

Ett närliggande skäl för sin enrollering anför Bengt Korch. När han i början av 1950-talet valde att värva sig i legionen var det främsta orsaken att han sökte få rätsida på sitt liv efter ett havererat äktenskap. Den före detta hustrun var kvar i USA tillsammans med deras gemensamma barn. Efter ett nattligt samtal med två tyska legionärer på en bar i Marseille, där öl efter öl konsumerades, blev Korch mer och mer övertygad att ”Främlingslegionen skulle betyda min nya start här i livet”.

Artikel i  Home /Pacific Stars and Stripes /Thursday, July 08, 1954 /Page-4

Legion Deserter Says French "Made a Mess"

by Wee Kim Wee
Singapore, July 8 (UP)

An emaciated, bullet-punctured Swede who deserted the French Foreign Legion after 14 months of bloody fighting in Indochina said in a barroom interview yesterday the French "made a mess of the whole business." 
Tall, 32 year-old Bengt Korch said he was one of seven Swedes reported missing after the fall of Dien Bien Phu although he actually was in a Hanoi hospital recovering from his third wound.
Korch was in Haiphong waiting to go back to legion headquarters in Marseilles when he became homesick and accepted a Swedish sailor's offer to hide him aroad a ship heading for Singapore.
He arrived here Tuesday and has been granted a temporary permit to stay until the Swedish consul can make arrangements to return him to Stockholm.
"It is the end for the French," he said. "they've made a mess of the whole business. French officers don't want to see the thing through. "What the French have been tryingto do in Indochina for eight years, he said, "the Americans could have easily done in six months."
Still a Chance.
There still a chance to defeat the Vietminh, Korch believed if America or the U.N. moved in "right now, even though Haiphong and Hanoi are lost."
Korch, who fight in the Legion under the name of Steven White, lived in the US for a while after 1946. He joined the Foreign Legion in Marseilles in 1952.
While recovering in th Dien Bien Phu infirmary, he got dysentery and was unable to fight although a rifle was ready in his bedside at all times. He said the wounded legionaires who were able to walk went out to help defend the fortress. Of 10 hospital patients who went out in the morning Korch said only three or four returned in the evening to there sick beds.

Artikel om Korch flykt finns i The Straits Times Singapore. 11 juli 1954.
Bilden: Korch och hans flyktkamrat firar flykten i Singapore.>

Notisi Svenska Dagbladet 22 Juli 1954

Legionären genast till epidemisjukhus

Den svenske främlingslegionären Bengt Korch alias Steven White, som för en kort tid sedan deserterade från Främlingslegionen, kom vid 19-tiden på onsdagskvällen (21 juli 1954) till Bromma med SAS ordinarie orientplan och möttes på flygplatsen av tre man från polisens spaningsrotel och en ambulans från epidemisjukhuset... som ett misstänkt fall av amöba-dysentri...

Artikelserie:
Lektyr 1954-43 Jag rymde från Främlingslegionen
Lektyr 1954-44 Jag rymde från Främlingslegionen
Lektyr 1954-50 Skjuta eller dö! Främlingslegionär
Lektyr 1954-51 Jag rymde från Främlingslegionen

Artikel i Året Runt nr 37 1954. ”Därför flydde jag”.

Artikel i Se 1954-29 "Jag skäms över min son" Rymlingar från legionen - är dom ynkryggar? Bengt Korch (Steven White) och Bo Havrell.

Artikel i Svenska Morgonbladet. (SvM 18/2 1955.) ”De mördade min älskade”.

Notis i WILTON BULLETIN, WILTON, CONN. March 17,1948:

Mrs. John Bransby, Dudley Road, and her cousin. Miss Tullik Bucker of Oslo. Norway, the Bransbys’ house guest, attended the flower show at Grand Central Palace and the antique show at Madison Square Garden in New York last week. They were accompanied by Mrs. E. K. Mentor of New York City. For the weekend the Bransbys entertained Bengt Korch of Sweden, an explorer who accompanied the Norway expedition from Peru to the Polynesian Islands.

(Bengt Korch var i USA vid tidpunkten, så det stämmer nog att det är han i artikeln. Det är säkert Heyerdahls KonTiki-expedition 1947 som avses, men ingen Bengt Korch fanns med i besättningen. Är det en mytoman jag stött på?)

BÖCKER:

Skjuta eller dö. Med Franska Främlingslegionen i Afrika och Indokina. Illustrerad. 192 sid.
Saxon & Lindström 1954. 

Ovanlig nyutgåva!                 
Militära Mediaklubben u.å. (1990-tal?) >

Militära Mediaklubben. Klubben har givit ut ett par böcker i början på 1990-talet kan man se på Libris, dock finns inte Korch' bok med och den är svår att finna någonstans på nätet.
Från Kungl. Biblioteket har jag fått lite information: "KB har tyvärr inte denna publikation men klubbens skrifter gavs ut av Edmunds förlag och ordensatelje, som fortfarande verkar existera".

En mystisk upplaga dök upp hos säljaren "lejontyp" på Bokbörsen 24 januari 2018. Den är som de andra upplagorna på 192 sid. Är häftad och saknar utgivare, årtal och illustrationer.

 

Ivan Lönnberg (1891-1918)

I legionen 1914-1918

Notis i Tidningen Kalmar 1918-05-18

Svensk stupad på västfronten å fransk sida. Stockholm, fredag (17/5). Enligt N. D. A. skulle den unge målaren Ivan Lönnberg ha stupat på västfronten, där han deltog på franska sidan som flygare. Han var 26 år gammal.

BÖCKER:

Ur bok av F.U. Wrangel från 1925 sid. 313-314.
"Minnen från konstnärskretsarna och författarvärlden"

"När världskriget utbröt, lät han sina känslor tala, och utan tvekan anmälde han sig till inträde i Främlingslegionen, där han utmärkte sig såsom en rapp och tapper soldat. Han deltog i kriget ända till sista året, d.v.s. 1918, då han stupade. Man berättade om honom att han en gång ramlat ned i en grop eller övergiven skyttegrav, där han stötte på en sårad tysk, med vilken han kom i samspråk. Denne frågade honom då, vad han var för landsman, vartill Lönnberg svarade, att han var svensk artist. Tysken, som kanske även var konstnär, sade då, att han beundrade svensk konst och att han särskilt lärt sig uppskatta Zorn. Men detta passade inte vännen Lönnberg, som röt till: "Säger du en gång till, att du tycker om Zorn, så skjuter jag dig, din dj-l." Underrättelsen om Lönnbergs hjältedöd mottogs med verklig sorg inom den svenska kolonien, som glatt sig åt hans framgångar och med varmt intresse följt honom under dessa fasans år."

Sören Björklund

Ivan Lönnberg: konstnären som stupade i första världskriget
Carlsson 2015

Ivan Lönnberg hann inte fylla 27. Han föll för en tysk kula 1918, ett halvår före första världskrigets slut. Han hade då kämpat som frivillig i franska Främlingslegionen i nästan fyra år. Men vad hade han i kriget att göra?

I Församlingsnytt nr. 4 2015 Svenska kyrkan i Paris:
Information om en spännande församlingsafton den 12 november.
Sören Björklund berättar om den svenske konstnären Ivan Lönnbergs öde

Gotlänningar i utländsk krigstjänst

Allan Mann (1921-2005)

Som frivillig i Narvik 1940 blev han tilldelad Främlingslegionens 1.bataljon, 13 DBLE, som spejare.

Ur artikel av Stellan Bojerud:

I närheten av Hundalen station (1951 namnbyte till Katterat) träffades Allan den 5 juni 1940 av granatsplitter i magen och hans franske chef, en underlöjtnant ur legionen, sårades i en fot. Allan lyckades göra en skidkälke och dra fransmannen mot svenska gränsen. Det har senare beräknats att det tog nitton timmar för Allan att nå fram till gränsen med den skadade.
Långt senare berättade han: ”Jag kommer inte ihåg så mycket. Jag vet bara att det var jobbigt, mycket jobbigt. Kanske var det nio kilometer. Jag vet inte. Det var mycket snö den våren. Jag gick nog inte rakt och jag blödde ur mina sår. Fransmannen kunde inte gå. Han bara skrek ”avancer, avancer”. En svensk patrull fann oss i gränsgatan fyra kilometer söder om Riksgränsen. Vi klarade oss. Jag kommer inte ihåg men de har berättat att de behandlade mig i Vassijaure innan de transporterade mig söderut.”

För denna insats utnämndes Allan Mann till riddare av Hederslegionen och han erhöll för sina tjänster för fransmännen även Croix de Guèrre.

BÖCKER:

I dessa tre böcker kan man läsa mer om Allan Mann.

Lars Gyllenhaal/Lennart Westberg.
Svenskar i krig 1914-1945.
Historiska Media 2004

Lars Gyllenhaal.
Elitförband i Norden.
Fischer & Co 2009

 

 

Anders Johansson.
De glömda agenterna. Norsk-svenska vapenbröder mot nazi-tyskland.
Fischer & Co 2010

Artikel i Aftonbladet 2006: Hjältesoldaten stupade till slut.  

 

Elow Nilson
(1894-1916) från Gustavsberg.

I legionen 1910-talet. Stupade i slaget vid Somme.

BÖCKER:

Ur en stupads dagbok: Svenska hjältar vid fronten. 144 sid.
Åhlén & Åkerlund 1917

 

Recension i Biblioteksbladet 1918/99

Nilson, Elow, Svenska hjältar vid fronten. (Tit.-rubr.: Ur en stupads dagbok.) 2 uppl. Å. & Å. 1917. 144 s. Ill., portr. 3:25.
Dessa starka och gripande skildringar från krigsskådeplatsen äro skrivna av en man, som själv stod med i ledet. Tappert kämpade han såsom frivillig på franska sidan, till dess han såsom så många andra nåddes av sitt öde och uppfördes på förlustlistorna. Vad han skriver, präglas av omedelbarhet och friskhet, och han har blicken öppen även för de få ljusa sidor, som krigarlivet kunna erbjuda. Ett stort antal förträffliga reproduktioner av fotografier förhöja arbetets värde. E. G.

Ny upplaga:

Svensk frivillig vid Verdun 1916: Stred och dog i Frankrike. 155 sid.
Stockholm : Svenskt militärhistoriskt bibliotek, 2014

Notis i Tidningen Kalmar 1915-10-22. Sid. 4.

Före slaget heter en högintressant skildring i veckans nummer af Vecko-Journalen; svensken Elow Nilson som tjänstgör i fransmännens led skildrar känsligt och fängslande förberedelserna till den stora franska offensiven i slutet af september.

I boken Forskningsfronten flyttas fram: utbildningskultur och maktkultur från 2003 ingår: Vår man i kulregnet - Elow Nilson, Veckojournalen och första världskriget. Sid. 166-194 av Lina Sturfelt.
I Lina Sturfelts avhandling:
Eldens återsken. Första världskriget i svensk föreställningsvärld från 2008 ingår: Picknick i kulregnet med Elow Nilson.

Elow Nilson finns med i Nils Elmarks bok 
Fighting for the French Foreign Legion: 
Americans Who Joined the First World War in 1914  
Pen & Sword Military  2023

Länkar:
Två artiklar (1. 2.) av Peter Englund i SvD i augusti 2014.
Elow Nilson är också främlingslegionären som Peter Englund skildrar i boken Stridens skönhet och sorg, Atlantis 2008.

Artikel Gustavsbergs Vänner:
Dödscertfikat
Blogg
<Bilden från Vecko-Journalen 1916-50. 
Artikel  "Elow Nilson död. Stupad under striderna i Somme"

Torsten Nilsson.
Född c:a 1890.

I legionen 1911-1914?

Han beskriver i sin bok förhållandena under första hälften av 1910-talet. Nilsson var 21 år när han värvade sig. Legionär nr 11239 1:a främlingsregementet. Deserterade , tog sig till en svensk ångare i Oran och vidare till Rotterdam. Därifrån med tåg över Tyskland och Danmark.

Notis i Hvar 8 dag / 15:de årg. / N:o 24, den 15 mars 1914

SVENSK VID FRANSKA FRÄMLINGSLEGIONEN anmodar H. 8. D. meddela allmänheten en varning mot att inträda i kåren.
En landsman (Torsten Nilsson, är inte namngiven men finns på bild) som under flera år varit anställd vid Franska främlingslegionen och därunder deltagit i dess strider i Marocko har anhållit att genom oss få uttala en varning för inträde i denna kår. Engagementet i densamma gäller fem år aflöningen är mycket låg, strapatserna och försakelserna oerhörda. Öfveransträngning och svåra sjukdomar kräfva talrika offer bland kårens medlemmar.

BOK:

Främlingslegionär i tre och ett halvt år. 127 sid.
Elanders Boktryckeri AB, avd. Förlagsaktiebolaget Västra Sverige, Göteborg 1922

Recension i Wasabladet 30 juli 1922

 

 I  “Den feminine legionären”Manlighet och omanlighet bland svenska främlingslegionärer ca 1910-1940, av Tomas Nilson, hittar man mer information om Torsten Nilsson.

Från en släkting till  Torsten Nilsson har jag fått lite mer information:
Han lär vara född i Ängelholm. Efter att han kommit tillbaka till Sverige engagerade han sig i Pingstkyrkan i Göteborg.

Här ett vykort till svågern, strax innan han värvade sig i legionen, stämplat i Landskrona 1911:  

Homécourt
Bäste svåger!
Är sedan en vecka i Frankrike. Om en vecka inträder jag i franska armén. Är för tillfället sysselsatt här i staden. Skadar ej  att ha många franc. Jag har talat med många vilka hava varit i Marocko och är det ej alls så vådligt som folk tro. Tvärtom! Skada, att det ej blef något af mellan Frankrike och Tyskland. Jag har länge väntat på ”tillfälle”. Ska snart skriva bref och  berätta mina äventyr. Din Torsten

Harald Oscar Prytz (1836-1909)

I legionen 1862-63. Algeriet och Mexiko

Svenskt biografiskt handlexikon 1906

Efter att ha genomgått krigsakademien å Karlberg, blef P. 1856 underlöjtnant vid Svea artilleriregemente samt 1861 löjtnant därstädes, sedan han genomgått Mariebergs högre artilleriläroverk. Vann 1862 anställning i franska armén och tjänstgjorde i Algeriet såsom löjtnant vid artilleriet samt företog en längre ökenresa. 1863 medföljde P. främlingsregementet från Oran till Mexiko, där han med utmärkelse deltog i guerillakrigen och sedan, som adjutant hos chefen för reservartilleriet, i eröfringen af staden Puebla. Han erhöll 1864, efter återkomsten till fäderneslandet, silfvermedalj för mexikanska fälttåget samt ingick s. å. som frivillig i danska armén, äfven nu tjänstgörande som löjtnant vid artilleriet, under pågående krig mot Preussen-Österrike. P. beordrades till Als, i hvars försvar han tappert deltog såsom befälhafvare å den viktiga stora skansen »Kirkebatteriet», hvars besättning var den sista, som lämnade ställningen vid Alssund. Till erkännande af hans välförhållande i antydda slag, där han från fångenskap lyckades rädda det kompani, han tillhörde, vederfors honom den utmärkelsen att få sitt namn uppläst å dagordern af den 29 juni. Han belönades också sedermera med Dannebrogsorden och »Erindringsmedaljen».

BOK

Rococo i berättelseform, skisser och berättelser från Afrika och Mexiko.
2 volymer. 183+200 sid.
Stockholm: P. B. Eklunds förlag 1868-1869.  

Faksimil, digital kopia

Recension del 1 i Stockholms Dagblad 1868-12-21

Det är några skizzer från fransmännens fälttåg i Mexiko, som här framläggas för den swenska publiken, och det är, wi säga det genast, skizzer som utmärka sig som en särdeles liflig och angenäm stil. Har man en gång tagit det lilla häftet i hand för att kasta en blick däruti, lägger man icke bort det, förrän man läst det till slutet. Hvad som ännu mer ökar intresset är att dessa talangfullt gjorda skildringar komma från en landsman, en swensk militär, hwilken sjelf deltagit i det franska fälttåget i Mexiko, sjelf deltagit och upplefwat det mesta af hwad han skildrat och som derför kan gifwa sanna lokalfärgen åt sin målning. Om han också betraktar de mexikanska förhållandena ur så att säga franskt militärsynpunkt, må detta icke utgöra någon anledning till klander, enär han, som delatde franska truppernas mödor och faror i det aflägsna landet, ej gerna kan se sakerna från någon annan ståndpunkt. Han är företrädeswis skildraren och icke politikern, och det är också derför hwar och en, man må för öfrigt hysa hwilka åsigter som helst om franska expeditionens rättmätighet, med nöje lyssnar till hwad han har att berätta.
Författaren omtalar i förordet till sin lilla bok, att han en afto på ”Café Kung Karl” af ett par wänner första gången uppmanades att meddela allmänheten något sina minnen från åtskilliga trakter af werlden. En af de personer som gjorde denna uppmaning, hwar, säger författaren, ”en utomordenlig litteratör”. Wi tro oss weta, att det war ingen annan än wår oförgätlige August Blanche. Författaren war dock ej gensat benägen att följa det wänliga rådet, ty de anteckningar,  han kunnat göra under sina militära ströftåg och andra resor, hade han icke mera – ”ända sedan 29 juni 1864, den märkwärdiga dag, då preussarna lade sig till Als och med den eröfringen, gjorde en annan, ehuru mindre wärderik, nämligen af hans effekter, deribland papper och anteckningar. Hwilka han af oförsigtighet medfört.” Emellertid kom han dock att refelktera öfver förslaget och frukten deraf blef dessa ”bilder”, som nu öfwerlemnas i allmänhetens händer och sannolikt skola mottagas med bifall.
På en ledig stund under julhelgen skall mången otwivelaktig med stort nöje följa författaren från ”mexikanska luftens sandfält till platsen där aztekiska wäldets wagga stod” och med honom låta hänföra sig af den storartade natur och de praktfulla scenerier, som wisa sig wid beskådandet af de ”ewigt snöklädda vulkanerna, som btyta sig wäg genom molnen, eller då ögat bländas af tropikernas glödande natur eller med häpnad irrar öfver bergssluttningarnes gigantiska former.” Med stort deltagande läser man den enkla, men gripande skildringen om ”tredje kompaniets strid, om ”razzian” och den kanske ännu intressantare berättelsen som har till öfwerskrift ”Laure”, en novell, i hwilken författaren sjelf är en af de handlande personerna och der han förstår att fängsla läsarens uppmärksamhet såwäl som genom sjelfwa intrigen, som ock de karakteristiska porträtterna. Författaren har med detta häfte gjort en lyckad debut, och man kan ej annat än önska att så snart som möjligt få fortsättningen.

Recension del 2 i Stockholms Dagblad 1869-12-23

Om man med Arthur Stahl gjort ett besök i Egypten, kan man, för omwexlings skull, med Pz företaga en utflygt till Mexiko. Wi hafwa redan en gång förut med samma författare företagit några ströftåg i det landet och kunde derefter ej underlåta att tacka honom för hans ganska angenäma sätt som ciceron, oaktat han förde oss midtibland äfwentyr af ganska farlig beskaffenhet. Han gör så ännu en gång, och man kan gärna öfwerlemna sig åt hans ledning, skulle man äfwen, hwilket wi tro vara fallet med flertalet af wåra landsmän, hysa sympatier snarare för de mexikanska patrioterna, än för de europeer, med hwilka Pz följde för att strida mot Juarez. Författaren berättar edigt och raskt, kanske alltför rask tunderstundom, och man tillbringar gerna en stund med att höra honom skildrasina minnen från det aflägsna landet, ibland hwilka berättelsen om Carl Bergenstråles död intager kanske det främsta rummet, fastän framkallande känslor af annan natur än de öfriga causerierna.

Sture Ronnö

(Född 13/8 1913 i Slaka, Östergötland - Död 26/4 1995 i Stockholm)

I legionen 1936-1941.

Sten Sture Ronnö var på 1940-talet tjänsteman i Stockholm. Möjligtvis också som taxichaufför på 1950-60-talen.
Verkar ha varit stamanställd i svenska armén i 4 år innan han värvade sig till legionen. Ronné Ronnö nr 66176 var hans legionsnamn.

Skrev artikelserier i Folket i Bild 1943 och i Levande Livet 1947 ”Med legionen från Afrika till Narvik” (se bild!). Och ”Från Främlingslegionen”1948/42

I den norske avisen: Alle menn’s blad 1948-7. Om Sture Ronnø-svensk fremmedlegionær.

Föreläsare i Katrineholms föreläsningsförening 1953: Författaren Sture Ronnö; Som legionär i franska främlingslegionen.

BÖCKER:

Vi som intog Narvik. En svensk främlingslegionärs verklighetsskildring.
Tidens Förlag 1941
Gavs ut i ny upplaga 1971 och 1972 av Bokförlaget Stinget. Dessa upplagor har nytt förord och ny baksidetext + en kartskiss över legionens anfall och reträtt.


Norska. Vi som inntok Narvik.
En svensk virkelighetsskildring. Opplag 4-8000.
Atlantic Forlag, Oslo 1943

Sidenhandlarens dotter.
Fahlcrantz & Gumælius Helsingfors 1945

Ronnös liv som främlingslegionär i Nordafrika och hans äktenskap med en ung arabkvinna.


I skuggan av Dien-Bien-Phu.
Eget förlag? 1955

Sture Ronnö berättar i sin bok hur en grupp franska kolonialsoldater möter döden. Djungelmarschen i tropiskt mörker med enorma köttätande buskar och ständigt hungriga krokodiler gastkramar, och malarian, blodiglarna, buffelsjukan och den annamitiska revormen suger blodet ur de dödsdömda soldaterna.

Een landing der Geallieerden. (En landstigning av de allierade).

Schrijver: Sture Ronnö
Uitgever: De Delta, S-Gravenhage, Den Haag. Bijzonderheden: jaren 40?, geb. met beschad stofomslag, 220 p.

En holländsk bok som är en översättning av "Vi som intog Narvik" Hur har detta gått till kan man ju undra?

Kuriosa: Under pseudonymen Sten Sture,  skrev Sture Ronnö boken:

Naket och blottat i taxi, häftad 117 sid. Omslag av Lars Hård. Stockholm: Sturetryckeriet 1963
Om boken är självbiografisk så arbetade kanske Ronnö som taxichaufför i Stockholm under 1950-60-talet. Han nämner i boken om en kollega som skrivit en bok om sin tid i Främlingslegionen där omslaget är väl beskrivet men jag kan inte lista ut vilken bok det gäller.
Ur baksidetexten: "Naket och blottat i taxi är en frän lektyr, och den anonyme författaren – före detta droskförare – berättar i boken rakt på sak hur det är att vara droskkusk i Stockholm”

Svensk Mediedatabas: Ljudband. Om Främlingslegionen med Sten-Sture Ronnö

Curth Samuelsson (1927-2004)

I legionen 1955-1960

BOK:

De sålde sitt liv. 266 sidor
Lumio förlag & skrivbyrå, 2004
Förlagstext: En spännande och sann berättelse om hur författaren Curth Samuelsson tog värvning i den franska främlingslegionen i mitten av 50-talet.
En läsvärd bok som man inte vill lägga ifrån sig förrän man har kommit till slutet... hur han överlevde straffkompaniet och tiden i Afrika, gemenskapen med andra "frivilliga" legosoldater. Vi får följa honom i fem år till den sista dagen..

Ur: Förväntningar på äventyr, mystik och manliga dåd. Om grusade förhoppningar bland svenska främlingslegionärer ca 1890–1960, av Tomas Nilson, fil.dr i historia:

Curth Samuelssons motiv för att värva sig har till stor del att göra med kärlek – julen 1955 satt han på en bar i Paris och drack Pernod efter Pernod – ”jag drack för att döva mitt minne, för att glömma mitt vackra hem och den rara fästmö jag en gång hade haft”. Efter ett möte med en värvare beslutar sig Samuelsson för att det legionen kunde erbjuda var det bästa sättet att glömma.

Ur artikel i Uppsala Nya Tidning 2004-07-20

Från främlingslegionen till Tierp

För snart femtio år sedan tog Tierpsbon Curth Samuelsson värvning i franska främlingslegionen och stred under de fem kontraktsbundna åren i det oroliga Algeriet.

Minnen, dagböcker och anteckningar från den tiden har nu resulterat i att han skrivit en bok om sina år som legionär i det mytomspunna förbandet.

— Jag har alltid varit en äventyrlig sate som vill se vad som finns bortom horisonten. Man inser aldrig att det kommer en ny horisont hela tiden så man bara fortsätter att jaga den.

Så förklarar Curth Samuelsson hur det kom sig att han år 1955 värvades till franska främlingslegionen.

Ingen återvändo

Redan vid krigsslutet, som 18-åring, gick han till sjöss och den där dan i december 1955 hade han nyligen mönstrat av en båt och befann sig på ett café i Paris.

— Det kom fram en grabb till mig som gick runt på krogar och försökte värva folk till legionen. Jag hade inget jobb och inga pengar så jag gick dit. När jag väl skrivit på fanns det ingen återvändo, berättar Curth Samuelsson.

Bara några veckor senare flyttades Curth Samuelsson till Algeriet och det förblev hans hem under de följande fem åren. Efter den inledande utbildningen hamnade han i fallskärmsjägarregementet.

— Utbildningen var tuff. Vi skickades ut på långa marscher i solen med full utrustning och när man inte orkade längre fick man en spark där bak och då var det bara att fortsätta.

Försökte rymma

Under andra halvan av femtiotalet pågick Algerietrevolten då algerierna kämpade för frigörelse från Frankrike och legionärerna deltog i många strider.

— Fast vi brydde oss inte om politiken, vi stred för oss själva och för våra kompisar. Men det var tufft, jag minns min första eldstrid väldigt väl - efter den hade jag mardrömmar, säger Curth Samuelsson.

Under det sista året försökte Curth Samuelsson rymma från legionen men togs tillfånga och straffades med sex månader i straffkompani. Efter att straffet avtjänats var det inte långt kvar av kontraktet och Curth Samuelsson kunde efter fem år lämna Algeriet och franska främlingslegionen.

— Jag skulle nog aldrig göra om det igen. Men det var nyttigt för mig och människan har en god förträngningsförmåga. Man minns mest det som var roligt, säger han om sina år i den beryktade främlingslegionen.

Henning Sandell (1858-1888)

I legionen 1887-1888. Tvillingbror till Martin Sandell.
Dog den 12 augusti 1888 i någon tropisk febersjukdom efter knappt ett år Indokina.

Martin Sandell (1858-1912)

I legionen 1887-1912. Dog i en hjärtattack 29 december 1912 efter 25 år i Indokina.

BÖCKER:

Biografi av Bertil Nelsson (1927-)

<Breven från Tonkin. En svensk främlingslegionär i Indokina. Illustrerad. 254 sid. Denna upplaga har kompletterats med ett aktuellt reportage i Martin Sandells fotspår. Historiska Media 1998.

Breven från Tonkin. En svensk främlingslegionär i Vietnam. Illustrerad. 251 sid.
Norstedts 1976. Första upplagan.>

Breven från Tonkin är sannsagan om ett gripande och mycket ovanligt levnadsöde. Handlingen kretsar kring Martin Sandell, lantbrukarson från Blekinge. I slutet av 1800-talet lämnade han studentlivet i Uppsala, tog tjänst som förvaltare på ett storgods i Finland, men förälskade sig i godsägarinnan och såg sig tvungen att emigrera. Han sökte värvning i Främlingslegionen och hamnade 1887 i Frankrikes nyskapade koloni, Tonkin i nuvarande Vietnam. Martin Sandells brev och dagböcker ligger till grund för denna levande skildring. Hans sentida släkting Bertil Nelsson har sammanställt legionärens tankar och rapporter, som rör sig från högst privata känslor till att spegla en av historiens mest dramatiska och långdragna konflikter.

Recension av Peter Danielsson i HumaNetten NUMMER 3 hösten 1998.

Breven från Tonkin är en berättelse om främlingslegionären Martin Sandell och hans äventyrliga 25 år i Indokina. Historien tar sin början i Ryssby socken utanför Kalmar där det i februari 1858 föds ett tvillingpar som döps till Henning och Martin. De är söner till före detta furiren vid Kalmar regemente Anders Sandell och hans maka Charlotte.
Vid mitten av 1870-talet förvärvar Sandells en gård i Blekinge. Tvillingbröderna lämnar föräldrahemmet vid slutet av årtiondet och beger sig till lantbruksakademin i Ultuna. Här vidtog ett vidlyftigt studentliv. Ödets vindar förde sedan de båda bröderna till Finland där Martin arbetade som förvaltare åt en studiekamrat vid namn Munck. Tvillingbrodern Henning försökte sig på affärsverksamhet. Efter diverse kärleks- och penningtrassel lämnar de båda bröderna helt plötsligt Finland. I ren desperation tar bröderna värvning i franska främlingslegionen och sänds till Indokina. Där avlider Henning 1888 och brodern får ensam kämpa vidare. Legionen ställs alltid inför omänskliga soldatuppdrag och om förbandets krigsinsatser i Indokina sägs det: "En fransk marinsoldat går till sjukhuset för att komma hem, en tonkinesisk skytt för att bli botad, en legionär för att dö".
Martin Sandell avancerar så småningom till sergeant och väljer vid mitten av 1890-talet att tjänstgöra vid de infödda trupperna - la garde indigène. De franska metoderna för att betvinga eventuellt motstånd gick ut på ren terror och Martin menar att om femtio år kommer ingen att vilja se en europé här ute! Och han blev som bekant sannspådd.
Själv försöker Sandell vinna vietnamesernas förtroende. Han satsar på att bli en välvillig fadersgestalt men samtidigt framskymtar det mellan raderna en fader som inte lade fingrarna emellan om så krävdes. Kort sagt, Sandells trupper styrdes med såväl piska som morot.
Totalt sett finns i Breven från Tonkin allt: från olycklig kärlek till fasansfulla grymheter i civilisationens namn. Och som läsare undrar jag vad Sandell tänkte på när han tillsammans med några andra officerare samlats till absinttimmen. Kanske gick tankarna till hans liv stora kärlek, Nathalie Munck.
Till grund för skildringen ligger Sandells dagböcker och brev. För sammanställningen svarar Bertil Nelsson och han ger det dokumentära stoffet balans. Alltihop speglar inledningen till en av historiens mest dramatiska konflikter och gör händelserna i Vietnam mer begripliga. Breven från Tonkin är en i alla avseenden läsvärd bok.
© Peter Danielsson

Artikel i Aftonbladet 2005-04-30 ”När Blekingesonen tog till rottingen i Vietnam” av Carl Hamilton

Nils Gustaf Ulric von Schoultz
(1807-1838)

Finlandssvensk. I legionen 1831-1832

Född i Kuopio (Finland). Familjen emigrerade till Sverige omkring 1810. Utbildades på Karlberg 1821. Tillhörde sedan Svea Artilleriregemente. 1830 lämnade han Sverige och anslöt sig till kriget i Polen mot Ryssland. Tillfångatogs av ryssarna men lyckades fly till Frankrike 1831 där han anslöt sig till franska främlingslegionen som han deserterade från 1832. Gifte sig i Florens och flyttade tillbaka till Sverige.
1836 lämnade han familjen och for till USA och blev egenföretagare. Han avrättades för sin delaktighet i det kanadensiska upproret mot Storbritannien 1838.

Notis i Post och Inrikes Tidningar, Första och andra kungörelsen
1839-12-3. Sid 4 och 1840-01-21. Sid 3.

Enligt Medelstads Härads Tings-Rätts denna dag fattade beslut, varda aflidne Löjtnanten Nils Gustaf von Schoultz' och hans hustru Anna von Schoultz' på Johannishus samtlige Borgenärer härmed kallade och förelagde, att, vid talans förlust, senast före kl. 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af det Ting, som näst efter 6 månader infaller, på sätt Konkurslagen föreskrifver, deras fordringar bevaka; hvilket härmed första (andra) gången kungöres. Runneby (Förmodligen Ronneby) Tingsställe den 21 November 1839.

BÖCKER:

Biografi av Ella Pipping(1897-1988)
En orons legionär, Nils Gustaf von Schoultz 1807-1838
Schildts Förlag. 1967.
Dan Weissenberg
Saltsjudaren. Nils Gustaf von Schoulz (1807-1838)
Litorale 2014

 

Gösta Sehler (1893-xxxx)

I legionen 1921-1933.

Legionär Nr 44149, var 12 år i legionen. 6. bataljonen – 1. främlingsregementet. Sergeant 1925. Tog värvning tillsammans med södergrabben Bertil Lind (1896-?).

Sannolikt är det Gösta Helidorius Sehler född i Stockholm 12 februari 1893 (Allmänna barnhuset rullor) 
1910 lämnade han Sverige till England (Sjöman)
1921-1933 I legionen.
1934 – 1948  verkade som om han arbetade som sjöman. USA, Filippinerna, Ecuador, Kanada, (Ancestry) 

Läs också Ingvar Flinks artikel:Öknen brinner! Motstånd i Sahara och Nordafrika med nordiska ögon.

BOK:

Äventyr i franska kolonier. En svensk i franska främlingslegionen. Häftad 175 sid.
Kooperativa Förbundets Förlag 1946. Mycket ovanlig!

Edvard Roland Stjernström
(1863-1925)

I legionen 1896-1899, skulle egentligen vara kvar till 1901, men drabbades av malaria.

Ur: Biografiska anteckningar öfver lärjungar intagna vid Karlstads högre allm. läroverk åren 1875-85. Göteborg 1912, utarbetade av C. E. Nygren kapten vid Värmlands regemente.

Edvard Roland Stjernström

Född 1863 7/5 på Djupfors. Eda s:n. Föräldrar: Bruksägaren Roland Fredrik S. och Mathilda Husberg. Tillh. lärov. 1876-82 (mogenh.-ex. i Örebro). Inskr. vid Uppsala univ. s. å. Landtmäterielev och bitr. ingeniör vid väg- och vattenbyggnadsarbeten i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten 84-88, järnvägstjänsteman vid GäfleDala järnväg 90-95. Bosatt i Frankrike 96-06, däraf 4 år i fransk krigstjänst under fälttåg i Algier, Tunis och Marocko, hvilka år han skildrat i tre volymer: »I franska främlingslegionen, minnen af en svensk legionär», som äfven utgått i fransk och tysk upplaga. Har därjämte idkat litterär och journalistisk verksamhet (var 02 Iduns pariserkorrespondent). Sedan 06 åter i Sverige, bosatt på Strömsfors slott i Skåne.*/

*/ Här nämns tre volymer, vilket lär var två. De franska och  tyska upplagorna går inte att hitta fler uppgifter om.

BÖCKER:

I franska främlingslegionen I-II.
Minnen af en svensk legionär.
Inb. 191 + 216 sid.
C & E Gernandts förlag 1901 och Wahlström & Widstrand 1903

 

Omslagen från Mats Petterssons artikel i V. Göinge Hembygdsförenings årsbok 2010

"Kavaljeren Stjernström hos baronen på Strömsfors"av Mats Pettersson

IDUN nr. 39 och 41, 1903. 
Utdrag av andra samlingen.

På Wahlström och Widstrands förlag utkommer inom kort en andra samling af Edvard Stjernströms »I franska Främlingslegionen». Vi våga förutspå denna följd ett lika välvilligt emottagande som dess föregångare och antaga som säkert, att Iduns läsare skola begagna tillfället att formera närmare bekantskap med hr S. som nu under tvänne år såsom vår specielle Pariskorrespondent på ett talangfullt sätt hållit dem å jour med händelserna i den stora världsstaden. Vi återgifva här från författarens manuskript ett litet profstycke ur det underhållande arbetet.

Folkbiblioteksbladet 1908  Årgång VI. Sid. 71   
Nya Enkronasböcker

Wahlström och Widstrand ha vi att tacka för Pelle Molins Ådalens poesi, som nu kan spridas till ett pris av 1 kr. Dessutom har förlaget med sina »Kronböcker» införlivat Jane Gemandt-Claine, När sjön går hög, Peck, Två själar, Dickens, En julhistoria och Klockorna, Huck Leber, Oskuld och arsenik, Stjärnström i Franska främlingslegionen och Mrs Crispigny, För en handskes skull.
Om denna upplaga blev verklighet har jag inte kunnat verifiera. Någon som vet?

Bagateller och paralleller. Biobilder från Paris och annorstädes.
189 sid. Framtiden 1916
På sidorna 101-164 finns avsnittet Trenne legionärshistorier.
En svårhittad bok!

 

Roland Strandberg (1964-)

I legionen troligtvis en kort tid på 1980-talet

BOK:

SJÖMAN - LEGIONÄR - LEGOSOLDAT. Svensk soldat i fem krig, från Jugoslavien till Irak.
Svenskt militärhistoriskt bibliotek 2016
Lind & Co, Fischer & Co 2017

Roland Strandberg har levt ett i det närmaste ofattbart fartfyllt liv. Han har hotats med kpist i det forna Östtyskland. Som ung sjöman klättrade han i skeppsmaster i full storm. Han har blivit jagad av hajar och rymt från franska främlingslegionen. Senare i livet har Strandberg vaktat krigsförbrytare i Haag, skyddat Storbritanniens dåvarande premiärminister Gordon Brown i Afghanistan och varit verksam som FN-soldat i Libanon och Bosnien. Under Natobefäl arbetade han i Kosovo och Afghanistan och senare som livvakt i Irak. Han har varit med om såväl eldstrider, granatbeskjutningar och bombanfall. Strandberg har bevittnat flyktingkatastrofer, avstyrt upplopp och räddat liv. Sjöman, legionär, legosoldat ger en unik inblick i krigets verklighet. Ögonvittnesskildringar av det här slaget är ovanliga, särskilt sådana skrivna av svenskar till en svensk publik. Boken är rikt illustrerad med privata fotografier från händelsernas centrum och ett digert kartmaterial. Ta chansen att följa med på en resa som börjar i de småländska skogarna och slutar i en irakisk öken.

TV 4: Nyhetsmorgon i TV4 från 2017-01-16: Roland Strandberg har stridit i den franska främlingslegionen, varit livvakt i Irak och gjort FN-tjänst i Bosnien, bland mycket annat. Vad har drivit och lockat honom att göra detta? Hör hans berättelse om livet som legosoldat.

Erik Söderqvist (XXXX-1929)

I legionen 1919?-1929.

Född i Luleå. Som ung student for han iväg till Finland och vidare till Petrograd. Då kriget bröt ut 1917 värvade han sig i ryska armén och avancerade till fanjunkare. Blev senare anklagad och dömd som politisk förbrytare och sänd till Sibirien, men återvann friheten då tsardömet störtades. Värvade sig sedan till franska främlingslegionen.

Legionskamrat till Widar Swahn.
Fick paratyfoidfeber 1929 i Indokina och dog efter hemtransport i Algeriet.

BOK:

Med döden för ögonen. En svensks upplevelser i franska främlingslegionen. 188 sid.
Hökerbergs 1932. Biblioteksstämpel .
<Omslaget är en kopia från Sveriges depåbibliotek och lånecentral, Umeå.

Erik Söderqvist bok är utgiven av Widar Swahn, som senare gav ut bok med samma titel under eget namn. Det som skiljer böckerna åt är omslagen!

Här lite tankar kring Söderqvist/Swahn av Göthe Jansson, som skrivit en artikel om Widar Swahn som du hittar längre ner.

Underlaget till boken som Widar skrivit, härrör sig till stor del, för att inte säga det mesta, av de skriverier som Erik överlämnade till Widar, och med stor säkerhet kommer många uppgifter från den korrespondens som skedde dem emellan. Widar beskriver vidare i bokens "Företal", efter att Erik blev kommenderad till franska Indo-Kina, att "Vi upprätthöllo dock vår vänskap genom en flitig korrespondens. Utom brev sände han mig även längre eller kortare berättelser, i vilka han på ett dramatiskt livfullt sätt skildrade sina upplevelser, i all synnerhet sådana som rörde sig om hans soldat- och krigarliv under fransk fana i främmande världsdelar. Han önskade - skrev han till mig - att jag skulle försöka att få ut dessa berättelser i tryck hemma i Sverige, och det är en del av dem , som jag nu presenterar i denna bok Med döden för ögonen."
Vidare skriver Widar inledningsvis i boken som gavs ut 1932. "Eric Söderqvist är nu död sedan omkring tre år. I Indo-Kina insjuknade han i svårartad paratyfoidfeber, varför han återsändes till Algeriet, där han inlades på sjukhus.
Det sista brev jag sände honom - jag var då bosatt i Paris - var till julen 1929 med inneliggande 100 francs, men efter en tid kom det tillbaka till mig. Jag skrev då till generalkommandot i Sidi-bel Abbès med begäran om upplysningar angående min kamrat och erhöll efter en tid underrättelsen att Söderqvist avlidit i november samma år i sviter av tyfoidfeber. Han är nu för alltid permitterad från franska främlingslegionen." Underskrivet av Widar Swahn.

Recension i Biblioteksbladet 1933/67:

Flera av de svenska främlingslegionärerna ha även kämpat på den litterära fronten. Edvard Stiernström skildrade sina upplevelser i arbetet »I franska främlingslegionen» (1—2, 1901—03), Widar Swahn i »Marschera eller dö» (1928, Bibl.-bl. 1929 s. 261) och nu kommer Erik Söderqvist med föreliggande bok, vilken Swahn anges ha utgivit för den avlidne förf. — Skildringarna, som äro gjorda med liv och kraft, stimulera icke till värvning vid den dystra legohären; de försvara sin plats i varje bibliotek.
H. W—r.

Widar Swahn (22/7 1897-1/8 1975)

I legionen 1921-1926 

Dalslänningen som gick in i Franska främlingslegionen under fem år i början på 1920-talet. Widar Swahn från Slåtterviken i Högsbyn beskriver själv att han av en slump befann sig i Paris på fel café vid fel tidpunkt. Här blev han nämligen övertalad av en rekryterare från Legionen att gå med i främlingslegionen. Widar dog 1975 då boende i Bromma.

HÄRfinns ett utdrag av Göthe Janssons artikel i Häradsbladet nr. 1/ 2003:
"Tisselskogspojken som fick ”Marschera eller dö”.

Ur Tomas Nilsons ”Förväntningar på äventyr, mystik och manliga dåd.Om grusade förhoppningar bland svenska främlingslegionärer ca 1890–1960”

Ett annat lämpligt offer för värvaragenterna var Widar Swahn. På våren 1921 befann han sig i Paris. Pengarna var tillfälligt slut. Trots det var läget inte förtvivlat – enligt Swahn själv handlade det bara om ”en smula otur”, vilken snart skulle vända bara han hittade ett arbete. Oaktat detta nappade han på propåer från en av de många värvare som tjänade pengar på att förmå utlänningar, främst de som hade det ekonomiskt kärvt, att enrollera sig i legionen. De framtidsutsikter som målades upp för Swahn innebar att de tre kontrakterade åren i Nordafrikas ”välsignade klimat” senare skulle leda till en säker och välavlönad civil befattning i Frankrike. En sådan framtid kunde inte Swahn tacka nej till. Eskorterad av den franske värvaren till legionens centrala värvningsbyrå i Paris vid Rue S:t Dominique skrevs kontraktet under och Swahn fick ut 10 francs och en militärbiljett till Marseille. En orsak till att de blå dunsterna gick hem så smärtfritt uppger Swahn själv var hans totala okunskap om legionen.

Läs också Ingvar Flinks artikel: Öknen brinner!  Motstånd i Sahara och Nordafrika med nordiska ögon.

I “Den feminine legionären” Manlighet och omanlighet bland svenska främlingslegionärer ca 1910-1940, av Tomas Nilson, hittar man mer information om Widar Swahn.

Skogskyrkogården, kvarter 40S, gravnummer 47767. Gravnummer 32 1 40S 47767.
Gravsatt i denna grav Johan Widar Swahn, född 1897-07-22 • avliden 1975-08-01 • gravsatt 1975-08-21

BÖCKER:

Marschera eller dö. En svensk i franska främlingslegionen. Häftad. Illustrerad. 221 sid.
Wahlström & Widstrand 1928 Tryckt av AB Hasse W. Tullbergs Boktryckeri, Stockholm.

Gavs ut <1928, och 1941, 1942 och 1946> på Lindqvists Förlag

Biblioteksbladet 1929/261:

Då den tyske författaren Erwin Rosens sensationella skildring »I franska främlingslegionen» år 1915 kom i översättning på vårt modersmål, var väl legionen och dess liv för de flesta svenskar ett ganska dunkelt begrepp. Nu veta vi vad det vill säga att vara främlingslegionär, och W. S:s bok har än mer fördjupat vårt vetande. Ej så att den kommer med något särskilt nytt — de sista 15 åren tyckas ej ha mäktat ändra något här — men som svensk legionär aktualiserar han intresset, och dessutom ha förf:s fem tjänsteår inrymt något så spännande som riffkriget. Boken är fängslande skriven och i hög grad läsvärd.
S. L.

Med döden för ögonen. En svensks upplevelser i franska främlingslegionen. Häftad. 152 sid.
A.-B. Lindqvists Förlag. 1946. Tryckt av OY Tilgmann AB, Helsingfors i distribution.
Gavs ut 1932 av Swahn under namnet Eric Söderqvist (se ovan!) och 1942, <1944, 1946> under eget namn! Högra bilden från nätet!

Hemmets Journal 1935-6 Den moraliska tvättanstalten i Afrika. Widar Swahn svensk främlingslegionär berättar om sin tjänstgöring 4 sidor

Assar Tano (1908-2004)

I legionen 1929-1945
Tog värvning samtidigt med Gösta V. Jönsson och Per Tycko Granberg.

Krönika av Bengt Pohjanen i Haparandabladet 2011-09-02.
Artikel av Roland Johnson i Norrbottenskuriren
16 hårda år i främlingslegionen. 2010-11-30. Ändrad 2010-12-03.
Artikel av Jan Bergsten i Norrländska Socialdemokraten
Norrbottens meste krigare. 2010-12-04. Uppdaterad 2010-12-07
Gyllenhaals lästips. 2011-02-27
Radio P4 Norrbotten 2011-02-11 I Nordafrika I Nordnorge

BÖCKER:

Främlingslegionen i Norge. Assars artikel publicerad i två olika böcker:

Beredskapsminnen från övre Norrland 1939-1944.
Häftad 271 sid. Illustrerad. Sid. 126-163.
Tornedalica nr 12 1971. Luleå

Det brinner hos grannen: minnen och glimtar från vinterkriget 1939-40 och beredskapsåren 1939-45. Sid. 126-145.
Fören. Haparandapojkarna, 1982

Talbok: Inläsare Ove Ström 2006. 1 CD-R (6 tim., 57 min.)

En Tornedaling i främlingslegionen 1929-1945.
Inb. Illustrerad. 218 sid.
Legio Patria Nostra 2010>

Smakprov

– Ett ord som väcker många associationer; Spänning, äventyr, hårda strider i främmande länder, långa marscher, stenhård disciplin. Vad driver en ung man med fast anställning i den svenska armén att söka sig till världens förmodligen tuffaste armé?
Assar Tano berättar med egna ord om sina upplevelser under sina sexton år i Legionen. Läs om Assars vardag under många år med hårda strider i Atlasbergen under svåra förhållanden i isande kyla i de höga, ogästvänliga bergen, under stekande sol i öknen. Följ med på Norgekampanjen med den nybildade 13:e halvbrigaden med mål att kasta ut de tyska inkräktarna ur Nordnorge. Assar berättar livfullt om befrielsen av Narvik och det snöpliga tillbakadragandet.
Boken bygger helt på Assars egna berättelser i olika tidningsartiklar samt på hans krigsdagbok som ofta skrevs under kortare vilopauser mellan striderna. För sina insatser belönades Assar med legionens högsta utmärkelser för icke-officerare samt senare även med kung Olavs guldmedalj. Ett fascinerande människoöde, välskrivet, målande och stundtals spännande intill nagelbitning, men också med inslag av humor och glädje.

Talbok: Inläsare Leif Liljeroth. 1 CD-R (6 tim., 50 min.)

Annotation Tornedalingen A.T., 1908-2004, tjänstgjorde i den franska Främlingslegionen 1929-1945. Som legionär fick han uppleva hårda strider mot nordafrikaner i Atlasbergen på 1930-talet och senare strider mot tyska trupper kring Narvik år 1940. Under sin tjänstgöring i legionen förde A.T. dagbok, och skrev artiklar i NSD, Norrländska socialdemokraten. Här berättar A.T. om sina upplevelser under 16 år i legionen.
Förlaga Stockholm : Författares bokmaskin, 2010.

Artikel ICA-tidningen Julnummer nr 12 1949:

Fem kilometer norr om Haparanda efter Torne Älv ligger byn Mattila och där finner vi firma Assar Tanos Livsmedel. Den skylten har inte funnits länge, först den 1 mars i år övertog den nuvarande innehavaren butiken, men den som residerar där har bakom sig ett mera växlingsrikt liv än de flesta.
Köpman Assar Tano föddes i byn Mattila 1908, Vid 17 års ålder tog han värvning vid dåvarande K 4 i Umeå, men efter fyra år, d.v.s. 1929, finner vi honom i franska främlingslegionen i full färd med att slåss mot de vilda stammarna i Atlasbergen. Det varade i fem år, varefter han var stationerad i oasen Ouargla och andra ökenheta platser fram till 1939.
Då bröt världskriget ut och Assar Tano kom till Frankrike och den franska östfronten, lagom för att uppleva hur den tyska pansarlavinen svepte fram. När fransmännen och britterna 1940 utrustade en kår för att befria Narvik var Assar Tano med, och den gången kom han ganska nära sin hembygd. Sedan Narvik befriats låg han två mil från svenska gränsen.
Men det bar tillbaka till Frankrike, och dit kom Assar Tano och hans vapenbröder lagom för att bevittna sammanbrottet. Han flydde till England för att någon tid senare åter vara på väg till Marocko och Algeriet. Denna gång hamnade han i en förläggning vid Medelhavet, men när amerikanerna 1942 steg iland i Afrika återfinner vi honom i Oran. Vid krigets slut 1945 återvände han från ökenhettan hem till Norden.
Från det Assar Tano lämnade Sverige tills det han 16 år senare återvände hade han hunnit att, mitt i händelsernas brännpunkt, uppleva några av de mest färgstarka kapitlen i vår tids historia.
Under sin franska militärtjänst var Assar Tano tidvis mässföreståndare, och erfarenheterna frän det arbetet kom väl till pass när tillfälle yppade sig att överta en butik i hembygden.

Ur artikel i Hakoniten. Nr 10. Oktober 1953:

Med rotborstar och snabblack uppåt polcirkeln

... Och nog är det märkvärdigt att komma in till handlaren i Mattila by Assar Tano och konstatera att man står inför en f. d. kapten i Legion étrangére. På kontoret hänger hans konterfej visande en ståtlig kapten i röd uniform, vit mössa och officersfullmakter. Det var det mörka året 1940 han sändes med sitt kompani till Narvik för att bekämpa tyskarna. Kompaniet måste retirera, själv blev han tvingad över gränsen till Sverige, där han uppsökte sin hembygd i Mattila och övertog sin faders affär. Trött på Främlingslegion och krig begärde han avsked ur Legionen. Fast nog är hoppet långt från Saharas glödheta sand till trakterna omkring polcirkeln…

Magnus Pettersen: En svensk fremmedlegionær ved Narvik 1940.
Artikel om Assar Tano i Årbok for Ofoten 1995. Sid. 77-87 med ill. Språk: Norsk (Bokmål)

Artikel i Forsvarets forum. 1990 Vol. 11 Nr. 12 : organ for alt personell i Forsvaret

”Annars skjuter jag” Artikel om 50-årsminnet av striderna i Narvik 1940. Assar Tano nämns både som Assar E. Jamo och Assar E. Jano

Pohjanen Bengt

Får jag lov att berätta - noveller och berättelser från Tornedalen, Häftad. Vi möter utsatta pojkar, unga män på väg till Främlingslegionen och andra världskriget. Frågan som åter och åter ställs i denna bok är om litteraturen kan ge de röst, linda deras plågor och ge dem lov att berätta vad de varit med om. Vi möter en erfaren och världsvan predikant som ställs inför sitt livs svåraste situation när han är på väg till en by för att predika om försoning och förlåtelse. Men ett påtvingat möte med en man i en skogskoja får honom att tvivla. Här står det oförlåtliga och det förlåtliga sida vid sida utan att hitta svara på frågan vad som är möjligt att förlåta, kanske bara det oförlåtliga.
Här möter vi Assar, Helge och Hilding*, tornedalska unga män med medaljer på uniformsjackan och erfarenheter från öknar och snöiga skyttegravar, unga män som tror på sin uppgift att stå emot mänsklighetens blodiga idéer. Nu får de berätta.
*/ Hilding och Helge var inte i Främlingslegionen. De var frivilliga i Finland.
Barents publisher 2022

Ivor Thord-Gray / Thord Ivar Hallström
(1878–1964)

Född i Stockholm. Död i Florida. I legionen 1909

Artikel om hela Thord-Greys militära bana i Svenska amerikanaren. 2 december 1920

Södergrabb som varit general. Han har deltagit som frivillig  i alla stora som små krig under senaste 25 åren. Föreläser nu om jordbruk. 1909 gick han med främlingslegionen öfver till Tonkin såsom spaningsledare mot upprorsmannen De Tam. Detta krig slöt emellertid hastigt och lustigt genom en öfversvämning, hvilket dränkte samtliga upprorstrupper.

BÖCKER:

Gösta Moberg 
Bragdernas män 1959, där ingår på sidorna 158-168 Ivor Thord-Gray — krigare, organisatör och forskare.
Övriga bragdmän i boken: Bernt Balchen, William Beebe, Sten Bergman, Rolf Blomberg, Gustaf Bolinder, Richard Evelyn Byrd, Peter Freuchen, Lauge Koch, Charles Lindberg, Eric Lundqvist, Hans Pettersson, Vilhjalmur Stefansson.

Birger Hultstrand
De stora äventyren. Bragder och sällsamma upplevelser.
Bonniers 1968
Thord-Gray - Äventyrens man på sidorna 127-157. Med illustrationer.

Biografi av Stellan Bojerud (1944- 2015)
Ivor Thord-Gray: soldat under 13 fanor
Sivart Förlag 2008

Detta är berättelsen om en skoltrött stockholmspojke som 1893 gick till sjöss som elev i legendariska fullriggaren Abraham Rydberg och slöt sitt liv som generalmajor både i Ryssland och i USA. Hans väg till upphöjelsen gick via Boerkriget och Mexikanska revolutionen, där han tid red tillsammans med legendariske Pancho Villa. Sedan följde skyttegravarna i Frankrike under första världskriget och ryska inbördeskriget i Sibirien.
Som detta inte var nog hann Ivor Thord-Gray med att bli författare, vetenskapsman, dubbel världsmästare i bågskytte, multimiljonär och stordonator samt lite vid sidan om detta den som inspirerade Edgar Rice Burroughs till berättelsen om Tarzan. Genom att han under flera år på somrarna bodde granne med Astrid Lindgren kom han även att inspirera henne till delar av hennes litterära produktion.
Ivor Thord-Gray är en av de få svenskar som erhållit både Nordstjärneorden och Svärdsorden. Än mer ovanligt är att han 1919 förvärvade ärftligt ryskt adelskap.
Berättelsen om Ivor Thord-Grays äventyrliga liv är och förblir helt osannolik om det inte vore så att allt går att verifiera med bevarade handlingar i offentliga arkiv, såsom Armémuseum, Kungliga Biblioteket, Forskningsarkivet vid Umeå Universitet och brittiska War Records Office.

Joakim Langer (1957-)
Mannen som hittade Tarzan. 192 sid. 
Sivart Förlag 2008

I bokserien Svenska Äventyrare åker vi i väg på återupptäcktsresor. Läsaren får följa Joakim Langers arbete när storyn växer fram, hur han fascineras av ett levnadsöde och söker efter mer information. Han reser till spännande platser i äventyrarens fotspår och ställer frågan tänk om. Han beskriver händelser som har skett och reflekterar över det man inte med säkerhet vet. Han tillåter sig att jämföra med vår tid och sina egna referenser. Det blir till en subjektiv skildring som dock fängslar och fascinerar.
Joakim Langer ger dessa bortglömda eller okända levnadsöden nytt liv i nutidens ljus för en ny generation läsare.
Först ut är en otrolig berättelse om en fantastisk man. Thord Ivar Hallström gick till sjöss vid 17 års ålder strax innan sekelskiftet 1800-1900. Han hamnade i Sydafrika där han först arbetade på farmer innan han tog värvning i brittiska armén och deltog i Boerkriget. Detta blev början på en fantastisk världsomspännande militär karriär.
Langer lockas av en händelse som Hallström själv upplevde som en parentes. Ett samtal med en reporter resulterar i en artikel som i sin tur inspirerade Edgar Rice Burroughs att skriva boken Tarzan apornas son. Langer döper därmed Hallström till Tarzanfarsan.
Vi får följa Hallströms liv i bland annat Sydafrika, Singapore, Mexico och Florida. Langer försöker se förbi den korrekta militären och fånga lite av personen bakom uniformen.

Tamas Weber (1942-)

I legionen 1958-1963

Weber är en av de mest välkända svenskar som tjänstgjort i Franska Främlingslegionen på frankrikes sida i Algeriet. Sårades 1962 (Algeriska frihetskriget 1954-1962)

Intervju i ”Vi i Vasastan” Nr: 9. 1–7 MARS 2008

”Det är inte särskilt romantiskt, det förändrar människan”
Karatemästaren Tamas Weber om tiden som stridande främlingslegionär i Algeriet.

Från legionen till Vasastan

Tamas Weber flydde från Ungern och hamnade på internat i Frankrike. Sen via främlingslegionen till fältsjukhus i Algeriet. Till sist landande världens högst graderade karatemästare i Vasastan. Och här blir han kvar.

Varför flyttade du till Sverige?
– Jag var trött på atmosfären i Frankrike och sökte jobb som karateinstruktör. Jag fick svar från Linköping och åkte dit. Men de var inte där så jag fortsatte till Stockholm. Jag mötte en fantastisk människa, Georg Irénius, som arbetade på S:t Eriks Budoklubb. Han tog hand om mig och jag började jobba där samtidigt som jag jobbade som fransklärare.
Hur var det på internatet?
– Stenhårt och alltid dålig mat. När min dotter såg bilder därifrån grät hon.
Du har ju hand om många barn på karateklubben, hur har dina erfarenheter på internatet påverkat ditt sätt att undervisa barn?
– Man talar ofta med barn som med förståndshandikappade. Jag är rak och diskuterar vad som är rätt och fel. Och ibland är jag hård med disciplinära åtgärder. Barn är självständiga varelser. De är mer individualister än kollektivister, det kollektiva är ett samhälleligt tvång. Barnen är framtiden och jag har lärt mig väldigt mycket här.
Varför började du med karate?
– Det var en tillfällighet, jag såg en uppvisning när jag var nio och snubblade på tre bröder som höll på med karate. Det fascinerade mig. Jag klättrade över en mur om kvällarna för att träna.
Hur hamnade du i främlingslegionen?
– Jag ville det. Jag blev utslängd från internatskolan och hade prövat på många förnedrande situationer. Barn utan föräldrar var bland de värst diskriminerade i samhället. Vi fick jobba hela tiden och att gå upp klockan fem för att tvätta är inget för mig. Främlingslegionen var ett äventyr. Jag flyttade till ett annat land (Algeriet) och upplevde regler med ett moraliskt och humanistiskt värde. Det var en brytning i mitt liv och en enorm sammanhållning i trycket av ett krig. Jag ville bli general men blev utsparkad på grund av mina sår.
Skottskador?
– Jag är invalidiserad av skottskador, tre i ena benet och en i höften. Jag låg på fältsjukhus i Algeriet i två och ett halvt år och hade ingen framtid fysiskt. Men jag tränade karate ändå med dräneringsflaskan fast vid benet. Smärtan kan man bemästra. Och så läste jag sju böcker om dagen och lärde mig språk på band. Att ta examen var en del av min rehabilitering.
Hur känns det att bli skjuten?
– Först är det en panikkänsla och man flyger iväg. Sen kommer chocken och man undrar om det bara är en själv som är träffad. Sen får man göra det bästa av det som finns kvar. Smärtan är värst några dagar efteråt.
Kan du beskriva hur det är att vara ute i krig?
– Här finns en avtrubbad syn på krig, att man skjuter en miljon skott med en blondin under armen och besegrar fienden, som oftast är en arab, utan problem. Det är en myt att det är lätt att bli hjälte. De andra skjuter tillbaka, det är små marginaler i krig. Sen luktar det krut och ofta fruktansvärt illa när folk ligger skadade. Det skriks, smälls, och gråts. Det är inte särskilt romantiskt, det förändrar människan.
Hur har det förändrat dig?
– Det har förändrat min syn på människans oövervinnerlighet och har gett mig större intresse för det humanistiska. Man fastnar inte så mycket vid det materiella. Det står inte på min grav att jag har tre miljoner på banken.
Har du använt karate som självförsvar?
– Ett tiotal gånger. Oftast till gagn för samhället. Bland annat avväpnade jag någon som sköt med luftgevär vid Hötorget, och jag slog ner någon som slog folk på tunnelbanan. Men aldrig med övervåld.
Du har ju hållit på med flera kampsporter, vilken rekommenderar du?
– Karate. Det finns en etik och moral bakom och en etikett som är fin där man visar respekt. Och det är väldigt allsidigt, du kan vara bra trots att du är gammal. Men det beror på ens personlighet vilken kampsport som passar bäst.
Ångrar du något i livet?
– Man kan inte säga att man ångrar något. Allt beror på omständigheterna. Men jag kanske skulle tagit en annan väg om jag gjort om livet och satsat på studier innan jag gick med i främlingslegionen.
Vad är du mest nöjd med?
– Jag har fått en familj vilket jag inte hade som barn, och många fina svenska vänner. Och många av mina elever här har blivit advokater, civilekonomer och läkare när de blivit vuxna.
Vad händer framöver?
– Min fru väntar barn, det blir ett stort projekt. Och jag har en ny bok på gång som handlar mer om Sverige än den förra. Och så jagar jag sponsorer till karatelandslaget.
Avslutningsvis, finns ”the crane” (från Karate kid) på riktigt?
– Ja, den finns på riktigt.
Är den lika effektiv som i filmen?
– Allt är effektivt om det utövas rätt.
Jacob Hellgren 08-545 870 84 [email protected]

BÖCKER:

Tamas Weber/Thomas Nilsson

The Song of the Desert: A Legionary's Life Story. 117 sid. T. Weber, 1995

Finns 1 ex i The National Library of Israel, Jerusalem

I förordet nämner Tamas Weber en ,som jag förstår, legionskamrat vid namn Per-Olof Billing, Per "Swansson" i legionen.

På Franska: 
Tamas Weber
Le chant du désert
Independently published 2017

Monsieur Légionnaire

Krigarens ros: Främlingslegionen från insidan.
Limhäftad. Illustrerad. 159 sid.
Sanshin 2001

Bokpresentation av Karl Melin: "Krigarens ros" är gripande berättelse som berör. Både mustigt och finstämt skildrar Tamas Weber sitt levnadsöde i efterkrigstidens Europa. Flykten från Ungern, de strikt reglerade livsvillkoren på barnhemmet i Frankrike, tillvaron i det mångfacetterade Paris och det hårda livet i Främlingslegionen med det brutala krigets verklighet av skräck, blod och död. Tamas Weber är född i Ungern 1942 men sedan många år bosatt i Sverige. Trots sina svåra krigsskador har han med okuvlig vilja lyckats bygga upp sin tillvaro på nytt. Hans militära kunskaper är välkända inom det svenska försvaret. Han är erkänd som tidigare landslagsman i karate och den högst graderade karatemästaren utanför Japan. Tamas Weber är en stor äventyrare som utvecklat sig i konsten att överleva.

Utgiven på engelska The Warrior's Rose, Cedar Hill Publishing 2004
En digital version av den engelska boken finns finns att köpa HÄR

Även som ljudbok: Krigarens ros : Främlingslegionen från insidan / av Tamas Weber 
Inläsare: Håkan Julander, Omfång 1 CD-R (4 tim., 41 min.)
Annotation T.W., född i Ungern 1942, skildrar sitt levnadsöde i efterkrigstidens Europa. Efter flykten från hemlandet och uppväxten på barnhem i Frankrike anslöt han sig till Främlingslegionen. Den skoningslösa drillen skapade hårdföra soldater, och T. blev skickad till befrielsekriget i Algeriet där han ådrog sig svåra skador. Realistiska stridsskildringar och en initierad bild av legionärerna.
Inläst ur Sanshin, 2001. Förlaga Stockholm : Sanshin, 2001

L'âme d'un guerrier 
Sydney Laurent éditions, 2020.

 

YouTube

 

Artikel i Expressen

A.S.A.A.L.E. Suède

Association Suédoise des Anciens de la Légion Etrangère

Främlingslegionens Kamratförening i Sverige, grundades i Stockholm 1986 av överstelöjtnant Jacques Roques och Tamas Weber. Vet inte om föreningen finns kvar. Har läst på nätet att Tamas Weber avgått som ordförande, om jag har tytt den franska texten rätt.

Artikel i Mitt i Vasastan 15/8 2019  Fransk krigsveteran driver karateklubb i Vasastan – prisas

Carl Georg Teodor Westée (1798-1865)

I legionen 1838-1846.

Svenskt biografiskt handlexikon /
II:709 (1906)
Carl Georg Teodor Westée, (1798–1865).
krigare. Född i Stockholm d. 12 sept. 1798.
Föräldrar: ryttmästaren Jakob Vilhelm Westée och
friherrinnan Charlotta Fredrika Åkerhielm.

Efter enskild undervisning i hemmet ingick W., femton år gammal, som volontär vid Svea artilleriregemente samt åtföljde detsamma på fälttåget till Norge 1814. Året därefter utnämndes han till fänrik vid Södermanlands regemente och förordnades till adjutant hos presidenten i krigskollegium men lämnade af ekonomiska skäl efter någon tid fäderneslandet och anställdes 1820 som simpel soldat vid Hohenloheska legionen på Korsika. Sedan han här befordrats till underlöjtnant 1823 och till löjtnant 1830, beordrades han att åtfölja den expedition, som under marskalk Maison afgick till Grekland, samt utnämndes, efter att ha blifvit naturaliserad fransman, 1838 till bataljonschef vid »légion d’étranger» i Afrika. Det skulle blifva för vidlyftigt att här uppräkna alla de träffningar och skärmytslingar, i hvilka han under sitt vistande i Alger och Oran 1838–46 deltog.
Efter marskalk Bugeauds expedition från Mostaganem till Blida 1842 föreslogs han till öfverstlöjtnant och förflyttades 1844 i denna grad till 36:e linjeregementet, som då nyss kommit öfver till Afrika. På honom berodde nu att utbilda detta för det afrikanska krigssättet, hvilket så väl lyckades, att af de två bataljoner, hvilka under elfva månader af honom anfördes, ej mindre än nio hederslegionsstjärnor förvärfvades. Efter åtta års krigstjänst, under hvilken han i fem på hvarandra följande vintrar icke legat i säng, icke ens i hus, återvände han 1846 till Frankrike och utnämndes där 1848 till öfverste för 45:e linjeregementet.
Då han kom för att emottaga detsamma, fann han det bivuakerande i en af Paris’ förstäder och fick genast med sina soldater d. 22–26 juni deltaga i de blodiga gatustrider, som kostade tiotusen människor lifvet. Efter Napoleons val till president, utnämndes W., som förut var riddare, till officer af hederslegionen. Han lyckades ej vinna statschefens och ännu mindre krigsministerns S:t Arnauds bevågenhet, hvarför ock W:s ifrågasatta utnämning till brigadgeneral uteblef. Med anledning däraf begärde han i februari 1854 sitt afsked, gjorde ett besök i fäderneslandet 1856, vistades i Nizza 1861–64, bosatte sin slutligen i Montpellier och afled där ogift d. 21 juni 1865.
Såsom en af de många, hvilka gjort det svenska namnet hedradt i utlandet, har W. här blifvit omnämnd. Han förtjänar det äfven, såsom en man af orubblig heder, ståndaktighet och dygd.

Notis i Post- och inrikes tidningar 1841-02-09

Den 1 innevarande månad: Till Riddare af Kongl. Svärds-Orden.- Bataljonschefen i Kongl. Franska Utländska Legionen, f. d. Fändriken vid Södermanlands Kongl. Regemente, Riddaren af Kongl. Franska Heders-legionen, Carl Georg Theodor Westée.

Notis i Post- och inrikes tidningar 1841-04-21

Vår landsman, Bataljons - Chefen vid utländska legionen i Fransk tjenst, Hr Westée (som för kort tid sedan i Nåder utnämdes till Riddare af Kongl. Svärds-Orden), har nu, för sina senare bedrifter i Afrika, blifvit belönt med Heders-Legions-Korset.

Notis i Post- och inrikes tidningar 1843-09-01 Sid. 1.

Expeditionssekreteraren F W. Westée, om tullfri disposition af åtskillige utaf Sökandens broder, Bataljons-Chefen i Fransysk tjenst C. G. T. Westée, från Algier hemsände, i träffningar med de Afrikanska stammarne eröfrade vapen m. m.

Notis i Post- och inrikes tidningar 1845-08-04. Sid. 2.

(Om massakern i Dahara 1845)
Frankrike. Paris den 26 Juli. (Med särskilt lägenhet.)
Den i Franska bladen så mycket och bittert omordade katastrofen i Dahara beskrifves på följande sätt i bref af en landsman, Hr Westée, som i Franska armén på det ärofullaste tjent sig upp ifrån soldat till Öfverste- Löjtnant och Riddare, och som, deltagande i expeditionen, varit ögonvittne till det han beskrifver:
Douerah den 17 Juli. Efter 6 veckors möda att afväpna Kabylerna i Ouarenseris berg, återgick Marskalk Bugeaud till Algier och skickade Chefen för sin Stab, Öfverste Pelissier, med 4 bataljoner, en sqvadron hästjägare och 2 lätta hautbitser för att afväpna Kabylema i Dahara (massa af berg, präktigt odlade, emellan Chelif-floden, Tenes och hafvet). I anseende till de talrika och rymliga grottor som naturen der bildat, ha dessa Kabyler aldrig blifvit underkufvade af Turkarne, och nu trodde de sig ha lika godt köp med oss. När armén den 17 Juni kom i midten af dessa ofantliga trädgårdar, började de att skjuta på lägret. Den 18 om morgonen gingo 2 bataljoner af 36:te Regementet (vid hvilket jag var), kavalleriet och artilleriet för att söka dem i deras hålor. En liflig muskötteri-eld, som kom från foten af ett berg, förkunnade oss, att de då dragit sig tillbaka med qvinnor och hjordar. De tvenne öppningarne blefvo strängt bevakade. Man bar tusentals faschiner och all deras mogna säd till höjden öfver den förnämsta ingången och sedan nedkastade man dessa brännbara ämnen för öppningen af grottan. Så röktes de i tvenne timmar. Hela armén kom om aftonen och bivouaquerade öfver deras hufvuden. Andra morgonen skickades Parlementärer för att bjuda dem fred. Några Kabyler gingo ut ur grottan, och sågo så väl armén, som den ofantliga mängden af brännbara ämnen samlad öfver deras hufvuden. Men de återgingo i grottan och kapitulerade icke. Rökningen begyntes ej å nyo förrän de skjutit på oss; men då börjades den med förnyad ifver och fortsattes i 12 timmar. Den 19 om morgonen, när man gick in i grottan, fann man alla qväfde; 500 lik räknades utom de som voro i de otillgängliga delarne, 150 andra lefde ännu, men dogo nästan alla. Man kan då räkna att 800 män, qvinnor och barn denna natt omkommo. Hela stammen Ouled-Rhia är förstörd; dess rika fält och trädgårdar hafva ingen ägare. Öfverste Pellisier har gjort hvad möjligt var för att förekomma denna ohygglighet."

Notis i Folkets röst 1856-07-09. Sid. 2.

För öfversten Westée. som för någon tid sedan återkommit till fäderneslandet efter att hafva länge med utmärkelse gjort fransk krigstjenst och bevistat en mängd bataljer, gaf Lifgardets till häst officerskår i förra veckan en festlig middag och i måndags var han af artilleriets officerskår inbjuden till middag å Hasselbacken.

BOK:

Peter von Möller (1809-1883, författare)

Anteckningar af och om öfverste C. G. T. Westée. 79 sid.
P. A. Norstedts & Söner 1873
I boken finns dels hans egna krigsminnen, på franska, och dels en kortare levnadsteckning på svenska av vännen Peter von Möller.

 

K. E. Vide

Svår att hitta uppgifter om, men han skriver mycket detaljerat om legionen, så det är möjligt att han värvade sig i slutet av 1920-talet. Troligtvis en pseudonym för Karl Einar Wide. I boken framgår det att han hade en militär bakgrund i Sverige, kanske ett offer för regementsnedläggningarna som skedde i Sverige 1927. Tillsammans med två andra svenskar, kapten Stenberg och Håkan Berg värvar han sig till "Främlingskavalleriet" Han blir hemförlovad efter en svårläkt infektion i högerhanden.

BOK:

Förlorade söner. Äventyr i främlingslegionen. 215 sid.
Wahlström & Widstrand 1933.

Baksidetext: Denna bok har inte skrivits för att skapa någon gloria över franska främlingslegionen, men är ej heller för att fördöma det sätt, varpå Republiken utnyttjar de individer, som av äventyrslysta eller tvingade av nöden låtit enrollera sig i legionens leder. De har alla kommit dit av fri vilja. Allmänheten må sedan själv döma om verkligheten, som i varje fall inte motsvarar den gloria som, varmed romanen och filmen förgyllt legionen. De händelser, varom berättelserna handlar om, äro mycket litet romantiserade och belysa var för sig de omständigheter, som bestämma legionärernas individuella öden och den behandling den enskilde får röna. Åt läsaren själv överlämnas själv att försöka förstå de tusenden, som under tricoloren blött och stupat som verkliga hjältar – som det anstår en främlingslegionär.

”Legionärer, I ären soldater för att dö – jag ska visa eder dit, där I kunnen dö”
Marskalk Lyautey*/

*/ Louis Hubert Gonzalve Lyautey, född 17 november 1854, död 21 juli 1934, var en fransk militär. Lyautey blev officer vid kavalleriet 1875, överste 1900, brigadgeneral 1903, divisionsgeneral 1907 och marskalk av Frankrike 1921.
Lyautey tjänstgjorde huvudsakligen i kolonierna, var 1894-96 stabschef vid trupperna i Tonkin, och förde 1897-1902 befäl på Madagaskar varefter han återvände som regementschef till Frankrike.
1903-10 var Lyautey regeringskommissarie i Marocko och återställde därunder ordningen i gränsområdet mellan Marocko och Algeriet. Han var 1910-12 chef för 10:e armékåren i Rennes och 1912-25 generalresident i protektoratet Marocko, där han efter ett energiskt bekämpande av de infödda stammarna fullständigt genomförde landets anslutning till Frankrike.
December 1916- mars 1917 tillhörde Lyautey som krigsminister regeringen men tvingades på grund av meningsskiljaktigheter med socialdemokraterna och yttersta vänstern avgå och återvände till Marocko.
Lyautey var medlem av högsta krigsrådet och Franska akademien och utgav bland annat Dans le Sud de Madagascar (1903) och Lettres du Tonkin et de Madagascar (2 band, 1921).

Recension i Biblioteksbladet 1935/194

Vide, K[arl] E[inar], Förlorade söner. Äventyr i främlingslegionen. W. & W. 1933- 215 s. En blandning av icke särskilt spännande kasernskildringar från främlingslegionens förläggningar och bloddrypande stridsskildringar från fransmännens kamp mot öknens och bergens bebyggare. Den är avgjort underlägsen förra årets bok (Erik Söderqvist, Med döden för ögonen) från samma populära miljö (Bibl.-bl. 1933, s. 67). Nästa främlingslegionär!

HÄR hittar du mer litteratur som har anknytning till Franska Främlingslegionen.

Svenskar-Utland-Utland2-Mer-Artiklar-Historik-Fiktion+Film-Tidskrifter-Kuriosa-Bibliografier-Bibliografier2-E-post/Gästbok